På väg hem

Allmänt / Permalink / 0
 
 
 
Mina intryck av Brasilien är positiva, men man ska ha i åtanke att vi bara varit här några dagar och att det mestadels har handlat om arbete. Och att äta kött. Jäklar vad mycket kött vi har tryckt i oss. Det har blivit en sen delikat brasiliansk barbecuebuffé varje dag och vi har med all säkerhet tryckt i oss en bit över ett halvt kilo varje gång. Det får bli en bantningskur när vi kommer hem och för att döva miljösamvetet får jag plantera minst en hel regnskog någonstans för att klimatkompensera. Men det var det värt för de brasilianska stekarna var delikata. Jag hade unnat de stora köttälskarna Inger och Line den kulinariska upplevelsen. 
 
Nu sitter vi på flygplanet och väntar på en fakirflygning som ska ta oss hem till Europa igen. Idag hade vi lite tid över och passade på att ta en snabb sightseeing i Rio de Janeiro. Vi tog oss upp till Christo Redento, den gigantiska Kristusstatyn på det 710 m höga berget Corcovado mitt i den stora staden. Statyn är 38 m hög och väger 1145 ton. En rejäl pjäs skapad av skulptören Paul Landowski mellan 1922 och 1931. Den byggdes för att fira 100-årsdagen av Brasiliens självständighet från Portugal och även Sverige har ett finger med i bygget. Betongen i fundamentet levererades av Skånska Cement och kommer från Limhamn. 
Utsikten från bergstoppen utöver mångmiljonstaden Rio är magnifik.
I samband med min morgonjogg utefter Copacabana såg jag även det första och enda tecknet på att det ska arrangeras ett sommar-OS i Rio de Janeiro med start om ca två månader. På en liten del av stranden höll man nämligen på att bygga upp en stadion för beachvolleyturneringen. Vi pratade med några brasilianare och de var djupt oroade över hur arrangemanget skulle gå. De flesta arenor är långt ifrån klara och de fruktade ett katastrofalt fiasko. Det blir spännande att se om de får rätt. 
Herrejesus vilken staty!
 
 
Sockertoppen

Copacabana

Allmänt / Permalink / 0
Jag står vid fönstret i mitt rum på hotellets femtonde våning och tittar ut över Copacabana. En av världens mest kända stränder, men den är närmast folktom. Och det har sin förklaring för det är höst i Brasilien och termometern letar sig mödosamt över 20 grader. Några få tappra själar vågar sig ut i vågorna för att doppa sig, men de flesta av de fåtal som letat sig ut på stranden spelar fotboll eller beach volleyboll. Eller bara spänner musklerna. Som påfåglar som prålar med sin färggranna fjäderdräkt för att imponera på damerna. Men här spelar musklerna förgäves för några stringdamer finns inte att skåda den här dagen.
Många gånger har man så höga förväntningar på de kända resmålen att det blir en besvikelse när man väl ser dem i verkligheten. Men Copacabana tillhör inte den kategorin. Det är en förbaskat fin och lång sandstrand som förtjänar det goda ryktet. I morgon bitti satsar vi på en barfotapromenad för att känna hur den fina sanden letar sig in mellan tårna. 
Hotellet vi bor på figurerar i dagens Aftonbladet. J W Mariott, det "lyxhotell" som kriminalvårdens tjänstemän bodde på när de hämtade hem den s k rullstolsmannen till ett liv med all inclusive i något av vårt lands fängelser. 
De reste hit i ett business jet, vilket är helt jäkla galet, och sen blev de alltså beskyllda för att bo tre nätter på lyxhotell. Betalt av de svenska skattebetalarna. Men angående boendet måste jag försvara dem för hotellen som ligger i säkra områden där du slipper en kniv mot strupen och förlorade värdesaker ligger på den prisnivån. 
Nu laddar jag för hemresa i morgon. Det är en helt annan grej att resa i tjänsten och jag saknar alltid min familj när jag är borta. 
 
Copacabana by night 
Till top