På väg hem

Allmänt / Permalink / 1
Mellanlandning i Frankfurt. Fyra plusgrader och diset ligger som en fuktig filt över landskapet. Vilken skillnad mot det soliga och varma Bangalore. Vädret är definitivt något jag kommer att sakna. Speciellt vintermånaderna som är underbart behagliga.
Den sista veckan var ett slitgöra, utan särskilt många stunder att slappna av och suga ut det gottaste innan hemresan. Det var packning och städning och ompackning för att få plats med allt och så ompackning igen för att jag hittade ytterligare saker i någon garderob som definitivt skulle med hem.
I fredags hade jag och Inger, tyvärr kunde hon inte närvara själv, ett litet avskedskalas för de närmast sörjande. Eller närmast firande kanske jag borde kalla dem, för så värst många ledsna miner var det inte. Och varför skulle det vara det? Sverige är inte större än att det finns alla möjligeter att ses igen. Varför inte vid ett reunionparty om ett par år när alla har jobbat klart sina expatkontrakt och vänt hem till Sverige igen?
Igår blev det ett sista spontant besök på Biere Street med Karin och Roger. Och där stötte vi på familjen Jönsson från Danmark. Dottern Augusta var en av Matildas bästa vänner under tiden i Indien. Även två meter Peter och doktor Amy med barn samt svärföräldrar dök upp. Trevligt att få säga ett sista hejdå även till dem.
Just de här spontana infallen är något jag kommer att sakna. Ett sms eller WhatsApp-meddelande i telefonen. -Vi tänkte dra till Biere Street, till Phoenix Mall, till Play, till Toscanos, till poolen, på brunch, till Windmills osv... Vill ni med?
Och ofta vill man det för almanackan är till skillnad mot hemma ofta full av hål och möjligheter. Absolut något att försöka ta med sig hem, att inte boka upp vareviga sekund med en massa plikter och åtaganden.
Nu väntar ett par timmars flight innan jag sätter foten på svensk mark igen. Ska bli väldigt skönt att återse familjen igen.
På mångas begäran får jag ta mig en funderare på hur jag ska göra med bloggen. Det verkar som många vill att jag fortsätter att skriva. Det kanske blir så, men att kalla den för Indienfamiljen blir väl lite konstigt? Och att döpa den till Vänersborgsfamiljen låter inte riktigt lika exotiskt.
Nu är det dags att borda planet. På återseende!

Tiden är alltid för kort i slutet

Allmänt / Permalink / 0

Det finns saker som man grovt underskattar hur mycket tid det tar. Att tömma och städa ur ett hus tillhör definitivt den kategorin. Att det dessutom är ett sagolikt tråkigt jobb gör inte att det går fortare. Jag har fått stålsätta mig från att hitta undanflykter och inte fastna i andra aktiviteter, särskilt nu på slutet då tiden börjat rinna ifrån mig. Ändå var jag oindiskt flink och körde igång med god framförhållning. Började så smått packa och gjorde ett handtag då och då för att sortera vad som ska med hem, vad som ska skänkas till någon här nere och vad som helt enkelt ska slängas. Men som vanligt tar tiden slut snabbare än en gepard på jakt och det värsta är att den har en tendens att accelerera mot slutet.
Deadline för att vara färdig och flytta ur huset var idag torsdag och en slutbesiktning tillsammans med ägarens representant är planerad till fredag eftermiddag. De sista två nätterna innan hemresan till Sverige bor jag på hotellet i Palm Meadows.
Ett par dagar innan huset skulle vara tömt och städat insåg jag att nu började det bli bråttom, då det där sista tar mycket mer tid än man tror. Precis som när man att renoverar och tapetserar. Man tror att man är nästan färdig, men så inser man att det som är kvar från nästan färdig till helt färdig med lister och allt på plats är ungefär halva jobbet.  Så jag fick ta ledigt idag för att hinna färdigt och som vanligt överraskas jag av hur mycket grejer ett hem består av. Hur mycket småprylar, papper och annat man samlar på sig under ett drygt år. Och papper kan man inte bara slänga hur som helst. Bland tio dokument kan man ge sig den på att det kan gömma sig åtminstone ett som kan vara viktigt. Spännande (eller kanske inte…) grejer om försäkringar, framtida pension eller bankpapper. Jag får klåda av alla dessa papper och att de är på en byråkratisk engelska gör de inte lättare att förstå.
Det blev en stressig dag, men framåt elvasnåret på kvällen sitter jag äntligen med all packning på ett hotellrum och skriver det här. Det känns lite vemodigt att ha lämnat villa 26, där vi trivts bra under de femton månader som det fungerat som vårt hem, men jag kommer hem till något ännu bättre. Till en efterlängtad familj och till ett hus på Knektvägen där vi trivs ännu bättre och som tveklöst känns som hemma på riktigt.
Nu återstår utmaningen att få hem allt. Just nu ser det mörkt ut, trots att väskorna bågnar. Som tur är har jag goda vänner i Palm Meadows som erbjudit plats i sina väskor när de åker hem till Sverige på semester till sommaren. Kutym för en expat i Indien är att åka hem med halvtomma väskor för att kunna fylla dem med efterlängtade svenska varor när de vänder tillbaka till Indien.  
Sista dagen i huset blev det även en släng av välgörenhet. Bland det som inte får plats eller av andra orsaker inte ska med hem fanns en hel del bra grejer och många säljer det innan de lämnar. Jag valde istället att ge bort sakerna till min ”personal”, Shamala, Bhavia och Babu. Flera par skor i bra skick som Matilda växt ur, köksredskap som mixer, tryckkokare, grytor och stekpannor, handdukar osv. Saker som vi inte står och faller med, men som har ett stort värde för dem och som sannolikt aldrig skulle få råd att köpa själva. De var som strålande lyckliga barn på julafton, men också förslagna och småfräcka för att roffa åt sig så mycket som möjligt. Speciellt damerna. Som med Matildas fyra par skor. Fina kvalitetsskor som för dem är en dröm att få ge sina barn och så ett par vanliga enkla flip-flop. När de var klara med uppdelningen visade det sig att Babu fått nöja sig med de enkla flip-flopen medan Shamala och Bhavia ”råkade” få två par fina riktiga skor var till sina barn. Samma med köksgrejerna. Babu vet knappt var köket är beläget i sitt hus och det var ingen tvekan om att damerna försökte utnyttja Babus okunnighet om vilka köksattiraljer som kan vara till användning.
Vid några tillfällen fick jag gå in och styra upp så det blev rättvist för alla tre, men i stort sett skötte de hela proceduren själva. När allt var färdigt var alla nöjda och de var fortfarande vänner och på väldigt gott humör. De har varit en tillgång för oss och mitt i all glädje kunde jag märka att det fanns en ledsamhet över att vi åker hem för gott. Mest för att en del av deras försörjning upphör, nåt annat ska man nog inte inbilla sig.
Nu börjar ögonlocken tynga och det är dags att slänga sig i bingen och prata med John Blund. Det kommer ju en dag i morgon också…

Happy Republic Day

Allmänt / Permalink / 0
 

Republic day, den kanske stoltaste dagen under året för alla stolta indier. Dagen då Indiens egen konstitution trädde i kraft. Klart det måste firas. Och det firas rejält med flagghissning och sammankomster med högstämda tal. I New Delhi spar man inte på krutet utan kör en parad som heter duga. Utsmyckade elefanter, kameler, hästar och så krigsprylar så klart. Marscherande soldater, pansarvagnar och andra krigsfordon i en till synes oändlig rad. Och flaggor, viftande med miljontals indiska flaggor som till och med bräcker norrmännen vid en femmil i Holmenkollen.
Men det räcker inte med det. Ett par dagar senare kör man för säkerhets skull en ”Beating retreat ceremony” där Indiens alla försvarsgrenar deltar i ett fingerat slag vid Raisina Hills utanför New Delhi. Skådespelet följs av hundratusentals åskådare och hedersgäst är alltid Indiens president.

Indien har faktiskt två nationaldagar, Independence day och Republic day. Independence day infaller den 15 augusti och uppmärksammar att britterna just den dagen året 1947 bestämde sig för att överge sitt styre och dra hem till London igen. Efter många års kamp hade motståndsrörelsen med Mahatma Gandhi i spetsen segrat och Indiens resa som självständig stat tog sin början. Ickesamarbete, fredligt motstånd och sanning i alla lägen var Gandhis främsta "vapen" i kampen för rättvisa och självstyre. Utåt sett en fredlig kamp, men bakom kulisserna skördades åtskilliga människoliv. Gandhi pratade om att det var skillnad att slåss för något man tror på eller att slåss för att straffa och av ondska.

Det dröjde dock ända till november 1949 innan Indiens egen konstitution var klar att tas i bruk. Den godkändes i parlamentet och den 26 januari 1950 trädde den i kraft. En alldeles speciell dag i den indiska historien och som alltså döpts till Republic day. Men när Indien gick in i sin egen konstitution var Landsfadern Gandhi redan borta, mördad på hösten 1948 av en fanatisk hindu som tyckte att Gandhi var alltför välvilligt inställd till muslimerna. Gandhi hade en ambition att ena landet och när han i en intervju fick frågan om han verkligen var hindu gav Gandhi det legendariska svaret;
- Jag är hindu, men också muslim, jude, kristen och buddhist.

Till top