Daladans
Skönt att vara tillbaka på jobbet igen. Det är alldeles för tufft att vara ledig. Tre tävlingar i tungsprungna danska bokskogar och så en massa påskmat med danska snapsar och påsköl på det. Det sliter det. Hemresan gick bra även om färjan till Göteborg var ockuperad av miljoner norrmän på väg hem från jag vet inte var. Bland annat det norska damlandslaget i ishockey som varit och spelat B-VM i Ålborg.
TSOK arrangerade som vanligt sin Vikingaträff på annandagen. Line och Quentin hade fixat en karta med D21-banan och efter jobbet åkte jag dit och sprang den. Jag försökte så gott jag kunde och min tid hade räckt till andraplats, endast slagen av landslagstjejen Lisa Risby. Det gick lite vingligt på några sträckor och benen var kanske inte de allra piggaste, men jag ser det som en framgång. Trots tjejstryk så var det nog ytterligare ett ynka myrsteg i rätt riktning. Men det här med synen får jag göra något åt. Nu räcker inte glasögon med styrka 1,5 till längre för att kunna läsa kartan som jag vill medan jag springer. Det är med andra ord ett myrsteg framåt när det gäller löpningen, men två elefantsteg bakåt när det gäller synen. Vit käpp nästa. Det är inte lätt att bli gammal.
Ikväll händer det grejer. Leksand har på ett mirakulöst och högst oväntat sätt hållit liv i matchserien mot Modo om en plats i SHL. Nu står det 3-3 i matcher och det väntar en sjunde och helt avgörande match i Örnsköldsvik. Som tur är har jag inte TV-kanalen där matchen sänds. Även om betydelsen trubbats av med åren så klarar jag knappt av att titta på den här typen av matcher när Leksand är inblandade. Men den här gången känns det nästan oväsentligt hur det går. Efter resan från att trilla ur SHL för ett år sedan med total spelarflykt som konsekvens. Till ett nytt lag, med många unga oprövade killar, som är jumbo i hockeyallsvenskan i november och nu står man oväntat bara en match från SHL. Det ska inte gå och gör det sannolikt inte heller. Modo är stora favoriter ikväll, men om Leksand kan hålla stången en bit in i matchen så kommer garanterat nerverna hänga på utsidan av Modotröjorna. Då kan det bli daladans, men nej. Det är att hoppas på för mycket.
Björn har ärvt sympatierna för Leksand. När jag var i den åldern var det här med Leksand på blodigt allvar och jag unnar honom att få se Leksand i SHL. I morgon kommer han hem efter två veckors träningsläger i Slovenien. Han är ingen mästare på att hålla kontakt och vi hade inte hört av honom på många dagar när det plötsligt kom ett sms:
Hur går det för Leksand?
