Indienfamiljen

Come on, up in dhanurasana, then over to mukha svanasana and stay there for thirty seconds. Finally phalakasana and stay there for one minute. Breathe in, breathe out. Heads up and relax. If you don´t relax, it´s not yoga.
Jag är på mitt första riktiga yogapass någonsin och det är svårt att hänga med i alla byten av övningar, speciellt som positionernas namn låter som rena grekiskan. Jag slår närapå knut på mig själv för att hänga med i de snabba skiftena. Måste vi ha så bråttom?
Phalakasana visar sig vara den gamla hederliga plankan. Men såg det då, varför krångla till det tänker jag, samtidigt som vi åter byter övning och blir stående på alla fyra. Den bastanta madamen som leder passet tillrättavisar mig för hundrade gången att jag ska ha sträckta ben och hälarna i marken. Hon verkar fortfarande inte förstå hur stela mina gamla löparben är. Och hur ska hon förstå det? Hon ser inte ut att ha sprungit en meter i sitt liv, men yoga kan hon. Vig som en panter och stark som en oxe. Om jag trycker ner hälarna i marken i den nuvarande positionen går sannolikt hamstringsmusklerna av. Inte ens då är det säkert att jag lyckas få ner hälarna. Jag slår dövörat till och gör så gott jag kan, med hälarna fem centimeter från madamens önskade läge.

Shishir är värd ett särskilt omnämnande. En kortväxt indier som bor ett hus bort på vår gata. Jag byter några ord med honom varje morgon när jag kommer tillbaka från min morgonjoggning. Han strosar runt i sin trädgård med en cigg i mungipan och kameran med jätteobjektivet hängande på magen, på jakt efter sällsynta fåglar. Han har fotograferat 54 olika arter bara i sin trädgård.

Shishir är knappt 50 år och var tidigare anställd vid det stora IT-företaget Infosys, men efter några år kom han på att det var allt bra tråkigt att jobba för någon annan. Så han startade ett eget IT-företag och fick ett rejält uppsving i affärerna i samband med den stora IT-boomen i Bangalore. Strax därpå kom han på att det var allt bra tråkigt att jobba överhuvudtaget, så han sålde sitt företag och blev stormrik på kuppen.

Nu går han och frugan hemma hela dagarna och lever gott. Nöjer sig med en promenad, även om den överviktiga frugan skulle må bra av minst tio promenader, tittar på TV och gör någon resa då och då. Senast besökte de Himalaya och en gammal skolkamrat till Shishir som är militär befälhavare över Indiens Kashmirstyrkor. Medan kompisen lekte krig fotograferade Shishir fåglar och umgicks med lokalbefolkningen. Satt och pratade skit och rökte, han sina vanliga cigaretter medan lokalbefolkningen föredrog marijuana. De var glansiga i blicken och konstant påtända hela dagarna. Det enda sättet att överleva där uppe i kylan enligt dem, men jag ställer mig tveksam till den teorin. Tror det fungerar bättre med långkalsonger, mössa och täckjacka och Shishir höll med. Framhöll stolt hur fantastiskt sund han var som höll sig till sina vanliga cigaretter.
Jag sa att han borde sluta med dem med, sen tackade jag för yogan och gick hem och käkade frukost med Matilda och Eysha som precis hade vaknat. Jag anade redan de första tecknen på träningsvärk.