Grannens kraschade BMW
Sömnen var orolig inatt och drömmarna avlöste varandra, den ena underligare än den andra. Eller vad sägs om snilleblixten att tvätta vår smutsbruna Toyota genom att köra den ett varv i Palm Meadows Clubs stora swimmingpool? Det gick inget vidare eftersom jag knappt hann ut på den djupare delen innan jag fick möte och krockade med vår vitryske granne. Vad han nu skulle ut i poolen att göra med sin splitternya kritvita BMW? På fel sida körde han också. Vilken stolle!
Av någon anledning körde jag runt i bara ett par Jockeykalsonger och de blev dyngsura när jag tvingades vada ur poolen. Jag bekymrade mig för hur jag skulle få dem torra i det fuktiga vädret och funderade på om jag kunde köra dem i torktumlaren. Grannen kom efter i sin genomblöta landslagsoverall med Belarus på ryggen och skällde högljutt på ett obegripligt språk, men som tur var vaknade jag innan det gick till handgemäng. För han var stor och arg, riktigt skogstokig.
Efter den psykedeliska natten började jag nästan misstänka Shamala för att ha blandat LSD eller några magiska svampar i kycklinggrytan. Men så var det sannolikt inte. Det var nog snarare en begynnande förkylning som störde nattsömnen. Halsen kändes som ett öppet sår och lakanen klibbade. Jag har säkert smittats på jobbet där många går runt och hostar. Var och varannan indier är förkyld och de skyller allt på det dåliga vädret. För regnandet fortsätter. Vet inte för vilken dag i ordningen och det känns hemtamt. Snarlikt en regnig sommarmånad på västkusten, fast några behagliga grader varmare. Det är lite svårt att ta indiernas klagan om den hemska kylan på allvar när termometern visar på 25 grader.
Matilda var helt utmattad efter sitt tuffa helgprogram och slocknade redan före halv nio. Innan hon la sig pratade vi om att hennes tid i Indien börjar lida mot sitt slut och det börjar gå upp för henne att det inte är många dagar kvar i skolan. Förhoppningsvis går hon färdigt terminen och är med på avslutningen fredagen den 11 december, men hon kan tvingas sluta redan på måndag den 30 november. Anledningen är Stonehills avgiftspolicy, där läsåret delas in i tre betalningsperioder. Period två sträcker sig från 1 december till 31 mars, men lämnar man skolan före den 11 februari betalar man 50 % av avgiften. Eftersom hela periodens avgift är 7800$ betyder det ”bara” 3900$. Utanpå det kommer en avgift för skolbuss och mat. En rätt saftig och oskälig taxa om man som Matilda bara ska gå i skolan ett par veckor i december.
Nu har jag överklagat den här, som jag ser det, djupt orättfärdiga prissättningen och på onsdag ska det tas upp för beslut i skolans finansiella utskott. Jag har föreslagit att man antingen tar betalt för den tid barnen faktiskt är inskrivna i skolan, alternativt terminsvis eftersom det är mer naturligt att barnen börjar och slutar i anslutning till att läsår och terminer påbörjas eller avslutas. Vi får väl se vad utslaget blir. Jag vet att familjer haft problem med det här tidigare och barnen har tvingats stanna hemma från skolan de sista dagarna före terminsavslutningen i december. Jag vet inte i vilken grad de utmanat Stonehills policy, men försöka duger. För att betala en extremt oskälig avgift är inte aktuellt. Förhoppningsvis tar de hänsyn till Matildas bästa och inte bara Stonehills plånboks bästa.
För Matilda kom det här som en något chockartad överraskning och tårarna rann nerför kinderna på henne. Hon vill så gärna vara med ända fram till terminsavslutningen. Suga på karamellen så länge som möjligt och ges chansen att ta ett riktigt adjö till kompisar och lärare. Personer som hon gillar, men sannolikt inte ser fler gånger i livet. Där är hon realist.
Trots att Matilda trivs bra här i Indien ser hon fram emot att komma hem till Sverige, till sitt rum, bli en normal familj igen, möta sin gamla klass och alla kamrater. Och jag har samma kluvna känsla. Jag ser fram emot att flytta hem till Sverige igen, men samtidigt är det vemodigt att lämna tillvaron vi har här. Matilda sammanfattar det väldigt bra när hon säger ”jag skulle vilja bo både i Indien och i Sverige”.