Förändringens tid
Jag gissar att ni som är en aning uppmärksamma noterat att jag ändrat på bloggens design. Vet inte om det blev vare sig bättre eller sämre, men i alla fall annorlunda. Uppfattningen om resultatet är förmodligen delad som baken.
Det fanns egentligen ingen rationell anledning till förändringen. Fick bara ett infall och ibland är det så, man känner för att ändra på något helt enkelt. Och förändringar som man kan råda över själv är de enkla. Som när vi tog beslutet att flytta till Indien. Det var absolut inget missnöje med det vi har hemma i Vänersborg, bara en önskan att se något annat och en nyfikenhet på livet. Vi var sugna på ett äventyr. Att vidga sina vyer och kliva utanför den hemtama boxen för ett ögonblick är nyttigt och vi ångrar verkligen inte Indienbeslutet. Det har naturligtvis inneburit en stor förändring och i vissa avseenden en uppoffring, men en nyttig sådan. Vi har utmanat oss själva både socialt och i vardagslivet som gör att vi sannolikt kommer uppskatta bekvämligheter vi har hemma i Sverige på ett helt annat sätt när vi vänder hemåt igen.
Förändringar som kommer från ovan utan att du själv tagit initiativet är lite mer komplicerade. Ibland får man bara inse faktum och hitta ett sätt att leva med dem. Som att bli gråhårig till exempel. Inte mycket du kan göra åt det, mer än att acceptera och leva vidare i en positiv anda. Om du inte är indier vill säga. Då fightas du och försöker undertrycka faktumet att du åldras. Då färgar du håret för att dölja de grå stråna och använder toupé eller peruk för att täcka flinten. Här ser du relativt få skalliga eller gråhåriga män. Tvärtom imponeras du av många mäns mörka och tjocka hårsvall. Men som sagt, det är ofta fusk och ett resultat av utseendedopning.
Hos den indiska frisören får jag alltid råd om färgning och ibland förslag om extrahår. Vet inte hur jag ska tolka det, men än så länge har jag inte känt någon vare sig lockelse eller desperation att ta tag i problemet. Om det ens är ett problem. Det är inte så det känns i alla fall. Jag menar, varför ska jag vara fåfäng? Jag är ju redan gift.
I Indien är det sannerligen förändringens tid. Det är ett samhälle på frammarsch och överallt växer det så det knakar. Utan flexibilitet och förändringsbenägenhet är du körd. Då blir du passerad och frånåkt av den stora massan som sjuder av ambition och entreprenörskap. Alla vill framåt och är beredda att anstränga sig. Till exempel flyttar man utan att blinka till andra änden av landet om det gagnar ens utveckling. På vårt kontor är närapå samtliga uppväxta och har sin släkt långt ifrån Bangalore, oftast åtskilliga timmars resa bort.
Jag kan inte låta bli att jämföra med oss ibland alltför bevarande nordbor som gärna refererar till hur allt var bättre förr eller vår alltför prestigefulla ”not-invented-here” attityd till nya idéer. Vi är på gott och ont världsmästare i att förvalta, men vi behöver nog öppna våra sinnen och speeda upp förändringstakten om inte alla dessa nya ekonomier ska lämna oss i bakvattnet.
Ett bra exempel på osund konservatism är Åtvidabergsföretaget Facit som utan konkurrens var världsledande på maskinella räknesnurror, men i samma stund som ledningen avfärdade hotet från de asiatiska miniräknarna som en övergående modenyck var företagets öde beseglat.
Åter till mina gråa hår, som jag här och nu utlovar aldrig kommer att färgas. Tvärtom övertygar jag mig själv att de är tecken på införskaffad klokhet och erfarenhet. Eller så är det helt enkelt alla indiska soltimmar som blekt tinningarna. Det som talar emot den teorin är att de fanns där i överflöd redan innan jag åkte hit. Om jag ändå skulle känna ett behov att dölja dem så finns det andra lösningar än färg. Då tar jag bara på den obeskrivligt tjusiga turbanen av Mysoresnitt. Gärna i kombination med en kurta, aladinbyxor och näbbskor. Kan det bli snyggare än så?
Jäklar så stilig du är :-)