Prestationer i skymundan
Den där Gustaf (I) Eriksson kunde nog inte ana vad hans skidfärd i Dalarnas djupa skogar skulle leda till. Vasaloppet sitter i den svenska folksjälen och de flesta svenskar har en dröm att någon gång ta sig från Sälen till Mora på skidor.
Idag har loppet utvecklats till en stor industri som omsätter knappt en halv miljard kronor årligen. Helt otroligt! Det skidas i olika lopp under en dryg vecka och det cyklas och det springs under sommarhalvåret. Och nu kommer nästa grej. Nästa år blir det möjligt att köra Vasaloppet även på natten. Snacka om att Vasaloppsgänget och IFK Mora är duktiga på affärsutveckling.
Inte ens de skidgalna norrmännen kan matcha Vasaloppet även om de gör sitt bästa med Birkebeinern. Även för en norrman är Vasaloppet det mest prestigefyllda som går att vinna av alla långlopp på skidor. Och vinner gör de nuförtiden, men det tog en herrans massa år från den första norska segern genom Ole Ellefsaeter 1971. Närmare bestämt 33 år innan Anders Aukland segrade 2004. Men efter det har de norska vinnarna stått som spön i backen. När John Kristian Dahl i söndags spurtvann sin andra Vasaloppsseger var det den fjärde norska triumfen i följd. Inte ens Vasaloppet får vi ha ifred för den röda skidande armadan, men just därför tänkte jag uppmärksamma ett par svenska prestationer som gjordes lite i skymundan.
Jens Eriksson är en duktig svensk elitskidåkare som bor i Dala-Järna. I långloppscirkusen tävlar han för ett norskt långloppsteam som heter Team Santander. I samband med ett träningsläger på Mallorca i höstas vurpade han under ett cykelpass och skadades allvarligt. Bland annat bröt han båtbenet i ena handen samt ådrog sig en komplicerad fraktur i foten. Det krävdes flera månaders konvalescens och rehabträning och under en period satt han till och med i rullstol. Det säger sig självt att det är rätt svårt att bedriva någon skidträning då.
Först den 22 februari, bara tre veckor före Vasaloppet, fick han kasta gipset och börja stödja på foten. För första gången på några månader kunde han gå sina första stapplande steg. Skidåkning borde ha varit en omöjlig och vansinnig tanke. Och vad gör han då? Jo, två veckor efter de där stapplande stegen kör han Halv-Vasans 45 km och vinner! Helgen efter står han på startlinjen för att köra Vasaloppet. Hela jävla Vasaloppet! Nio mil på skidor med en fot som han nyligen fått börja stödja på och en hand som han inte ens kunnat hålla runt en stav under ett par månader. Han hänger med tätklungan ända till det är några få kilometer kvar och når mållinjen som 31:a åkare, endast 2 minuter efter segraren. Med enbart några få skidtimmar som förberedelse. En helt fantastiskt galen prestation av en kille som var invalid till för bara ett par veckor sedan. Det krävs en tvättäkta dalmas för något sådant.
Svenskarna i Bangalore hade också en representant i spåret. Magnus ”Zäta”, Scanias Vasaloppsmaharadja nummer ett. Emellanåt såg jag honom glida runt på sina rullskidor i Palm Meadows. Varv efter varv gnetade han envetet på innanför murarna, beskådad av många häpna indier som nog lite till mans undrade vad det var för stolleprov. Vi nordbor, som uppmärksammar andra idrotter än cricket, var mer förstående. Och nu fick Magnus sin belöning i form av ännu ett genomfört Vasalopp. Med enbart tropiska förberedelser. Respekt säger jag bara!
