Bröllopsdag i bilen med mig
Nu har Matilda övergivit mig och dragit till Phuket för att delta i Asiens största skolturnering i fotboll. Det är verkligen tomt och ödsligt i huset utan henne, men tack och lov är hon tillbaka redan på söndag.
Vi packade det mesta redan kvällen före, men de sista förberedelserna fick hon göra själv. Jag hann nämligen knappt mer än vända i dörren efter jobbet innan det var dags att köra till Stonehill för att lämna henne. Trafiksituationen är i vanliga fall helt galen, men den här veckan har den varit värre än någonsin. Typ häpnadsväckande, obeskrivligt irriterande helgalen och hela vägen från jobbet till hemmet i Palm Meadows har i stort sett varit en enda krypande eller stillastående kö. I vanliga fall tar det ca 45 minuter, men igår tog det dubbla tiden. Knappt 15 km på 90 minuter. Så vi spenderar mycket tid tillsammans i bilen jag och David. Vi har mycket att prata om och inget ont om David, men jag definierar det ändå inte som kvalitetstid.
Matilda var klar med alla sina reseförberedelser när jag kom hem och hade även värmt och ätit middagen som Shamala hade förberett till oss. Hon är en duktig och ansvarstagande tjej och ibland är det lätt att glömma att hon bara är elva år.
Igår hade hon nog lärt sig ett nytt ord för hon upprepade säkert tio gånger att hon var så himla exalterad över att åka till Phuket. Jag har aldrig hört henne använda det ordet förut, men jag gissar att hon översatt det engelska ordet excited. De har säkert pratat i kompisgänget i skolan, där engelska är det gemensamma språket, hur exciting det kommer att bli att åka till Thailand utan föräldrar.
Eftersom vår bil fortfarande är på verkstad fick vi samåka till Stonehill med Roger och Frida. Vilken tur att det finns så många omtänksamma och hyggliga kompisar i Palm Meadows. Resan till Stonehill liknade den från jobbet och första halvdelen var vi mer stillastående än rullande. Det tog oss nästan 2,5 timmar att ta oss de cirka 40 km till skolan. Helt osannolikt och vi var rejält försenade när vi anlände. Vi kände oss nästan som riktiga indier, som skiter totalt i avtalade tider, när vi som sista bil rullade in mot de väntande bussarna.
Det blev en snabb avskedskram och direkt in i bussen för Matilda. Det sista jag såg av henne var längst bak i bussen tillsammans med alla kompisar och hon var ett enda stort tjattrande leende. Exalterad som hon sa själv.
Tio minuter efter ankomsten till Stonehill satt jag och Roger i bilen igen för att ta oss hem till Palm Medows. Nu hade trafiken lättat betydligt och vi lyckades kapa återresan med en timme.
Men allt som allt 5,5 timmar i bil efter jobbet en onsdagkväll är inte vad man önskar sig.
Dessutom visade det sig att Roger och Karin hade bröllopsdag. Karin dansade bollywooddans med de andra fruarna i Palm Meadows medan Roger satt i bilen och pratade skit med mig. Inget utrymme för storslaget och romantiskt firande direkt och jag gissar att Roger hellre hade firat bröllopsdagen med Karin än i bilen med mig. Men jag gratulerade i alla fall.