Helgens planer

Allmänt / Permalink / 1

Ikväll är jag och Matilda bjudna på fredags-tacos hos familjen Aleby. En svensk tradition som överlevt hela resan ner hit till Bangalore. Matilda älskar den traditionen, särskilt när det finns majskorn. För det måste man ha i tacos säger Matilda. Det hör till.

I morgon är det halloween och då spökas det i Palm Meadows. Det var exakt den helgen vi anlände ifjol och Matilda var mäkta besviken över att inte vara med när hon såg alla utklädda barn som sprang runt och körde ”trick or treat”. Eller ”bus eller godis” som vi svenskar säger. Men så kan man inte säga i Palm Meadows. Då skulle det inte bli mycket godis för här är vi internationella och de flesta skulle stå som gapande fågelholkar om du knackade på och skrek ”bus eller godis”.

Matilda tar halloween på största allvar och tillsammans med några kompisar har hon planerat i veckor. Det är ett gäng som ska gå runt tillsammans, men hur den gruppen formeras är osäkert in i det sista. Några vill ha ett enda stort gäng, men så är det någon som inte tycker att person A får vara med och någon annan vill bara gå med person B och C, och en tredje tycker att person D är dum. Någon tycker att man inte kan vara för många, medan andra tycker att det kan man väl visst det.
Hemifrån är Matilda van vid att man hänger ihop i ett stort gäng, alla som vill får vara med. Tjejer som killar. Ibland kan jag märka att hon är ovan vid situationen här och blir lite konfys hur hon ska agera, men hon försöker vara kompis med alla och glider lite mellan grupperingarna. Just nu är hon mycket med de danska tjejerna. I förra veckan var det en grupp på fyra med Matilda, en danska, en amerikanska och en skotsk kille.

Som förälder tror jag man ska låta barnen sköta sånt här själva så långt det är möjligt, men man har ändå som vuxen ett ansvar att hålla ett vakande öga och att gå in och styra upp det om man märker att någon eller några systematiskt stängs ute från gemenskapen.

Jag tror att det är lätt att det blir ett lite hårdare socialt klimat och spel när förutsättningarna är som de är här. Familjer kommer och familjer flyttar vidare eller till hemlandet i en ständig ström. Det är barn från olika länder, med olika språkkunskaper och olika erfarenheter. Nya konstellationer och kompisrelationer byggs upp och raseras. Även om det kan kännas jobbigt ibland tror jag att det är en nyttig erfarenhet att ha med sig i livet. Jag kan märka att Matilda har utvecklats och mognat mycket under tiden här i Indien, på många plan. Hon är på väg att bli en stor tjej, vår lilla Matilda.

I morgon kväll är jag och alla andra Stonehillföräldrar inbjudna till ägaren av Embassy group, tillika ägare av Stonehills internationella skola. Han är en snuskigt rik indier som bor i ett palatsliknande hus nära skolan. Jag har aldrig varit där, men de som varit det säger att det är väl värt ett besök. Inte minst för att få en glimt av hur den indiska överklassen lever.
Matilda och Augusta har planerat en ”sleep over” hos Augusta och om Matilda verkar ha det bra i morgon kväll åker jag kanske till palatset. Annars får jag stanna hemma och ta mig an papparollen istället. Matildas välmående går före umgänge med den indiska överklassen alla dagar i veckan.

Barn i Samarthanams skoila. När man sover, äter och har lektioner i samma lokal får man lära sig att acceptera varandra.

Farligt med nötkött på tallriken

Allmänt / Permalink / 0

Vi håller oss kvar vid gårdagens tema om vad som står i tidningarna. Sen jag kom till Bangalore har det varit någon enstaka notis med svensk anknytning i de indiska tidningarna. Det senaste jag såg var en skymt av några ljusblå förvirrade MFF-spelare på en bild från Champions League matchen mot Real Madrid. Men artikeln handlade egentligen inte om MFF, utan om Ronaldo och att han slagit ett slags rekord i antalet gjorda Champion League mål. Sverige fick lite uppmärksamhet på köpet.

Men häromdagen slog man på stort i Times of India med både en artikel och en video om Sverige, men den uppmärksamheten kunde vi ha klarat oss utan. Det handlade nämligen om den förfärliga skolattacken på Kronans skola i Trollhättan.
”Nazist gick bärsärkagång i svensk skola” basunerade man ut och reaktionerna på jobbet var omedelbara.
”Jag som trodde Sverige var ett fredligt och säkert land. Törs vi åka till Trollhättan på uppdrag i fortsättningen? Jag har läst i tidningen att ni har många nazister.”

Naturligtvis kan man inte döma Sverige som ett rasistiskt och farligt land utifrån en enskild händelse. Alla är inte främlingsfientliga i Sverige precis som att alla inte blir våldtagna i Indien. Därmed inte sagt att det kan negligeras. Främlingsfientliga krafter i Sverige börjar pyra lite här och där. Det måste tas på största allvar. Kvinnoförtryck och våldtäkter är ett problem i Indien. Det måste stävjas, inte minst för alla indiska kvinnors skull, men även för att förbättra landets skamfilade rykte kring detta.

Den stora aktuella följetongen i indisk press är en helt annan sak. Nämligen något så upprörande som att människor äter nötkött. I vissa områden av Indien, främst i landets norra delar, har det varit vilda protester. Hinduiska folkmobbar har trakasserat och misshandlat människor som misstänks ha ätit nötkött och restauranger som serverat biff har vandaliserats. De har försvarat sig med att det inte varit kött från ko utan från buffel. Men det är så dags då när man redan ligger sönderslagen i en pöl av sitt eget blod eller restaurangen liknar ett ställe som råkat få samtidig påhälsning av AIK:s Black Army och Djurgårdens Järnkaminer.

Vi har riskerat livet flera gånger med att äta oxfilé sedan vi anlände till Bangalore. Det säljs öppet i vissa köttbutiker och kostar cirka 70 kronor kilot. Rätt prisvärt måste jag säga och blir hoten värre får vi väl dra för gardinerna och gömma oss under köksbordet när vi hädar och äter oxfilé.
Samtidigt visar statistik att Indien är världens största exportör av nötkött. Dessutom ägs fyra av de sex största producenterna av hinduer som tjänar stora pengar på att slakta de heliga korna och skicka köttet utomlands. Dubbelmoral kallas det visst.

 Helig varelse eller potentiell biff? Meningarna går isär.

Män kan vara vidriga

Allmänt / Permalink / 0

Tänk vad stort inflytande medierna har. När jag var i Sverige var det flera som kommenterade hur förfärligt det är med alla våldtäkter i Indien. Och man kan inte annat än hålla med, men våldtäkter är väl lika fruktansvärda var de än sker? En indisk våldtäkt är inte värre än en svensk våldtäkt.

Svenska medier har för tillfället ett indiskt våldtäktstema. När det skrivs något om landet är det om barn- eller gruppvåldtäkter, sällan något annat. Och naturligtvis präglar det kraftigt svenskarnas syn på Indien. Men faktum är att det händer en hel del andra saker i ett land som är stort som en hel kontinent och rymmer 1,2 miljarder människor, händelser av både negativ och positiv karaktär. Men det skrivs det inget om i svensk press för nu är det våldtäkter som gäller.
I förra veckan läste jag just en sådan artikel i en svensk tidning. En fruktansvärd historia som fick plats på förstasidan. Det var en minderårig flicka i Delhi som förts bort från sina föräldrar under ett strömavbrott där parken de vistades i blev kolmörk under några minuter. Ett par timmar senare hittades hon inte långt därifrån, sexuellt utnyttjad. Tack vare övervakningskameror kunde man identifiera två män och gripa dem i ett närliggande slumkvarter en kort stund därefter. Hur kan man ens komma på tanken och hur fungerar hjärnorna på män som utför något sådant?
Det finns alltför många liknande historier från Indien och de får stor uppmärksamhet även här. Både i medier och vid protestaktioner på gatorna.

En uppmaning till alla indiska snuskgubbar; låt småtjejerna vara!
 

Några sidor in i samma svenska tidning läser jag en kort artikel om en annan våldtäkt. Utförd i Sverige, men den får betydligt mindre utrymme. En ung kvinna hade drogats på krogen och lurats med till en lägenhet där minst två gärningsmän förgripit sig på henne. Hon minns händelsen som i ett dimmigt töcken och det enda polisen hade att gå på var att hon trodde de pratade med varandra på ett främmande språk. Jag kan tänka mig hur kommentarerna svallar på Flashback, smygrasismens högborg. Ingen var gripen och polisen har sannerligen inte mycket att gå på för att hitta förövarna, som väl troligen kommer att gå fria.

Våldtäkter är ett stort problem i Indien, inte tal om annat. Överhuvudtaget är många kvinnors situation tuff även om det inte går så långt att de våldtas. Men Sverige är sannerligen inte förskonat från våldtäkter heller och i viss mån får vi nog sopa lite framför vår egen trapp innan vi fördömer. Framförallt reagerar jag på att allt är så mycket råare idag. Nu är det gruppvåldtäkter och gärna lite misshandel på det som gäller. Så var det väl inte förr i tiden?
Vad är det egentligen för fel på alla manliga kåtbockar, för vi läser ju aldrig om kvinnogäng som gruppvåldtar?

I Indien straffas våldtäktsmän med döden eller mer vanligt livstids fängelse. Blir de inte fällda i domstol så tar ofta den allmänna mobben saken i egna händer och lynchar de misstänkta. Inte sällan avslutar de med att hänga upp dem till allmän beskådan i ett träd.
I Sverige är fängelse det värsta vi kan ta till, men jag har ett bättre förslag till straff. Varför inte skära av en viss kroppsdel på förövarna så har man i alla fall säkerställt att de våldtäktsmännen inte blir återfallsförbrytare vare sig de kommer på tanken eller inte.
 
Till top