Vi är tillbaka
Det omöjliga var möjligt och det är bara att gratulera SHL. Leksand är tillbaka i finrummet efter en galet sanslös upplösning på den sjunde och helt avgörande matchen mot Modo uppe i Örnsköldsvik. Leksand har fans över hela landet och är det lag i hockeysverige som drar klart mest publik på bortaplan. SHL-klubbarnas kassörer gnuggar nog händerna lite till mans nu. Det gör man säkert uppe i Leksand också. Leksands IF:s betydelse för bygden och samhället kan inte överskattas. Leksand är hockey, punkt slut.
Gårdagens match var lik flera av de andra i matchserien mot Modo. Leksand var fullständigt utspelade och efter två perioder stod det 3-1 till hemmalaget. Det var i underkant efter total Mododominans. Ingen trodde på Leksand, inte jag heller, men det är inte över förrän den feta tanten sjunger. Modo gjorde det de varit så bra på hela säsongen. De hittade ett sätt att förlora på. Efter tre spelade perioder var Leksand ifatt. Trots 48-14 i skottstatistik stod 3-3 på tavlan och förlängning väntade. Kvitteringen kom bara 52 sekunder före slutsignalen och Modo var påtagligt skärrade. Välförtjänt? Knappast, men hockey går ut på att göra flest mål i matcherna och det klarade inte Modo den här kvällen heller. Efter dryga fem minuter i förlängningen snor leksandsforwarden Brock Montpetit pucken på offensiv blå linje och ensam med Modomålvakten Adam Reideborn sätter han pucken högt till vänster. Eufori och TV-puckhög på isen.
Vi ringde ner till Björn i Slovenien och jublade i luren, men han ville inte riktigt tro på det.
-Det är väl inget aprilskämt?
Men det var det ju inte, även om man fick nypa sig i armen för att förstå att det inte var en ovanligt verklighetstrogen dröm. Men mitt i all glädje kan jag inte låta bli att tycka lite synd om Modo. Även om de dansat på slak lina i ett par säsonger nu, så hade jag gärna sett att det var något annat lag som fick lämna SHL. Och om sanningen ska fram så var de det bättre laget i den här matchserien. Men faktum kvarstår. Leksand vann fyra matcher och Modo tre och det är vad det handlar om. Att vinna matcherna. Inte att spela snyggast eller att vinna skottstatistiken.
Det påminner om när Stefan Holm tryckte upp en T-shirt där det stod att han hoppat fler gånger över 2:40 än Patrik Sjöberg. Journalisterna var inte sena att konfrontera Sjöberg med det, Sjöberg som har ett personrekord 2 cm högre än Holm.
Sjöberg kunde reta gallfeber på Holm och jag gissar att hans svar gjorde just det den här gången också.
Gårdagens match var lik flera av de andra i matchserien mot Modo. Leksand var fullständigt utspelade och efter två perioder stod det 3-1 till hemmalaget. Det var i underkant efter total Mododominans. Ingen trodde på Leksand, inte jag heller, men det är inte över förrän den feta tanten sjunger. Modo gjorde det de varit så bra på hela säsongen. De hittade ett sätt att förlora på. Efter tre spelade perioder var Leksand ifatt. Trots 48-14 i skottstatistik stod 3-3 på tavlan och förlängning väntade. Kvitteringen kom bara 52 sekunder före slutsignalen och Modo var påtagligt skärrade. Välförtjänt? Knappast, men hockey går ut på att göra flest mål i matcherna och det klarade inte Modo den här kvällen heller. Efter dryga fem minuter i förlängningen snor leksandsforwarden Brock Montpetit pucken på offensiv blå linje och ensam med Modomålvakten Adam Reideborn sätter han pucken högt till vänster. Eufori och TV-puckhög på isen.
Vi ringde ner till Björn i Slovenien och jublade i luren, men han ville inte riktigt tro på det.
-Det är väl inget aprilskämt?
Men det var det ju inte, även om man fick nypa sig i armen för att förstå att det inte var en ovanligt verklighetstrogen dröm. Men mitt i all glädje kan jag inte låta bli att tycka lite synd om Modo. Även om de dansat på slak lina i ett par säsonger nu, så hade jag gärna sett att det var något annat lag som fick lämna SHL. Och om sanningen ska fram så var de det bättre laget i den här matchserien. Men faktum kvarstår. Leksand vann fyra matcher och Modo tre och det är vad det handlar om. Att vinna matcherna. Inte att spela snyggast eller att vinna skottstatistiken.
Det påminner om när Stefan Holm tryckte upp en T-shirt där det stod att han hoppat fler gånger över 2:40 än Patrik Sjöberg. Journalisterna var inte sena att konfrontera Sjöberg med det, Sjöberg som har ett personrekord 2 cm högre än Holm.
Sjöberg kunde reta gallfeber på Holm och jag gissar att hans svar gjorde just det den här gången också.
-Friidrottsgrenen höjdhopp går ut på att hoppa högst. Vill Holm hålla på med nåt annat, som att hoppa flest gånger över 2:40, är det bättre att han börjar på cirkus.