Indienfamiljen

Bangalore är drabbat av en allvarlig och akut infarkt. Inte en livshotande hjärtinfarkt, men en bekymmersam sopinfarkt. Genom att muta och köpslå med byarna utanför staden har de ansvariga löst sopproblemet genom att helt enkelt dumpa allt avfall på olika tippar, men nu är det slut med det. I byarna har man upptäckt att soporna förgiftar marken, grundvattnet är plötsligt svart av föroreningar samt lukt och råttinvasioner förpestar omgivningen. Nu har de lokalt styrande satt ner klackarna och stängt ner soptipparna.

Bangalore har en utarbetad framtidsplan för att hantera stadens avfall, men där sopanläggningarna är planerade har de närboende överklagat besluten och flera ärenden ligger och väntar på beslut i domstol. I Indien mal de byråkratiska kvarnarna ytterst långsamt och under tiden växer sopberget. Närmare bestämt med cirka 3000 ton om dagen. Ja, ni läste rätt, 3000 ton! Av dessa blir cirka hälften kvar på gator, i parker och andra ställen där det finns en öppen plätt. Uppväxt som jag är med Håll Sverige Rent kampanjen var nedskräpningen bland det första jag lade märke till när jag besökte Indien första gången.

Den långsiktiga lösningen på hela problematiken heter sopsortering. Man bedömer att cirka 90 % av avfallet är återvinningsbart, men idag sorteras och återvinns enbart cirka 10 %. Jag anar en viss förbättringspotential, men då måste det som sorteras tas omhand på ett riktigt sätt.
En kille på jobbet berättade att de under ledning av en frivilligorganisation som engagerar sig i Bangalores miljöproblem började med sortering av avfallet i deras hyreshus. Alla tog det på största allvar och det verkade riktigt lovande. Ända till en av de boende en dag råkade bevittna hur sopbilen kom och hämtade deras mödosamt sorterade sopor, för att därefter köra några hundra meter runt nästa kvarter och tippa av allt i en stor hög på en ödetomt. I samma stund upphörde sopsorteringen i hyreshuset.

Som avslutning måste väl ändå en kommentar om Zlatan vara på sin plats. Vilken spelare! Belackarna som hävdar att han inte briljerar i de viktigaste matcherna höll sig ovanligt lugna efter att han slog Danmark mer eller mindre på egen hand och tog Sverige till EM.
En annan som var ovanligt tyst var Inger. Vi hörde inte ett pip från henne under gårdagskvällen, men det berodde säkert på att telefonen var urladdad mer än att hon var besviken över den danska förlusten. Vi vet ju att hon innerst inne har konverterat och numera är blågul.