Svågerhunden

Allmänt / Permalink / 0

Drillande lärkor och klungor med cyklister. De danska vårtecknen dyker upp ett efter ett på vår väg ner till etapp 3. Matilda ligger femma och jag går ut som fjärde man i jaktstarten. Det blir lite stressigt med att förbereda mig och att hjälpa Matilda så jag är inte riktigt uppvärmd när det är dags att ge mig iväg. Till råga på allt har jag fått ont i ryggen av sängen jag sover i.
Första tredjedelen av banan är rätt kuperad och det är tungsprunget i lövmattan och leran. Jag har knappt styrfart uppför backarna. Ryggen klagar, lungorna spränger och hjärtat håller på att hoppa ur bröstkorgen i sin iver att skicka ut så mycket syresatt blod som mina trötta ben behöver. Efter ett par kilometer gör jag ett litet misstag på kanske 30 sekunder och jag blir ikappsprungen av en norrman som gick ut som nummer fem, ungefär 1 minut efter mig. Men nu är backarna slut och det är flackare och mer lättlöpt terräng. Jag piggnar till alltmer ju längre vi löper och norrmannen är på vippen att få släppa gång efter gång. Men det är många kontroller och när jag behöver sakta ner en aning för att hitta kontrollerna så får han kontakt igen i den öppna skogen. På väg in mot sista kontrollen har jag skaffat mig en liten lucka, men i den tuffa motbacken på upploppet tar han nästan livet av sig för att ta sig förbi mig. Just den här dagen var jag inte beredd att plåga mig till döds för en fjärdeplats och bara några meter före mållinjen kastar han sig fräckt nog förbi mig. Sen blir han liggande i tio minuter likt en utpumpad längdskidåkare en meter bakom mållinjen. Rätt åt honom och det priset kan han gott få betala efter att ha hängt mig hela banan. Jag fick nöja mig med en femteplats, men i gengäld hade jag krafter nog att gå direkt till väskan och byta om till torra och varma kläder. Det var det värt.
Matilda hade problem att hitta en kontroll idag och var inte lika nöjd som tidigare. Hon gjorde ingen större affär av det och heller inte över att ha tappat ett par placeringar i slutresultatet. För henne finns det andra saker att värdera högre. Som till exempel att de hade pizza till försäljning på tävlingsplatsen. Nu ser vi (mest Matilda) fram emot en rejäl sovmorgon i morgon bitti. Jag lär väl vakna vid femtiden som vanligt. Pensionärsvarning på det.

Nu har Ingers syster med familj åkt hem till Själland igen. Det har varit en trevlig och intensiv påsk med många gäster som passerat revy. Det tog uppenbarligen hårt på min svåger och på slutet övergick han till ett rent hundliv. En promenad i skogen (kanske för att kissa), äta mat och sen ner i källaren för att sova. Och så upprepades det i några loopar. Ett behagligt liv. Jag såg inte om de hade koppel på honom under promenaden, men det behövdes nog inte. Han är snällheten själv så han kan allt springa lös utan att börja jaga varken harar eller rådjur.

Tanten och Påskelöb etapp 2

Allmänt / Permalink / 1

Den 25 mars, en särskild dag för vår familj. Inger har nämligen födelsedag, den här gången är det den 46:e. Liten tantvarning på det och kanske är hon ifatt mig en dag? Åren går även för Inger, även om hon gör sitt bästa för att bevara ungdomen. Både inombords och till det yttre. Det senare lyckas hon rätt bra med, men annars händer det grejer. Som att starta ett eget företag och kasta sig ut på den tunna sjukgymnastisen. Det är riktigt vuxet.

Matilda och jag tog turen till Kolding idag igen för Påskelöbs andra etapp. Den här gången hade arrangören funnit en öppnare skog, men det var mjukt i backen av en tjock matta med boklöv samt geggamoja. Riktigt tunglöpt, som att springa i en mjuk och sviktande höjdhoppsmatta. Hårda bud för en gammal trött man som jag, men rätt medicin i jakten på en bättre form.
Jag hade bestämt mig för att göra ett tekniskt bra lopp efter vinglandet i skogen igår. Löpningen är vad den är när man står på startlinjen. Den kan man inte påverka så mycket just för stunden. Taktiken höll bra hela vägen till startpunkten och kanske ytterligare 150 meter, sen gjorde jag en jättebom på den första kontrollen. Ridå ner för den taktiken. Efter det gick det ändå hyggligt och förutom den första kontrollen tog jag med mig en bättre känsla än igår.
Matilda klarade banan fint och var nöjd med sin prestation idag också. Faktiskt ännu nöjdare än igår. Nu har vi bara en etapp kvar. I min klass har vi jaktstart, vilket betyder att man startar som man ligger till sammanlagt efter de två första etapperna. I Matildas klass har de fri start, dvs de väljer själva sin starttid.
Jag har laddat grundligt inför morgondagen med en dansk påskefrukost. Det betyder grovt rågbröd med sill, ägg, cyrrysalad, kallskuret och varma frikadeller. Och naturligtvis påsköl och några snapsar. För säkerhets skull vill jag uppmärksamma er på att frukost på danska är lika med lunch på svenska. Inte ens danskar dricker öl och snaps det första de gör på morgonen, även om många svenskar tror det.

Ett trefaldigt jydsk leve för Inger; hurra, hurra, og så det lange hurraaaaaaaaaa!

Påskelöb etapp ett

Allmänt / Permalink / 0

Skärtorsdagen, finnarnas nationaldag och dagen då häxorna flög till Blåkulla för att partaja med djävulen. De svenska häxorna vill säga. De tyska flög till berget Brocken i Harz och då på valborgsmässoafton. Vart de indiska häxorna tog vägen vet jag inte.
Jag minns en kompis som inte förrän i gymnasiet kom på att Skärtorsdagen inte är Finlands nationaldag på riktigt, utan bara en skämtsam anspelning på det knivälskande folket.

Idag avverkade vi första etappen i Påskelöb. Matilda klarade det fint. Hon har inte hittat samma tävlingsinstinkt som Line och speciellt Björn, som var en dålig förlorare i Peter Forsberg-klass i unga år, och hon knatar runt i sin egen lugna takt. Hon var i alla fall glad och nöjd med den fjärdeplats som hon låg på när vi åkte hem och cirka 15 tjejer kommit i mål. Och det är det viktigaste, att hon är glad. Idrott ska vara glädje och positiva känslor.
För min egen del gick det bra, förutom två små detaljer som behöver förbättras. Jag löper alldeles för dåligt och jag gör för många orienteringstekniska misstag. Ingen vidare kombination som orienterare. Jag har inga problem att lunka på i behagligt gubbtempo, men det tar emot ordentligt när jag försöker springa lite fortare. Det går framåt med myrsteg vecka för vecka, men än återstår många träningspass med blodsmak för att det ska bli anständigt. Om det ens är möjligt att nå dit. Formen är allt svårare att hitta för varje år som går. När jag dessutom gjorde ett par misstag som kostade ett par minuter, då blev prestationen därefter. När vi åkte hem ledde jag förvånande nog, men jag sätter halva kungariket på att jag fick välförtjänt storstryk av Henrik Markvardsen och några av de andra halvproffsen innan tävlingen var över.

Före start blev jag en aning skeptisk när jag såg kartan som var grönare än Libyens flagga. Flemming Jörgensen försökte ingjuta positivt mod och ute i skogen var det mycket riktigt bättre än förväntat, men jag kan föreställa mig hur tätt och vresigt det är när skogen grönskar om några veckor. Då krävs sannolikt en röjsåg eller machete för att ta sig igenom buskagen och de taggiga björnbärssnåren. För att inte tala om alla brännässlor som hör de jylländska skogarna till. I morgon tar vi nya tag när etapp två väntar. Jag får mjölksyra i låren bara jag tänker på det. Bäst att ladda med ett glas vin till.

Idag var annars dagen som man verkligen skulle varit i Indien. Där firades nämligen Holi, festivalen där man springer runt och kastar färg på varandra. Det var den festival vi gick allra hårdast in för under vår tid i Indien och vi deltog med stor inlevelse. Av någon anledning kändes det riktigare för oss att fira färgerna än en gud med elefanthuvud eller fyra armar och tre ögon.

2016 har börjat dåligt för min uppväxts idoler. Efter David Bowie var det nu Johan Cruyffs tur att möta liemannen. Dödsorsaken var lungcancer för den kanske bäste fotbollsspelare världen har skådat. Kanske ångrar han nu sitt livslånga rökande. Det går historier om att många taktikgenomgångar i klubblaget Ajax och det holländska landslaget kördes utan Cruyff, för han hade viktigare saker att uträtta. Som till exempel att gå ut och blossa på sin obligatoriska cigarett i halvtidspausen.

Jag avslutar med ett par bilder från fjolårets Holifirande.

 

 

Till top