Söndag = brunch

Allmänt / Permalink / 1
Ett av de populärare söndagsnöjena på Palm Meadows är att dra ihop ett gäng familjer och åka till något av stadens otaliga lyxhotell och äta brunch. En väldigt trevlig och social aktivitet där man har gott om tid att umgås och prata under lite lugnare former. Speciellt för oss som är nya är det värdefullt att komma in i de nätverk som finns och lära känna alla nya ansikten.

Brunch i Bangalore är ungefär som att äta julbord men utan jultema, dvs ingen sylta, julskinka, sill eller Janssons frestelse. Men resten av all mat du kan tänka dig och lite till finns uppdukat. Bara att hugga in.

Förra söndagen var vi tillsammans med ett svenskt sällskap på Leela Palace för brunch. Leela Palace är det kanske flottaste och pampigaste hotellet i Bangalore och när Kungen och Drottningen af Sverige var här på besök, då bodde de där. Vilket också Matilda tänkte på när hon gick för att ”pudra näsan”.
-Tänk om Silvia har suttit på samma toa!! Utbrast hon hänfört när hon kom tillbaka efter förrättat värv.

Eftersom vi är både av dansk och av svensk börd har vi en fot i varje nätverk, så idag var det dags för brunch igen. Den här gången med den danska enklaven, trots att vi nästan fortfarande var mätta sedan förra söndagen.

Nu besökte vi Marriott Hotel här i Whitefield, som stadsdelen heter där Palm Meadows ligger.
Så det var bara att kämpa sig igenom ännu en 3-4 timmars sittning, med mat i överflöd.
En lite underlig och absurd upplevelse blir det ju när man på vägen dit passerat tonåriga mammor med små skitiga barnbylten på armen som går och tigger vid rödlysena. Men det är det som är Indien. På ena sidan gatan bor man under ett skynke och närmaste granne kan vara ett palatsliknande hus med ett par BMW parkerade på uppfarten.

Men faktum är att vi inte ser fler tiggare här än vad vi ser där hemma i Sverige, trots att levnadsstandard och umbäranden för en stor del av befolkningen är på en betydligt värre nivå än vi har i Europa.

Eftersom det var dansk brunch och dessutom första advent, så var det också ”pakkelej” enligt dansk tradition. Med 31 deltagare i alla åldrar, lika många paket och tre tärningar i omlopp, blev det rena tumultet och fullständig kaos. Även med indiska mått mätt och det säger inte lite. Men vi lyckades överleva och kom hem med både en ängel, som vi hade köpt och slagit in själva, och en Disney-handduk med den lilla sjöjungfrun på.

Trots att bägge tillfällena har varit väldigt trevliga och maten supergod, så håller vi nu alla familjens tummar för att vi inte blir medbjudna på brunch på ett bra tag framöver.

 

 
 

 

#1 - - Siv Andersson:

Hej?
Kommer du ihåg mig? Jag blev litet intresserad av att läsa din blogg då jag själv arbetat som utbytreslärare i två omgångar i Indien för 6-7 år sen.Jag bodde som enda svensk i Vellore, 140 km NV om Cnennai, Tamil Nadu. Du lever nog lyxliv mot vad jag gjorde. Jag var hög av allt ljud som jag upplevde under de månader jag var där.Prova den genuina indiska maten och passa på att besöka Kerala och Kochi. Ha det gott och sköt om magen. Siv

Svar: Hej Siv, klart jag kommer ihåg dig. Du är väl Jens mamma? Kul att du
följer vår blogg, men som du säger
så lever vi nog ett annat liv än du
gjorde.
Peter Cederberg

Till top