Regnbältet
I Bangalore var vi uppe före tuppen varje morgon. Matildas skolbuss lämnade Palm Meadows redan 06:20 så det var inte mycket annat att välja på. För att orka upp tvingades vi även i säng tidigt på kvällen. De månaderna jag och Matilda var själva i Bangalore såg jag inget nöje i att sitta uppe och prata med mig själv på kvällarna, så jag gick också och knöt mig. När klockan plingade i svinottan så var vi redan utsövda och morgonpigga som pensionärer. Matilda missade inte skolbussen en enda gång och efter att bussen lämnat hade jag för vana att lunka min morgonrunda på gatorna i Palm Meadows. Jag kände mig som en modern variant av Arne Tammer när jag tänjde i mina stretchande uppvärmningsövningar, en hemmasnickrad lightversion av det som indierna kallar yoga.
Nu är det andra bullar. Dygnsrytmen är en annan och vi är uppe längre på kvällarna. När Matilda ska upp framåt sjutiden är hon sömndrucken. Hon drar täcket om sig och klagar över att det är kallt att gå upp. Nu är vi där igen. Temperaturen och vädret, detta bedrövliga väder. Trakterna runt Jönköping brukar kallas för bibelbältet. Vänersborg ligger i regnbältet. Eller är det kanske i vindbältet. Det regnar hela tiden och det blåser hela tiden. Synd på en förbaskat fin stad, där läget i övrigt är vackert vid Vänerns sydspets. Att jag skulle ge mig ut på en löprunda här redan vid sextiden känns väldigt avlägset. Det är kolmörkt och råkallt och det aldrig sinande regnet grinar en i ansiktet. Bangalore ligger i sol-från-en-klarblå-himmel-bältet. Orättvist som attan och de där indierna kan gott ta och dela med sig lite av den goda värmen till oss.
I Bangalore drog jag på mig ett par shorts och en t-shirt när det var träningsdags, men i Sverige är det ett helt företag att bara få på sig alla kläder som krävs. När jag väl har hittat dem i röran i trådbacken där de ligger. I Indien blev det ofta två träningspass per dag, i och för sig korta pass och mer av karaktären motion, men här får jag vara glad om jag lyckas uppbåda energi och lust till något ansträngande överhuvudtaget efter jobbet. Och så måste det lagas mat. Inte tal längre om att Shamala har fixat den biten. Det är hårda bud i Mellerud med servicenivån efter att ha flyttat hem.
Dagarna på det nya jobbet är intensiva. Samma företag, men så totalt olika. Det är otroligt mycket att sätta sig in i och när jag kommer hem framåt kvällen är energin slut. Det är lätt att hitta ursäkter för varför en träningsrunda inte är prioritet ett just då.
Matilda kämpar på i skolan. Idag har hon geografiprov om Norden och hon har repeterat flitigt. I morse rabblade hon Hekla, Rovaniemi, Fyn och Sognefjorden som ett rinnande vatten. I förra veckan var det prov om Gustav Vasa och allt som hände under den tiden. Det gick hur bra som helst. Efter ett drygt år med tuffa utmaningar på Stonehill känns den svenska skolan lite mer hanterbar.