Vi fick ett infall

Allmänt / Permalink / 0

Det här är andra vintern utan skidåkning och det är minst en vinter för mycket. I vår familj älskar vi nämligen skidåkning, både i längdspår och utför alpina backar. Det är den ultimata aktiviteten, speciellt utförsåkning, där hela familjen kan hålla ihop och göra något tillsammans. Den angenäma trötthetskänslan när man halvligger i soffan efter en heldag i backar och spår är oslagbar. Men hur smart är det att bosätta sig i Vänersborg då tänker säkert ni, där snövintrar är lika ovanliga som boaormar och tigrar.

Som ni säkert redan räknat ut är både vi föräldrar och de två större barnen i ett varierande framskridet stadie av träningsnarkomani och vi prioriterar fysiskt mer krävande längdskidning före utförsåkning. För Matilda är det omvänt. Hon har ännu inte drabbats av den maniska träningshetsen, även om vi jobbar målmedvetet på att indoktrinera henne, och för henne är det tveklöst utförsåkning som gäller. Hon började åka redan som tvååring och tar sig galant nerför de flesta pister, även svarta.
Häromdagen satt vi och tyckte synd om oss själva som inte kan åka skidor den här vintern heller. Ifjol var vi i Indien och det var ändå en godtagbar ursäkt, även om det finns några skidställen i Himalaya. Men då är det mer av ”La Grave-konceptet”, den bland skibums så kända offpist-orten i de franska Alperna. En enkel lift som drar upp en på bergskammen, sen är det upp till var och en att hitta en väg ner för den opistade sluttningen. Längdåkning har de inte ens hört talas om i Indien. Vintersport överhuvudtaget för en tynande tillvaro i det cricketfanatiska landet. Inte så konstigt, då huvuddelen av befolkningen aldrig någonsin ens sett snö.
Nu är vi ju hemma i Sverige igen och skidåkning ligger inte mer än en bilresa på några timmar bort. Så vi fick ett spontant infall och bestämde oss på stört för att åka norrut några dagar. Att hitta boende på ett par dagars varsel samma vecka som Göteborg och många andra har sportlov visade sig inte vara det lättaste, men då träder hjälten Leffe fram och erbjuder oss att bo i deras fantastiska stuga i Lofsdalen. Inget att tveka på och vi slog till. I vanlig ordning trilskades det för Inger att få ledigt, så nu blir det en snabbtripp till Lofsdalen för mig, Line och Matilda. Vi åker på onsdag kväll och hem igen på söndag. Inger får vara hemma och ladda för sin knäoperation kommande måndag och Björn springer benen av sig i Portugal tillsammans med de andra i det danska orienteringslandslaget.

Till top