Söndag = brunch

Allmänt / Permalink / 1
Ett av de populärare söndagsnöjena på Palm Meadows är att dra ihop ett gäng familjer och åka till något av stadens otaliga lyxhotell och äta brunch. En väldigt trevlig och social aktivitet där man har gott om tid att umgås och prata under lite lugnare former. Speciellt för oss som är nya är det värdefullt att komma in i de nätverk som finns och lära känna alla nya ansikten.

Brunch i Bangalore är ungefär som att äta julbord men utan jultema, dvs ingen sylta, julskinka, sill eller Janssons frestelse. Men resten av all mat du kan tänka dig och lite till finns uppdukat. Bara att hugga in.

Förra söndagen var vi tillsammans med ett svenskt sällskap på Leela Palace för brunch. Leela Palace är det kanske flottaste och pampigaste hotellet i Bangalore och när Kungen och Drottningen af Sverige var här på besök, då bodde de där. Vilket också Matilda tänkte på när hon gick för att ”pudra näsan”.
-Tänk om Silvia har suttit på samma toa!! Utbrast hon hänfört när hon kom tillbaka efter förrättat värv.

Eftersom vi är både av dansk och av svensk börd har vi en fot i varje nätverk, så idag var det dags för brunch igen. Den här gången med den danska enklaven, trots att vi nästan fortfarande var mätta sedan förra söndagen.

Nu besökte vi Marriott Hotel här i Whitefield, som stadsdelen heter där Palm Meadows ligger.
Så det var bara att kämpa sig igenom ännu en 3-4 timmars sittning, med mat i överflöd.
En lite underlig och absurd upplevelse blir det ju när man på vägen dit passerat tonåriga mammor med små skitiga barnbylten på armen som går och tigger vid rödlysena. Men det är det som är Indien. På ena sidan gatan bor man under ett skynke och närmaste granne kan vara ett palatsliknande hus med ett par BMW parkerade på uppfarten.

Men faktum är att vi inte ser fler tiggare här än vad vi ser där hemma i Sverige, trots att levnadsstandard och umbäranden för en stor del av befolkningen är på en betydligt värre nivå än vi har i Europa.

Eftersom det var dansk brunch och dessutom första advent, så var det också ”pakkelej” enligt dansk tradition. Med 31 deltagare i alla åldrar, lika många paket och tre tärningar i omlopp, blev det rena tumultet och fullständig kaos. Även med indiska mått mätt och det säger inte lite. Men vi lyckades överleva och kom hem med både en ängel, som vi hade köpt och slagit in själva, och en Disney-handduk med den lilla sjöjungfrun på.

Trots att bägge tillfällena har varit väldigt trevliga och maten supergod, så håller vi nu alla familjens tummar för att vi inte blir medbjudna på brunch på ett bra tag framöver.

 

 
 

 

Christmas bazaar

Allmänt / Permalink / 2
Idag har vi varit på julmarknad inne i stan, vid St James Cathedral. Det var Matildas skola som arrangerade och några av klasserna hade även uppträdanden. Det var både elgitarrsolon och körsång. Tyvärr inledde elgitarristen så de flesta av oss var mer eller mindre lomhörda när barnen kom med sin skönsång.
Många av Matildas klasskompisar och tillika nyfunna vänner var där och här ser ni det coolaste tjejgänget i stan som hänger på marknaden. Frän vänster till höger är det Anna, Matilda, Thea och Laura.
Tomten var naturligtvis på besök och att få sitta en stund i hans knä var lika populärt som hemma .
Tomten kom nog direkt från solsemester i Thailand eller på Maldiverna, för han var mer solbränd än han brukar vara när han besöker oss hemma i Sverige.
Det måste bli sagolikt varmt med det sedvanliga tomtekläderna och skägget. Men tomten är nog lika reformvänlig som påven ungefär, så någon nyrakad tomte med röda shorts och matchande T-shirt kommer det nog dröja innan de får se ens i Indien.
Ingen julmarknad utan försäljning och det fanns en massa urtjusiga grejer att köpa. Vi investerade i bland annat sim/gympapåse till Matilda och julpynt för en ganska billig penning. Lite julstämning måste vi ju försöka få till här nere även om snön lyser med sin frånvaro. Och prognosen verkar inte heller lovande för en vit jul. Den närmaste veckan förväntas fortsätta pendla mellan cirka 18 grader på natten och 28 grader på dagen.
Men Inger gör sitt bästa för att skapa lite jul i hemmet och häromdagen lyckade hon komma över en king size julstjärna, så stor att vi knappt fick in den genom ytterdörren.
 
 
 

Trafiken del 2 - Tut, tuuut!!!

Allmänt / Permalink / 3

I Sverige har vi inte förstått vad signalhornet på en bil är till för. Det har man däremot klart för sig här i Indien och det finns ett väl utvecklat informellt regelverk för när man ska tuta och inte. En kort sammanfattning av det regelverket är att alltid tuta, så ofta som möjligt och helst lite till.

Men riktigt så enkelt fungerar det inte. Studerar man signalerandet lite mer i detalj, så finns det faktisk lite riktlinjer att följa.

1)      Man tutar när det finns ett fordon framför och man vill göra den trafikanten medveten om att ”här bakom finns jag”. Eftersom det alltid är någon framför i den täta trafiken så innebär det att du alltid har en anledning att tuta.

2)      Man tutar när någon försöker tränga sig förbi, kryssande mellan de obefintliga filerna. Eftersom det alltid finns någon som försöker tränga sig förbi, antingen på höger eller vänster sida, så finns det alltid en anledning…

3)      Du tutar när du själv försöker tränga dig förbi för att säga ”se upp, här kommer jag!”. Eftersom du alltid är på väg förbi någon så…

4)      Du tutar på de fotgängare som, med livet som insats, försöker korsa gatan. Eftersom det alltid är någon på väg över gatan så…

5)      Du tutar när du ska svänga i en korsning eller i en skarp kurva för att varna de som eventuellt befinner sig på andra sidan.

6)      Du tutar väldigt ihållande om ett fordon står stilla framför dig så du inte kommer fram. Det oavsett om det i sin tur står 316 fordon i kö framför det fordon som hindrar just dig.

7)      Om inte något av ovanstående alternativ passar in är rekommendationen att tuta ändå för säkerhets skull.

Lite skillnad mot i Sverige där det finns två anledningar att tuta. Den ena är när man via signalhornet vill säga hej till någon man känner.
Den andra när man blivit så förbannad att man håller på att göra i byxan av upphetsning. Det sistnämnda renderar oftast i ett ilsket och oförskämt ”FUCK YOU!" långfinger rätt i ansiktet.
Men det skulle aldrig hända här i Indien. Trots att det ibland tutas som om de försöker slita ut signalhornet i enda ihållande, till synes tvärilsken signal, så ser man väldigt sällan någon irritation.

Tvärtom, här har många fordon till och med en uppmaning till bakomvarande trafikanter att signalera.

 

 

Till top