Efter Diwali kommer Pawda

Allmänt / Permalink / 1

Vi vaknade på morgonen av att regnet oavbrutet strilade ner för fjärde dagen i rad. Blomkrukorna i trädgården stod vattenfyllda och jag gick målmedvetet runt och tömde dem en efter en. Det är ett av direktiven som gått ut i Palm Meadows för att få bort myggen och dengueepidemin, ta bort alla vattensamlingar där de kan föröka sig.

Utanför murarna i verkligheten, inte i Palm Meadows, är allt som inte är asfalterat numera en röd geggig sörja efter all nederbörd och gatorna är i ett bedrövligt skick. En mellansvensk väg, där vinterns tjäle är på väg att släppa framåt vårkanten, framstår vid en jämförelse som ett salsgolv.
Potthål har bildats överallt i den undermåliga beläggningen, allt från små harmlösa hålor till större och djupare kratrar. Att köra bil är som att ta sig ut på ett lerigt och skumpigt parkeringsgärde vid en vårtävling i orientering. Fast värre, för på en orienteringstävling är man disciplinerad och håller sig i en kö. Här är det ett virrvarr av olika fordon som tränger sig, knör och ska fram till varje pris. Och tutar så klart, blandar korta snärtiga signaler med längre och ilsknare.
Att köra moped eller motorcykel måste vara ett rent helvete. Blött och skitigt och även farligt med alla agrundsdjupa hålor som plötsligt dyker upp.

Babu var ledig, men Matilda ville till Chili´s på kvällen och äta middag. Så vad gör en pappa när barnen har en önskan? Sätter sig vid ratten så klart. Jag manövrerade försiktigt bilen mellan vattensamlingar, djupa kratrar och fordon som kryssade sig fram mellan alla hinder.
Inte blir det enklare av alla fotgängare som använder gatorna istället för trottoarerna som alltför ofta inte är i ett skick som lämpar sig att gå på. Särskilt inte efter mörkrets inbrott då det inte sällan fattas stenplattor och plötsligt kan du ligga framstupa i den djupa dagvattentrumman som ofta finns under trottoaren. Den allt annat än rena dagvattentrumman kan tilläggas.

En trottoar i Bangalore, fylld av tomma kokosnötsskal efter dagens försäljning.
 
Eller så får du möte av en flock kor som strosar runt i jakten på något ätbart. Vem vet vad som kan hända under en promenad på Bangalores trottoarer?
 

På vägen hem från Chili´s hade det mörknat och regnet hade efterhand avtagit och näst intill upphört helt. Att köra i mörker är jobbigt eftersom alla indier kör med helljuset på även i stan och att blända av vid möte är inget de tänker på. Indier är nämligen bättre på att tänka på sig själva än att visa hänsyn till någon annan.

Trafiken hade lättat men ersatts av diwalifirande indier, mer eller mindre halvlulliga, som använde gatorna som avfyringsramper till sina fyrverkerier. Bitvis var det som att köra genom en krigshärd med bomber och flammande raketer som sköt mot himlen bara någon meter från bilen.
Jag noterade även att säkerhetsavståndet var ett helt annat än i Sverige. Här tändes stubinen och sen backade man snabbt någon meter och sällade sig till ringen av åskådare, både barn och vuxna, som närgånget bevittnade raketernas väg mot sin explosion, förhoppningsvis inte förrän den nått en bit mot himlen. Jag kan inte låta bli att undra över hur många som måste ha skadats runt om i landet under gårdagens fyrverkeriorgier.

Senare på kvällen byttes de sporadiska smällarna mot en konstant mullrande ljudmatta. En av våra indiska grannfamiljer, med ett par söner i tonåren, verkade ha gett sig fasen på att spränga bort både gatan och de intilliggande husen. Tack och lov misslyckades de, men gatan såg ut som en krigszon när de gav upp. För här finns inte en tanke på att plocka upp allt skräp efter sig. Det lämnas till de stackars arbetarna som med böjd rygg går dagarna i ända och sopar gatorna med sina små spretiga ruskor.

Efter onsdagens krig kommer den lugnare torsdagen som är lika med Padwa, den fjärde dagen i diwaliveckan, även första dagen i månaden Kartika. Inom hinduismen finns flera olika kalendrar som baserar sig på månens och solens lägen. I många av Indiens delstater är Kartika den åttonde månaden på året, men i t ex Gujarat, Gandhis hemstat, räknas det som den första. Således är 1:a Kartika detsamma som nyårsdagen, den första dagen på året.
Det kanske inte har så stor betydelse med nyår i november, men då glömmer ni att de missar nyårskonserten från Wien och filmen om Ivanhoe, för att inte tala om backhoppningen från Garmisch- Partenkirchen med Plex som kommentator.
Ni som växte upp under 70-talet vet vad jag pratar om. Nyårsdagen var en öken. Trötta föräldrar med huvudvärk och utbudet i TV:ns två kanaler var inte bättre än att det är dessa program man minns. Sportsändningen från backhoppningen i Garmisch upphörde 2006 efter att ha sänts 39 år i följd. Saknad av ingen förmodligen. Särskilt inte av några indier som är totalt ovetande om att det ens existerar en sport som heter backhoppning. Nu tappade vi, eller snarare jag, tråden så vi tar oss tillbaka till Diwali.

På den fjärde dagen i Diwaliveckan betvingade Krishna regnets, åskans och himlens gud Indra. Krishna skapade berget Govardhana där människorna kunde undkomma de jättelika svallvågorna efter Indras monsun. För att hedra denna händelse tillagas ett berg av olika maträtter som ska symbolisera Govardhana. Sen ägnar familjen sig dagen lång åt att frossa av det överdådiga matberget.

#1 - - Margoth :

Oj vad mycket ni får uppleva tufft av dig att ge dig ut i trafiken Tack för alla intressanta berättelser jag har lärt mig mycket om Indien kram till dig och Matilda

Svar: Tackar och hälsar gör vi från regniga och "kyliga" Bangalore. +23 idag...
Peter Cederberg

Till top