På måndag är vintern över
Vita flingor singlar ner från himlen och lägger sig mjukt till rätta på vår gräsmatta. Det dröjer inte länge innan marken är helt snötäckt. Jag gillar snö och speciellt alla aktiviteter som är förknippade med den. På vintern ska det vara vitt, som det var förr i tiden när jag var liten. Så vill jag i alla fall minnas det, även om statistiken skvallrar om att det fanns gröna vintrar även då. Nuförtiden behövs ingen statistik att luta sig mot. Man ser tydligt att årstiderna flyter ihop och snö på vintern är ett minne blott på våra breddgrader. En bra sammanfattning för vintern är att använda färgen grå snarare än vit. Det är grått från oktober till maj.
I Sverige pratar vi ständigt om vädret, men i Indien är det tvärtom. Ingen pratar om vädret. Det blir väl så när växlingarna är små, med daglig sol och runt 30 grader varje dag. Det finns liksom inget mer att säga än ett konstaterande att vädret är samma som igår och i förrgår och i förra veckan och nästa vecka osv. En sådan diskussion dör snabbt ut.
I min värld markerar Vasaloppet vinterns slut. Nuförtiden består Vasaloppet av så många olika lopp att man blir alldeles snurrig. Ett av dem är Stafett-Vasan och där har familjen en representant. Line ska köra stafett-Vasan från Sälen till Mora på fredag tillsammans med några tjejkompisar från Eksjö OLGY. De nio milen fördelas på fem sträckor och Line kör andra sträckan som är 24 km. På söndag är det dags för det riktiga loppet och allt är som vanligt i längdåkningsspåren. Johan Olsson är skadad och minst 711 norrmän är favoriter till segern. Jag tror på Petter Eliasen, men det kan lika gärna bli någon av de andra 710 norska favoriterna som når mållinjen först.
När man skidat från Sälen till Mora är vintern över och snöfallen får gärna bli kvar i molnen till nästa vinter. Efter söndag vill vi se barmark och så smått börja ana starten på orienteringssäsongen. Snö på marken och orientering är nämligen ingen bra kombination. Dels är det satans jobbigt att snöpulsa, men värre är det att orienteringsmomentet urholkas. Stigar och mossar syns inte och det blir spår i snön efter andra löpare. Men allra värst är tortyren i duschen efter loppet. Snöglopp och dusch utomhus är inte heller en bra kombination. Händer som blir valhänta av kylan samt okontrollerbar frossa innan man torkat sig och fått på värmande kläder har jag provat alltför många gånger.
Nu är det några dagar kvar till Vasaloppet, som alltid går den första söndagen i mars, och det är som om kung Bore demonstrativt vill påminna om sin existens. Men som sagt, även om vintern har rätten på sin sida ännu några dagar, den där Bore kunde gott ha stannat hemma. Typiskt surgubbar att jävlas in i det sista.