Söndag = brunch
Brunch i Bangalore är ungefär som att äta julbord men utan jultema, dvs ingen sylta, julskinka, sill eller Janssons frestelse. Men resten av all mat du kan tänka dig och lite till finns uppdukat. Bara att hugga in.
-Tänk om Silvia har suttit på samma toa!! Utbrast hon hänfört när hon kom tillbaka efter förrättat värv.
Eftersom vi är både av dansk och av svensk börd har vi en fot i varje nätverk, så idag var det dags för brunch igen. Den här gången med den danska enklaven, trots att vi nästan fortfarande var mätta sedan förra söndagen.
Nu besökte vi Marriott Hotel här i Whitefield, som stadsdelen heter där Palm Meadows ligger.
Så det var bara att kämpa sig igenom ännu en 3-4 timmars sittning, med mat i överflöd.
En lite underlig och absurd upplevelse blir det ju när man på vägen dit passerat tonåriga mammor med små skitiga barnbylten på armen som går och tigger vid rödlysena. Men det är det som är Indien. På ena sidan gatan bor man under ett skynke och närmaste granne kan vara ett palatsliknande hus med ett par BMW parkerade på uppfarten.
Men faktum är att vi inte ser fler tiggare här än vad vi ser där hemma i Sverige, trots att levnadsstandard och umbäranden för en stor del av befolkningen är på en betydligt värre nivå än vi har i Europa.
Eftersom det var dansk brunch och dessutom första advent, så var det också ”pakkelej” enligt dansk tradition. Med 31 deltagare i alla åldrar, lika många paket och tre tärningar i omlopp, blev det rena tumultet och fullständig kaos. Även med indiska mått mätt och det säger inte lite. Men vi lyckades överleva och kom hem med både en ängel, som vi hade köpt och slagit in själva, och en Disney-handduk med den lilla sjöjungfrun på.
Trots att bägge tillfällena har varit väldigt trevliga och maten supergod, så håller vi nu alla familjens tummar för att vi inte blir medbjudna på brunch på ett bra tag framöver.