Våren på intåg?
Vilken dag! Bättre än så här kan det knappast bli i mars. Om man är i Sverige vill säga, men en sån här dag önskar jag att jag var i fjällen. På längdskidor i nydragna spår över oändliga vidder, men jag får nöja mig med Västsverige och en dag på kontoret. Inte riktigt samma grej, jag vet, och det kanske är därför vårsprittet i kroppen uteblir.
Solen lyser från en klarblå himmel och även om den inte värmer särskilt mycket vid den här tiden på året är det tydligt att våren nalkas runt hörnet. Nu ska bara den här tråkiga snön försvinna också.
I Vänersborg är det som vanligt några grader kallare än i Trollhättan tio kilometer söderut. Så är det alltid på våren när Vänerns kyla sveper in över staden.
Helgen avlöpte utan missöden. På fredagskvällen var vi hembjudna till Henke och Sara och som vanligt var det lättsamt och kanontrevligt. Storjägaren Henke bjöd på Vänerlöjrom från Spiken, fiskeläget på Kållandsö, samt vilt som han själv hade mördat. Både rådjurssadel och, som han själv sa, nån älgskånk som han hittat i frysen. Det var så delikat att jag tycker vi gör det till en fredagstradition. Ska bara stämma av med Henke och Sara så de också tycker det är en bra idé.
På lördagen tränade vi snöpulsning i skogen med klubben och sen blev det myskväll med Matilda. Inger var hembjuden till Jessica och Line var på ett födelsedagskalas. För Matilda var kvällen vikt åt Melodifestivalen. Den är helt omöjlig att förhandla bort. Eller Festivifestivalen som hon sa när hon var liten. Själv tyckte jag världscupen i längdskidor från Canada var mer intressant, även om de svenska framgångarna var som bortblåsta den här dagen. Kalla är tyvärr en skugga av sig själv i år och jag tror faktiskt att hon i sin ambition att matcha norskorna har tränat för mycket och hårt. Det är en balansakt på en knivsegg och trillar man över gränsen kan inte kroppen uppbåda det överskott som krävs för att åka riktigt fort. Då blir det segt och kraftlöst. Jag hoppas och tror att hon kommer igen, men man lider med henne när hon står med ledsen uppsyn och ska stå till svars inför TV-kamerorna.
Söndag morgon och jag var morgonpiggare än tuppen. Redan före klockan nio stack jag ut och sprang en 15 km runda. En bra start på dagen. Sen blev det att röja i tvättstugan som liknade ett bombnedslag, köra skräp till återvinningen och lite allmänt småplock. Söndagar är allt annat än vilodagar, utan dagen då man har tid att ta tag i alla plikter som försummats under veckan.
Det var den helgen. Kanske inte den mest spännande, men högst uppskattad av oss som oftast är bokade upp över öronen med aktiviteter.