Happy Diwali
Hösten är festivalernas tid och den här veckan är det dags igen. I Sverige är högtidsperioden på våren, men till skillnad mot indierna som har råkoll på anledningen till sina lediga dagar så vet vi knappt längre varför vi inte går till jobbet.
Den här veckan är inte vilken högtid som helst utan Diwali, den största och viktigaste högtiden under året för hinduerna. På kontoret är det ovanligt glest i bänkraderna då många rest till sina hemtrakter för att fira tillsammans med familjen. Jag är ledig tisdag och onsdag, medan Matilda har lov från skolan hela veckan.
De flesta av våra vänner i Palm Meadows är på resande fot runt om i Asien, de passar på att åka på en kort semester när det är några lediga dagar, men vi har valt att vara hemma i Bangalore. Även om det är lockande att resa någonstans så sparar vi på pengarna och resandet till när hela familjen är samlad här nere över jul och nyår, men någonting måste vi ju ändå hitta på när vi är lediga så det inte blir långtråkigt.
I vanliga fall kan man alltid ta till nödaktiviteten att slappa vid poolen, men en cyklon biter sig envist fast över södra Indien och det har regnat rikligt utan uppehåll i tre dagar. Det är väldigt ovanligt med så långa sammanhängande regn och speciellt så här sent på året. I normala fall borde monsunperioden vara över sedan länge, men det verkar inte vädergudarna ta någon större hänsyn till så det regnar och regnar och regnar. Kallt är det också för oss riktiga indier, inte mer än dryga 20 grader, så för ovanlighetens skull är det långärmat och jeans som gäller om man inte vill gå runt och småhuttra.
Tisdagsvädret lockade som sagt inte till utomhusaktiviteter så vi tog en tur till stan istället för shopping på Commercial Street och lunch på Hard Rock Café, där vi även fick sällskap av familjen Orth.
Efter det drog jag och Matilda vidare till biografpalatset vid Phoenix Market City där vi hade popcornorgie samtidigt som vi såg filmen Hotel Transylvania 2, ett tecknat vampyräventyr som var mer komiskt än skrämmande. Efter en heldag runtom i stan kom vi hem lagom till sängdags.
Nu över till Diwali, även kallad ”The festival of light”, dvs. ljusets högtid. Här celebreras ljusets seger över mörkret, även symboliserande det godas seger över det onda. Diwali är en förkortning av ursprungsnamnet Deepavali, som är sanskrit och betyder ”rad av ljus”.
Enligt traditionen smyckas hus och trädgårdar med ljusslingor och vi pratar inte om att göra det med måtta. Indier är ibland lika smaklöst överdrivna som amerikaner och överallt ses färgglada blinkande ljusslingor.
Festivalen infaller årligen efter monsunperioden i oktober eller november, exakt när baseras på hinduismens lunar-solar (måne-sol) kalender, och enligt den kalendern markerar det övergången till ett nytt år. Det är med andra ord hinduernas motsvarighet till vårt nyårsfirande och en del indiska företag har fortfarande sitt årsbokslut i samband med Diwali.
Under dag ett (Dhanteras) tillber man gudinnan Lakshmi, skönhetens, rikedomens och visdomens gudinna, för välstånd och god hälsa.
Dag två kallas lilla Diwali (Choti Diwali) och enligt legenden dödade Lord Krishna den ondskefulla demonen Narakasura den här dagen. Det högtidlighålls genom böner och offer.
Dag tre är den egentliga dagen för Diwali. Då besöks templen där man offrar (pooja) och ber till Lakshmi och även guden Ganesha, ”The lord of beginnings” and ”The remover of obstacles”. När kvällsmörkret kommer tänds i alla hem ljus, färgglada lyktor samt särskilda oljelampor (diya) tillverkade i lera. Dessutom smäller man av fyrverkier i massor och inför Diwali har tillfälliga större tält ploppat upp lite här och var där man kan köpa raketer och smällare. Det har tydligen kliat något alldeles förfärligt i fyrverkerifingrarna för de senaste dagarna har det smällt oftare än i ett gängkrig på Hisingen och jag bävar för hur det ska bli ikväll när den stora smällarstunden är kommen.
Återstår att berätta vad som händer under dag fyra och fem i Diwaliveckan, men det får ni hålla er till tåls med till senare inlägg.
Hur Matilda och jag firar onsdagens Diwali står än så länge skrivet i stjärnorna. Det är ännu en dag i cyklonens tecken, det låter nästan som titeln på en dansk gladporrfilm från 70-talet, och det ger så när lite höstkänsla trots att det är betydligt varmare än en svensk novemberdag.
Egentligen är det perfekt väder för löpning, men jag har fortfarande smärtande träningsvärk lite varstans i benen sedan söndagens mandomsprov i bambuskogen så det tar emot att ge sig ut. Troligen blir det en cykeltur på gymmet istället.
Jag har gett Babu ledigt idag, inte för att fira Diwali eftersom han är muslim, men för att flytta till sitt nya hem. Ett hus han tagit över efter sin farmor som dog för ett par månader sedan. Avsaknaden av chaufför gör att vi är något begränsade i vad vi kan göra, men eftersom vår kokerska också är ledig kanske det blir en tur till den närliggande italienska restaurangen Toscano för middag ikväll. För inte ska jag väl behöva stå vid spisen själv och laga mat? Det gör inte vi indiska män och det gäller att hålla på traditionerna. Någon måtta får det allt vara på arbetsbördan.
Happy Diwali!
