Bhavia

Allmänt / Permalink / 0

Så var jag på benen igen. Efter att ha rensat magen på omklädningsrummets golv så försvann illamåendet ganska snabbt. Idag på morgonen kunde jag äta frukost utan större problem, men eftersom jag fortfarande var rätt hängig och även hade lite feber så stannade jag hemma och jobbade hemifrån.

Idag har jag hittat en ny maid. Eller städerska är ett bättre ord för hon kommer inte laga mat och ta hand om tvätt, bara städa huset varannan dag. Hon heter Bhavia och hon gör samma arbete för Davids familj. De har bara gott att säga om henne och mitt första intryck när hon kom förbi idag var enbart positivt. Lugn och vänlig och gav ett mjukare intryck än Hema.
Nu gäller det att avsluta anställningen av Hema. Att hon tömmer rummet på baksidan på alla grejer som är kvar sedan hon bodde där och att hon lämnar tillbaka nycklarna. Det sistnämnda är viktigt om du inte vill ha oönskat besök i huset. Jag säger inte att det kommer att hända, men du kan inte vara svenskt naiv i Indien och ta för givet att du kan lita på folk.
Utan att prata alltför ont om Hema så ska det ändå bli skönt att få ett avslut. Allt tjafs om arbetstider och osäkerheten om hon ens ska dyka upp eller inte har tagit för mycket energi. När tjänstefolket blir en källa till bekymmer och dåligt humör då har liksom hela syftet gått förlorat.

Palm Meadows är ganska tomt på svenskar och i viss mån även andra västerlänningar för tillfället. De flesta är redan hemma i Sverige på semester och det märks inte minst runt poolen. Där är det folktomt, trots att solen tittat fram och värmen återkommit de senaste dagarna. Inte ens den pålitliga stamgästen Malin, Ingers före detta tennispartner, är där eftersom familjen flyttat hem till Örebro igen.

 Malin ser inte alltid ut så här. Bara under firandet av Holi.

Det var många familjer, inte bara svenska, som flyttade hem nu i juni när skolan slutade och det är det jobbiga. Personer man gillar och snabbt blivit vänner med flyttar hem eller vidare i världen och det blir många vemodiga avsked. Det är en ständig ruljangs av utomindiska familjer som lämnar och nya som flyttar in och bor här i ett par år. Bara på vår lilla gata flyttade tre familjer ut och husen står tomma och ödsliga. Det ska bli intressant att se om de hittar hyresgäster till alla tre. Speciellt till det som ligger närmast oss där en fransk familj bodde fram till för ett par veckor sedan då de flyttade hem till Toulouse igen. Det är ett gigantiskt hus och hyran sägs ligga på drygt 50 000 SEK. Ja, ni läste rätt. I Bangalore kan du hitta hus att hyra från kanske 500 SEK till egentligen hur mycket som helst. Spännvidden är enorm. Men hyr du ett hus för 500 så får du räkna med att klara dig utan rinnande vatten och toa, du kanske inte ens har en spis men däremot lite andra snyltande hyresgäster som råttor och kackerlackor.

Konkurrensen för de exklusiva boendena hårdnar dock då nya bostadsområden växer upp i snabb takt. Än så länge har ägarna av husen i Palm Meadows lyckats hålla uppe hyresnivåerna, men det är nog bara en tidsfråga innan det börjar krypa neråt. Det har redan börjat ske i närliggande inte lika populära områden. Idag kan du nämligen hyra ett nybyggt, större och betydligt modernare hus med egen pool för samma pengar eller till och med lägre om du väljer att bosätta dig i ett område i utkanten av staden. Nackdelen är de långa transporterna till jobb och skola samt sämre sociala förutsättningar. För en medföljande familj är det inte jättekul att sitta själva i ett hus med egen pool hela dagarna hur fint huset än är. Där är Palm Meadows fortfarande nummer ett med ett stort socialt nätverk och många möjligheter till aktiviteter tack vare hotellet Palm Meadows Club. Och helheten är viktig. Trivs inte den medföljande familjen är det svårt att göra ett bra jobb.

Matförgiftning

Allmänt / Permalink / 0
Efter drygt två månader var det dags igen. En ny matförgiftning slog till, inte så illa som den förra gudskelov som var en nära-döden-upplevelse.
Egentligen började dagen bra. Jag vaknade vid sextiden och låg och drog mig en stund i sängen. Kollade på nätet om något hänt under natten och det hade det ju. Grekerna stod fast vid att folkomrösta om sparpaketen som EU kräver och nu blir det ingen mer kosing. Jag vet inte hur grekerna tänker, men just nu känns det som de kör landet mot ättestupan. Varför ska de pensioneras vid 50 och inte betala skatt som alla andra? Jag bara frågar?
Men den största nyheten var att Sverige slagit ut Danmark i semifinalen i fotbollens U-21 EM. Jag var inte medveten om att det här mästerskapet betraktas som ett större mästerskap än Fotbolls-VM. Men nu vet jag. Tack vare alla svenska medier.

Hopp ur sängen och på med träningskläderna innan värmen blir alltför olidlig. Idag väntade intervaller, plågsamt värre medan det håller på, men desto mer tillfredställande när det är över. Mestadels har jag lunkat på i femminuterstempo, men nu när kroppen börjar bättra sig en aning måste den utmanas för att nå nästa nivå.
Treminutare skulle jag köra och jag hade tänkt ut en slinga som jag trodde var lagom lång. Start i korset ovanför cluben, följa västra sidan och så höger nerför den svaga utförsbacken i palmallén vid Danielsen. Vänster i nästa kors och så vänster igen i hörnet med den buckliga asfalten. Hit fram gick det på lätta ben och det började dyka upp tankar som att kanske, kanske ändå. Men nu var det uppför hem. Ut på den soldränkta rakan efter norra muren och plötsligt var det annat ljud i skällan. Benens 53 årsringar blev blytunga att bära, men jag kämpade på. Försökte hålla steget intakt. Fram med höften, upp på tårna men framförallt. Bra armpendling, behåll spänsten och inte för långa steg. Som en liten belöning var det nerför sista biten mot start- och målpunkten. Jag tittade på klockan, 2:58. Perfekt!
Planen var att köra fem stycken. Inte överdriva första gången, utan gå därifrån med en bra känsla. Och det lyckades jag med. Den första intervallens 2:58 var den sämsta tiden och för första gången sen jag kom till Indien kändes det som jag sprungit på riktigt, inte lufsat fram, utan krämpor värre än att de inte hindrade mig. Det var en euforisk känsla.
Efter att ha tränat ben och mage samt stretchat i gymmet gick jag hem för en välförtjänt frukost. Den vanliga. Två rostade bröd med jordnötssmör, en liten skål med naturell yoghurt, färska mangobitar och müsli. Toppat med en mugg the och ett glas juice. Så här långt fanns inga som helst tecken på att det var sjukdom på ingång.

Förmiddagen bjöd på sol för första gången på veckor, så jag bestämde mig för att gå och lägga mig vid poolen och läsa en bok. En deckare av en svensk författarinna jag aldrig hört talas om tidigare. Det var lite Maria Lang och Morden i Midsomer över den, lättsmält och ibland på gränsen till banal, men ändå tillräckligt bra för att lyckas fånga läsaren. Jag behöver läsa en bra bit i en bok innan jag blir en del av historien, men då tar det fart. Mot slutet sträckläser jag mer eller mindre. Känner för personerna i boken och vill veta, men samtidigt får inte boken ta slut. Jag vill vara kvar i miljöerna och historien, inte släppa personerna när jag äntligen lärt känna dem. Men alla böcker har ett slut och många böcker jag läst har lämnat ett vemodigt tomrum efter sig, innan jag tar tag i nästa bok och så där håller det på.

Nu hade jag kommit till det där stadiet där tid och rum upphör och jag sträckläser. Glömmer tiden och även att vända på mig i solstolen upptäckte jag plötsligt. Den solbrända magen hade en dragning mot en rödrosa grisnyans, precis som en solande engelsman på Mallorca. Så det fick vara slut på solbadandet för idag.
Hem och fixa lunch, men det drog ut lite på tiden och nu började jag ana att inte allt stod riktigt rätt till. Jag kände ett lätt illamående och fontän nummer ett, den bakre, satte igång. Jag lyckades ändå få i mig en lätt lunch, men sen gick jag upp och lade mig i sängen. Försökte sova, men det körde runt i magen och jag sprang på toa med jämna mellanrum.
På eftermiddagen hade jag bokat en tid för benmassage. Det har blivit två pass om dagen de flesta dagarna den här veckan, inga långa och tuffa pass utan mer på motionsnivå, men tillräckligt för att känna mig lite stel och öm i musklerna. Jag var i valet och kvalet hur jag skulle göra, men bestämde mig till slut för att gå dit.
Massören Umesh satte igång att knåda och i förbifarten berättade jag att jag inte kände mig riktigt bra i magen. Det skulle jag inte ha gjort för nu körde han igång sin specialmassage för dåliga magar, med resultatet att jag började må illa som satan. Äntligen slut på plågan och snabbt ut på toa. Den bakre fontänen snabbt klar, men nu var det millimetrar från att det blev fontän ur ansiktet också. Jag letade mig in i duschen och blev sittande på golvet. Kände att jag skulle spy om jag rörde mig det minsta. Umesh började banka och gapa utanför dörren att jag skulle komma ut. Han var nog mest orolig för att missa sin del av betalningen. Så till slut gjorde jag en kraftansträngning och stapplade ut i omklädningsrummet, bara för att få tyst på honom. Jag lade mig på en bänk och kände att nu är det kört. Indianmassören var fullt upptagen med att berömma sig själv som hade fått igång magen så bra. Jag mer eller mindre skrek att jag behövde en hink, men innan han släppt sina egna hedersbetygelser och fixat en hink så startade fontän nummer två. Jag kaskadkräktes en rejäl spya rätt ut på golvet och ända upp på klädskåpen över en meter bort. Personligt rekord måste det ha varit och jag imponerades nästan i mitt elände över hur långt jag kunde kräkas. Efter att ha vänt ut och in på magen ett antal gånger lugnade det ner sig.
I takt med att jag kände mig bättre kom skammen och jag ville bara bort, men att hotellpersonalen fick något att prata om råder inga tvivel. När jag gick hem några minuter senare hade det redan spridit sig till personalen på trappen, att någon spytt ner hela omklädningsrummet.
– Have you heard, Sir? Someone puked all over the locker room.
– Mmm, I’ve just heard about that…

Nu fick Jaykrishna och hans kollegor något att prata om. 

Personalmeddelande

Allmänt / Permalink / 1

På initiativ av Indienfamiljens representant i Bangalore har en överenskommelse träffats med hushållerskan Hema om att avsluta hennes anställning. Hon lämnar Palm Meadows Villa 26 den 30 juni. Rekrytering av en ny hushållerska kommer nu att ske.

Hema har varit med oss ända sedan starten i början av november och det är med blandade känslor jag har tagit beslutet. Vi tycker egentligen om Hema och hon gör ett ganska bra jobb. När hon är på plats. För det är alltid med en gnagande undran om hon ska dyka upp eller inte och det har varit alldeles för många gånger som hon inte kommit som avtalat, flera gånger utan att ens meddela det.
Dessutom har hon tagit sig stora friheter beträffande arbetstiden. Även om överenskommelsen är att arbeta kl 13:30 till 18:00 så har hon plötsligt dykt upp på förmiddagen istället och många dagar har hon dessutom kortat ner arbetstiden och inte arbetat de timmar hon ska. Att en av anledningarna till arbetstidens placering till eftermiddagen varit att ta emot Matilda när hon kommer från skolan har tydligen inte varit så viktigt för Hema.

Problemet är att Hema arbetar i sammanlagt tre hus i Palm Meadows och känslan är att vi alltid prioriterats som nummer tre. Eller kanske fyra, för även hennes egna privata angelägenheter går före. Och här finns det att ta hand om vill jag lova. Maken till människa att ha det struligt i privatlivet har jag nog aldrig träffat.
Hon och maken lever inte tillsammans sedan en tid tillbaka, men deras två gemensamma döttrar i tonåren har bott tillsammans med Hema i ett hus ägt av mannen. Men eftersom han inte amorterat som avtalat beslagtog banken huset och plötsligt stod Hema och döttrarna utan bostad. En tragedi för familjen så klart, men inte oväntat. Banken har drivit en juridisk process i domstol, men efter att advokaten Hema och mannen anlitat inte gjort sitt arbete så krashade det till slut. Men arvode tog han ut ändå, pengarna de betalat är borta med vinden och de har inte råd att driva ännu en process för att få tillbaka sina pengar.
Döttrarna flyttade till pappan och Hema letade ett ställe till sig att hyra. I väntan på det fick hon bo gratis i ett litet rum med toalett och egen ingång, ett så kallat maidsrum, som ligger på baksidan i vårt hus. Så gott som alla hus har sådana rum som personalen har tillgång till under dagen då de jobbar, men tanken är inte att någon ska bo där. Efter tre veckor, utan tendens till att hon var på väg ut, så fick vi till slut be Hema flytta. Det här försiggick i samband med Ingers hemresa och det hade nog inte sett så bra ut om Hema bott kvar i huset efter att Inger åkt. Jag kan föreställa mig vilka rykten som då hade valsat runt i Palm Meadows.
I efterhand har jag fått veta av Babu att Hema inte alls letade ett rum att hyra. Hon äger ett eget hus, men eftersom det var uthyrt till andra hyresgäster tvingades hon vänta till de flyttat ut innan hon själv kunde flytta in. Och så där håller det på. Damen är full av lögner och det är omöjligt att veta om hon talar sanning eller inte.
Droppen var häromdagen när jag skickade ett sms och berättade vilka sysslor som behövde utföras den dagen. Ett par timmar senare fick jag ett svar att ”jag kommer inte idag, det är min dotters födelsedag”. Precis som det var något hon kommit på då. Sin dotters födelsedag brukar man känna till i förväg och det minsta man kan begära är att hon ber om ledigt några dagar i förväg. Och jag kan inte ens vara säker på att det var hennes födelsedag eller bara något Hema hittat på som undanflykt. Händelsen är inte stor i sig, men det upprepas gång på gång och nu bestämde jag mig för att det fick vara nog.
Hema har egentligen haft ovanligt frikostiga villkor hos oss med en i sammanhanget rätt bra månadslön för att vara maid i Palm Meadows och hon har aldrig behövt arbeta fulltid. Vi har också anpassat tiderna för att möjliggöra för henne att ha flera jobb. Med tanke på det är jag förvånad att hon inte varit mer angelägen att sköta sina åtaganden. Hursomhelst, vi önskar Hema all lycka i framtiden och hoppas innerligt att hon får ordning på allt krångel som stör hennes och familjens tillvaro.

Till saken hör också att våra behov har förändrats sedan Inger åkte hem till Sverige. Den senaste månaden har Hema bara jobbat ett par timmar varannan dag, med bibehållen lön, men inte ens de timmarna har hon kunnat uppfylla som förväntat. Så en förändring hade jag ändå tänkt göra, med en justering av arbetstider och en lönenivå baserat på det.
Nu letar jag i första hand efter någon som kan städa huset varannan dag så tar jag hand om matlagningen själv tillsvidare. Tror Matilda kommer att se det som ett lyft då hon tyckt att Hema lagar alltför kryddstark mat, men stackars mig vad tufft att behöva utföra hushållsarbete igen. Slit och släp, aldrig något annat.

Till top