Svinga lugnt
Regnet är tillbaka, så jädrans typiskt. Det har knappt varit ett moln på himlen den senaste månaden, men igår natt vaknade jag av att regnet formligen vräkte ner. Kunde jag inte ha fått njuta av solen den sista tiden i Bangalore? Typiskt också för Lasse och Maria som är på arbetsbesök från Sverige den här veckan och hade hoppats på några härliga sommardagar. 24 grader och lätt duggregn kanske ändå är acceptabelt när man kommer från -10 och snö?
Innan Lasse åker hem ska vi hinna med en golfrunda också. På några år har Lasse genomgått en osannolik transformering från sann golfhatare, med en riklig källa av fördummande kommentarer och skämt om golf, till att bli en hängiven golfnörd. Att övertala honom till en golfrunda är lättare än att hitta sand i Sahara. Tyvärr spelas en turnering på banan på prestigeanläggningen vid Nandi Hills så där kan vi inte spela. Vi siktar på KGA istället. Banan är i stort sett lika fin och läget är ett plus. Den ligger väldigt centralt, ungefär fem minuters promenad från vårt kontor.
Annars präglas den sista tiden av två saker. Att tömma huset och packa allt som ska med hem är den ena. Olika ”hejdå-aktiviteter” är den andra. Plötsligt vill många bjuda ut mig på middag eller lunch, men kvällarna räcker inte till och jag måste tyvärr säga nej till det mesta för att hinna packa och städa ur huset.
Ett roligare uppdrag är att göra slut på pengarna som finns på mitt indiska konto. Att ha kvar ett antal rupier på ett konto i Indien är ingen mening och att krångla med all byråkrati för att föra över en summa motsvarande några tusen kronor till Sverige är inte mödan värd. Nu gäller det att hitta nyttiga och nödvändiga prylar som är prisvärda i Indien och värda att släpa hem till Sverige. Gärna saker som inte tar alltför stor plats och ryms i en resväska. Skor, silver, guld, kläder osv. Att tömma kontot ser jag som ett angenämt och inte alltför svårt problem att lösa.
En större apparat är att planera och genomföra ett avskedskalas för alla kompisar i Palm Meadows. Det ultimata hade varit att köra något medan Inger var här, men de flesta av de vi vill bjuda var bortresta över jul- och nyårshelgerna. Då tänkte jag på att köra en tillställning den kommande helgen, men samma sak då. Scaniafolket är ena riktiga globetrotters och eftersom de har ledigt måndag och tisdag nästa vecka så passar många på att resa iväg på en förlängd weekendtripp. Då finns det bara en dag kvar att vinka på och det är nästa fredag, men då har jag övergett huset och flyttat in på hotellet de sista två nätterna. Inga problem tyckte Karin, som är en sann vän och ser lösningar i varje vrå på de flesta bekymmer. Vi kör ditt partaj i vårt hus! Ett mycket generöst erbjudande så klart, men jag tvekade ändå. Vad tycker Roger om det? Han tycker det är en lysande idé, sa Karin utan att ens kolla med honom. Men om jag känner Roger rätt så tycker han nog precis det. Kan jag med att släpa hem en massa folk som rör till det i deras hem? Jajamen, tyckte Karin, håll inte på och krångla. Nu bestämmer jag att vi gör så och jag ser bara fördelar med att vara hemma hos oss. Då kan jag och Roger partaja lite extra när vi har så nära hem. Mina tafatta argument föll platt till marken så nu blir det avskedsparty hemma hos familjen Callin. Väldigt synd bara att Inger inte kan vara med. Hon älskar indiska fester. Eller förresten, hon älskar alla fester.