Sankranti firas bäst vid poolen
Det händer inte så mycket just nu. Mina planer var att fördriva de sista tre ensamma veckornas fritid på gymmet. Fokusera på träning. Köra crosstrainer, cykla, simma och styrketräna. Inte löpband. Jag hatar löpband. Finns det något tråkigare? Jag kan näppeligen uthärda 20-30 minuter, sen är jag både uttråkad till döds och helt genomsvettig. Utan fartvind blir det outhärdligt varmt, trots gymmets luftkonditionering. Jag går nog hellre till tandläkaren och borrar utan bedövning än springer på ett löpband. Löpningen får bli utomhus innan jobbet då det är behagligt svalt den här årstiden. Ända ner mot 12-14 grader. Sibirienkallt enligt alla pjoskiga indier som har tjockjackor på och stickade mössor nerdragna långt över öronen. De skulle inte överleva en dag i det väder som råder i Sverige just nu.
Men mina planer på ett tre veckor långt träningsläger med två pass om dagen är skrinlagda. Förkylningen vill inte ge med sig och det är segt som satan. Varje dag tror jag att i morgon kan jag nog börja träna igen, men så vaknar jag nästa morgon och är bara marginellt bättre. Det gulgröna slemmet biter sig envetet kvar i bröst och bihålor.
Inte blir det bättre av att jag blir väckt strax före 05:30 av att den muslimske böneutroparen ylar där uppe i sin minaret. När Matilda var här gick jag alltid till sängs tillsammans med henne strax före nio och då var jag redan utsövd och vaken när moskén uppmanade till morgonsamling. Nu går jag i säng senare och varje morgon blir jag väckt av den allt annat än skönsjungande rösten. Jag har svårt att förstå hur den klagande sången ska kunna locka de muslimska bröderna till moskén. Det låter mer som att han genomlider en benamputation utan narkos. Till råga på allt så har de skruvat upp volymen på högtalaranläggningen några snäpp den senaste veckan och på Palm Meadows internetforum beklagar sig alla indiska pensionärer och hemmafruar över att bli väckta i ottan. Nu har en indisk man tagit på sig uppgiften att försöka tala imamen tillrätta. Fortsättning lär följa.
Igår häktades en man i Pakistan för misstanke om förberedelse av terrorhandling mot Indien. Mannen ska ha beställt dådet av en radikal grupp närstående IS, men under planeringsfasen avslöjades gruppen och flera terrorister kunde gripas. Inget uppseendeväckande med det om det inte vore för att den häktade beställaren råkar vara Pakistans arméchef.
Indiens premiärminister Narendra Modi kör en tydlig försoningskampanj och tog nyligen det överraskande initiativet att spontant möta sin pakistanske motsvarighet Pervez Musharaf. Den senare tackade ja och bjöd in Modi till ett möte redan ett par dagar senare. Efter att Musharaf öppet anklagat Modi för att vara antimuslim så hade de säkert en del saker att reda ut över den kopp qahva som Musharaf förmodligen bjöd på. Och det är ingen rök utan eld då Modi har en del ruttna lik i garderoben sedan sin tid som delstatsminister i Gujarat, den starkt prohinduiska delstaten. Bland annat när ett tåg fyllt av muslimska passagerare sattes i brand och flera hundra fick sätta livet till. Vagnarna hade låsts utifrån och den lokala polisen förhindrade folk att ta sig ut från det brinnande tåget. Modi anklagades både för att ha känt till attacken i förväg samt för att inte utreda händelsen och göra tillräckligt för att straffa de skyldiga.
Mötet mellan Modi och Musharaf har inte setts med blida ögon hos vissa grupper och den pakistanske arméchefen stod i spetsen för missnöjet på den pakistanska sidan. Och man kan förstå honom. En försonligare ton mellan de bittra fienderna skulle ju kunna hota både anslagen till armén och hans ställning som general. Inget hot om krig är lika med minskat behov av bomber och granater. Men nu gick arméchefen ett steg för långt och istället för whiskey med generalspolarna på officersmässen väntar förmodligen en tids skakande av galler i något pakistanskt fängelse.
Idag är det en ledig dag i Indien. Det är en skördefestival som heter Makar Sankranti som ska firas. En av traditionerna är att gå ut på morgonen och flyga drake med sina barn. Hur det nu går till i Karnataka där det för det mesta är mer eller mindre vindstilla.
För min egen del anser jag att Sankranti firas bäst vid poolen en dag som denna när det är knappt 30 grader och strålande sol från en klarblå himmel. Som alla andra dagar i januari. Och i februari och i mars också för den delen, men då börjar det bli ännu några grader varmare. Jag anar en viss omställningsproblematik när jag flyttar hem till vinterkylan i Sverige om ett par veckor.