Toadramatik
Nyårsfirande är ofta lika med förväntningar om ett hejdundrande party, men enligt Inger också en kväll som vanligtvis utmynnar i besvikelse just för att förväntningarna är så stora. Vi och ett stort gäng svenska kompisar hängde på en arrangerad fest som hölls på hotellet i Palm Meadows. Samma lyckade och beprövade koncept som förra året. Det är nåt speciellt med indier och fest. De blir som förbytta och ofta galet speedade utan skam i kroppen. Vi hade knappt hunnit sätta oss innan discomusiken började dunka på en ljudnivå som fått polisen att rycka ut i Sverige. Scenen var snart full av oblyga indier som hejdlöst dansade loss med alla sina bollywoodinspirerade moves . Vi svenskar som däremot vill ta saker och ting i rätt ordning började som sig bör med maten. Och när man äter sittandes vid ett långbord vill man ju kunna konversera med sina bordsgrannar. Bara att glömma insåg jag snabbt. Musiken och den hysteriskt skrikande konferenciertjejen överröstade allt. Det var omöjligt att ens höra sin egen röst och att föra ett samtal med någon annan är svårt när man inte ens klarar att konversera med sig själv. Så det var bara att kasta i sig maten och ett par glas vin för att sen göra den indiska armadan sällskap på dansgolvet. Några hade större framgång där än andra. Björn och Line till exempel som lyckades styla till sig en utnämning som bästa danspar. Priset var varsin uppskattad massage på hotellets spaanläggning.
Tiden rullade på snabbt och plötsligt var det tolvslag. Snabbt fram med det insmugglade bubblet, en hastig skål och sedvanliga lyckönskningar om ett gott nytt år till allt och alla. Som vanligt gick luften sakta men säkert ur festen en stund efter att tolvslaget var passerat och någon timme senare förpassade vi oss själva i säng. Vi kunde summera en trevlig kväll även om Björn och Line tydligt deklarerade att de hellre firat med sina kompisar än med sina mossiga föräldrar.
Nytt år och nya möjligheter. Rean i Phoenix Mall till exempel. Inger och Line såg obegränsat med möjligheter och allt rännande i olika butiker höll på att ta kål på Björn. En tuff start för honom på det nya året. Att springa ett par mil är en barnlek för Björn, men shopping. Nämn bara ordet och han blir helt utmattad i ett nafs. Inte blev det bättre av att magen krånglade lite efter den indiska nyårsbuffén. I jakten på en toalett höll han på att råka i handgemäng med en fräck man som på sedvanligt indiskt manér stövlade förbi hela raden som snällt väntade på sin tur i toalettkön. Björn som stod först i ledet och var i en synnerligen akut situation sprang fram och drog ut mannen ur båset innan han hunnit stänga om sig. Det blev en kort hetsig ordväxling om vem som var i det mest trängande tillståndet och Björn måste ha sett desperat ut för indiern backade undan och gav honom sin rättmätiga plats på holken. Ett rådigt ingripande av Björn som troligen räddade honom från en pinsam olycka i de bakre regionerna. Tack och lov så rättade Björns mage till sig snabbt och redan dagen efter var han pigg nog att hänga med mountainbikegänget på en tretimmarstur och dessutom ett besök på löpbandet med Line framåt kvällen. Både Line och Björn hänger i bra under sin tid här i Bangalore och det blir ofta två träningspass varje dag. Jag och Inger försöker hänga på så gott vi kan, men när de räknar sina pass i kilometer och timmar så gör vi detsamma i förbrukade kalorier.
