Det regnar!

Allmänt / Permalink / 1

Kors i taket, frampå lördagskvällen öppnade sig plötsligt himlen i Bangalore. För första gången sedan nyårsafton, för nästan två månader sedan kom det regn. I och för sig var det lite lätta moln på himlen under dagen, men det var ändå högst oväntat. När det regnar i Indien då pratar vi inte om ett lätt strilande svenskt sommarregn. Här snackar vi Niagarafall och den här gången åskar det dessutom. Jag gissar att presenningstaken knappast håller tätt.

Annars var det här tjejernas lördag. I Falun körde Kalla för medalj på tremilen, men inte överraskande blev Barbie-norskan för svår att tas med för den allra ädlaste valören. Björn och Line var där och hejade, vilket troligen bidrog starkt till Kallas och Bleckurs fina insatser. Kalla som verkat odödlig tidigare i veckan var plötsligt högst mänsklig och stapplade som en mjölksyrastinn motionär uppför mördarbacken, för att några kilometer senare plötsligt sprutta på igen som om hon nyss startat. Mycket imponerande och ett tecken på stor mental styrka att vända ett hopplöst läge på det sättet.

Här i Bangalore var det också tjejernas lördag. Matilda var bjuden på födelsedagskalas av sin klasskompis Myrah. De var på Play Arena, en ny aktivitetspark med en massa spännande grejer att prova på. Bland annat körde Matilda segway, en sån där märklig elektrisk två-hjuling som Fredde kör runt med i Solsidan. Sveriges svar på Palm Meadows.

Inger är på utekväll med ett gäng svenska tjejer, eller kanske snarare en grupp av äldre tjejer och yngre tanter. De är i de centrala kvarteren och ska beta av ett antal av Bangalores coolaste klubbar och barer. Det kan nog bli sent i natt och jag gissar att Inger kommer att vara rätt spak i morgon. Huvudvärkstabletterna ska nog läggas lättillgängliga. Det blir garanterat en rejäl sovmorgon och oddset är nog knappt spelbart på att hon hoppar över morgonlöpningen med mig och David klockan 07:30.

Min lördag var lugn. Kände mig trött och hängig samt anade en liten svullnad i halsen. Var i valet och kvalet om jag skulle träna eller inte, men bestämde mig för att vara förnuftig. Det blev lite frisim och lätt styrketräning, annars spenderade jag en del tid vid poolen med Camilla Läckberg. Eller i alla fall med hennes nyaste bok, en bok i klassisk Camilla Läckberg-stil. Välskriven och tillräckligt spännande för att läsa till sista sidan, men absolut inget som kommer att göra henne till nobelpristagare.

Igår skrev jag om Lean och kanske kunde man förledas till tron att Indien är ett Lean samhälle. Glöm det säger jag, det jag pratade om var Lean-arbetet i den privata företagssfären. Här händer det en del grejer och många företag kan med lätthet mäta sig med de svenska. Och pratar vi om de nyare privata sjukhusen som finns så överglänser de den svenska sjukvården med avseende på effektivitet.

Inger gick till Columbia Asia med sitt onda knä. Efter en dryg timme var hon registrerad, hade undersökts av en läkare, röntgats och samtalat med läkaren igen. Och då ursäktade sig läkaren för att hon fått vänta så länge. Hemma kan det ta veckor för att få en undersökning och månader för en röntgentid.

Däremot är allt som har med den indiska statsapparaten och den offentliga sektorn att göra fortfarande bland det tröttaste, rörigaste och mest tålamodsprövande man kan föreställa sig. Det är inte den här delen av Indien som bidrar till den årliga tillväxten på cirka 7 %. För så är det, Indiens ekonomi växer så det knakar med tillväxtsiffror som vi européer bara kan drömma om. Jag har nämnt det förut, om de finansiella experternas mest pessimistiska framtidsscenario för Indien slår in kommer landet ändå vara världens tredje största ekonomi om 25-30 år. Kina kommer att vara odiskutabelt störst, sen är frågan om Indien passerar USA eller inte.

Vi avslutar med en snabbkoll på Cricket-VM, där Indien spelade sin tredje match i gruppspelet. Det slutade med den tredje raka segern då man utklassade Förenade Arabemiraten med 8 wickets.

 

Är vi Lean?

Allmänt / Permalink / 1

Torsdag var lika med heldagsmöte för GAI:s ledningsgrupp. David hade lyxat till det ordentligt och förlagt övningen utanför kontoret. Som av en händelse hade han bestämt sig för Palm Meadows Club, vilket medförde att han och jag hade 2-3 minuters promenad till jobbet.

Vi genomförde en ”Lean-assessment”, dvs en bedömning över hur Lean vi är i våra arbetssätt.
Alla seriösa företag med ambitioner, så även i Indien, har anammat Lean-tankarna och strävar idag efter att följa principerna, men ganska få når ända fram. Sammanfattningsvis kan man säga att Lean går ut på att minimera slöseri, standardisera arbetssätt och söka ständig förbättring samt att fokusera på aktiviteter som skapar värde för kunden.  

För er som är intresserade av en snabbkurs kommer här en 14-punkters beskrivning över Lean gjord av Forskaren Jeffrey Liker:

  1. Basera beslut på långsiktigt tänkande även då det sker på bekostnad av      kortsiktiga finansiella mål.
  2. Skapa kontinuerliga processflöden för att föra upp problem till ytan.
  3. Undvik överproduktion.
  4. Jämna ut arbetsbelastningen.
  5. Skapa en kultur där processer stoppas för att reda ut problem.
  6. Standardiserat arbete är grund för ständiga förbättringar och för medarbetarnas      medverkan.
  7. Använd visuell styrning så att inga problem döljs.
  8. Använd bara pålitlig, väl beprövad teknik som passar medarbetare och processer.
  9. Se till att ledningen känner verksamheten på djupet, lever enligt företagets      filosofi och lär andra att göra det.
  10. Utveckla människor och arbetslag att följa företagets filosofi.
  11. Respektera partners och leverantörer genom att hjälpa dem att bli bättre.
  12. Gå och se med egna ögon för att bättre förstå en situation.
  13. Fatta beslut långsamt och i samförstånd. Överväg alla alternativ och genomför      sedan valt beslut snabbt.
  14. Bli en lärande organisation genom att ständigt reflektera och förbättra.

Vår självgranskning gjordes utifrån ett åtta sidors material som GKN tagit fram, ett digert, på gränsen till överambitiöst, material som inte i alla aspekter var självinstruerande och ibland krävdes klarläggande diskussioner för vad som egentligen menades. Men efter en maratonmangling sprängde vi målsnöret strax efter femtiden och enligt Lean-andan så kan vi reflekterande konstatera att det blev en lyckad övning. Med undantag för några trötta ögonlock under vargtimmen direkt efter lunch så var engagemanget högt, med öppna diskussioner och högt i tak. Alla bidrog och vågade uttrycka såväl bu som bä, vilket inte är självklart i Indien. Här håller man gärna masken för att inte framställa andra eller, ännu värre, riskera att själv framställas i dålig dager.

Exklusivt för bloggen publiceras här en bild på hela ledningsgruppen in action, med undantag för Kumaran som var sjuk och jag själv som tog kortet. Från vänster till höger ser ni Dahrma, Veera, Sushovan, Prashant, Prarthana och David.

Skid-VM rullar på i skuggan av Cricket-VM-tsunamin som sköljer över den här delen av världen och vi gör så gott vi kan för att hänga med. Med stor glädje och nervositet följde vi via radiosporten Johan Olssons imponerande guldlopp på 15 km fristil. Likt en fågel Fenix har han än en gång rest sig och levererat till ett mästerskap. Det är så imponerande så det inte finns ord för det. Att tappa en hel månads träning bara ett par månader före mästerskapet borde vara nog för att kasta in handduken. Sen kompenserar han det med att köra över 100 timmars träning i januari, vilket enligt alla vetenskapliga teorier är fullständig idioti om man vill uppnå en formtopp bara några veckor senare. Men han lyckas med detta konststycke ännu en gång. Ponera att det var en ryss som gjorde så mästerskap efter mästerskap. Hand upp, hur många skulle misstänka att det var dopning inblandat?
Nu tror jag inte att det är fallet med Johan Olsson. Svenska och norska skidåkare är rena, det är jag övertygad om.
Johan Olsson är en fenomenal skidåkare, men kanske inte världens charmknutte. En tråkmåns helt enkelt som, förutom många skidmedaljer, även har världsrekordet i att säga ordet liksom så många gånger som möjligt i varje intervju.

Norrmännen är som vanligt dåliga förlorare. Är det inte skidornas fel så har de fått fel startnummer. Petter Northug är dock stor i nederlaget och säger rent ut att allt sånt gnäll är ”bullshit”, den bäste för dagen vann välförtjänt. Det är en utomhusidrott och då får man klara att hantera skiftande förhållanden också. Hedrande Petter, det kanske är på väg att bli folk av dig också. Mandomsprovet i uppförande blir väl i stafetten då han ska käka upp Calle Halfvarsson på upploppet. Bävar redan för vad han ska hitta på då.

Damstafetten var ungefär lika spännande som ett bandy-VM. Tre lag gjorde upp om medaljerna och Norge vann, gäsp, gäsp. Skidsporten har all anledning att känna oro inför framtiden då antalet nationer som kan konkurrera blir allt färre. Kanske dags att snegla mot vad det är som gör skidskytte så populärt, där trenden är den motsatta. Där är det väl snart bara Afrika som inte är representerade bland världsdelar som kan ta medalj.

En krympande värld

Allmänt / Permalink / 1

Jag kommer ihåg när jag som 17-åring var ute och tågluffade i Europa under knappt fyra veckor. Som jag minns det hörde jag av mig någon enstaka gång till mina föräldrar via någon slumpmässigt uppdykande telefonkiosk, med en telefonautomat som käkade mynt i samma raska takt som en utekväll på Stureplan. Huvuddelen av tiden fick de lita på att allt var bra så länge de inte hörde något.
Jag kan föreställa mig hur oroliga vi skulle vara som föräldrar om Line, som är i samma ålder som jag var då, reste runt med en jämnårig kompis i Europa och vi knappt hörde av henne. Men när jag växte upp var föräldrar förhoppningsvis härdade och vana vid att det var så det var och kunde tackla oron lite bättre.

I dagens högteknologiska informationssamhälle är det helt andra förutsättningar med mobiltelefoner, sms, Whats App, Facebook, Skype, Facetime, Instagram, Snap Chat osv. Världen har krympt och kommer sannolikt att krympa ännu snabbare i takt med den allt raskare utvecklingshastigheten. Mobiler och datorer tar allt större plats i våra liv och vi föräldrar knorrar över att barnen spenderar allt mer tid till att vara uppkopplade. På samma sätt som våra föräldrar säkert en gång hade synpunkter på några av de nymodigheter vi tog till oss när vi var barn. Som att sitta framför TV:n och välja och vraka mellan de två enda kanaler som fanns till buds.

     
Björn och Line befinner sig många hundra mil ifrån oss här i Indien och är ändå bara ett eller ett par klick bort och även om vi saknar dem så underlättar det naturligtvis vår vistelse här nere. Vi kan använda Skype och både se och höra dem i realtid, dessutom helt kostnadsfritt. Ett teknologiskt underverk som är längre bort än vad min fantasi kunde föreställa sig då jag luffade runt Europa i slutet av 70-talet. Idag kan jag inte låta bli att fundera över vad som kommer att vara uppfunnet om låt oss säga trettio år, som på motsvarande sätt är helt otänkbart att föreställa sig nu. Om jag har tur och hälsan är med mig kanske jag får vara med och uppleva svaret. Vem vet, år 2045 kanske vi kan åka till Indien på nolltid bara genom att knäppa med fingrarna?

Att bo Indien är genom alla dessa tekniksprång inte samma utmaning som det säkert var förr i tiden. Samhällsutvecklingen i det här landet går hiskeligt fort, inom de allra flesta områden. Även om fattigdomen fortfarande är väldigt utbredd så får alltfler indier det allt bättre. Och att landet är långt framme när det gäller informationsteknologi råder det inget tvivel om, det ser vi bevis på dagligen. Att till exempel betala med kort för ett inköp är betydligt lättare här i Indien, om det så bara är ett kyffe i väggen, än i till exempel Tyskland, där många restauranger och butiker inte ens tar kort.

Tekniken hjälper oss även att vara uppdaterade på vad som händer där hemma i Norden. Terroristangrepp i Köpenhamn, Reinfeldt och Borg har nya flammor och efterträdaren Anna Kinberg-Batra har besökt fjällen i Falun, vilket är en bedrift må jag säga. Hon är nog den enda som hittat fjäll i trakten runt Falun. Vi kan se vad det är för vinterväder där hemma och tydligen har ni haft tur och bara haft regn 25 dagar i månaden. Här kom de senaste dropparna på nyårsnatten. När jag ser Leksands kräftgång i SHL önskar jag att internet inte fanns, men desto mer glädjande att se Charlotte Kalla. GULD TILL KALLA och vems ögon kan stråla som hennes när hon lyckas, då är hon som en söt och aptitlig liten karamell. Men VM är inte slut och hon kan fortfarande skrämma livet ur hukande reportrar och andra med den tjurigaste mördarblicken om det går grus i maskineriet.

På grund av TV-rättigheter kan man inte följa SVTPlays sändningar i utlandet via det normala nätet. Däremot kan jag koppla upp mig mot det svenska nätet via min arbetsdator och följa sändningarna. Tyvärr är det lång väg att transportera bilden till Indien och linan verkar inte ha större kapacitet än ett sugrör, vilket medför att en direktsändning hänger sig och hackar oftare än bilden flyter på. Frustrerande som bara fasen när Kalla kör för guld, men lyckligtvis finns radion och den fungerar alldeles utmärkt via datorn.
Vill också ge en stor indisk klapp på axeln till vardera Urban Nilssons svenska vallateam samt Maria Rydkvist. En ratad tvåbarnsmorsa som bjuds in till VM via bakdörren när Haag får en kråka i näsan och nu har fixat en fin niondeplats på skiathlon och en ännu finare fjärdeplats igår. Där ser man att det går lika bra att mästerskapsladda på egen hand i Älvdalen som på hög höjd i Seisser Alm.

Jag kan inte låta bli att le lite i smyg åt att den självsäkra väldiga norska skidapparaten fick sig en knäpp på näsan igår, även om jag tyckte uppriktigt synd om både tjejer och vallare. Den stackars smörresjefen Nystad fick uppleva ett Sotji i repris och gång efter gång förklara varför man vallat med Karlssons klister. Jag för min del är övertygad om att Kallas lopp hade räckt till guld även om både Barbie och Björgen haft bra skidor.  

 
Till top