Indienfamiljen

Jag kommer ihåg när jag som 17-åring var ute och tågluffade i Europa under knappt fyra veckor. Som jag minns det hörde jag av mig någon enstaka gång till mina föräldrar via någon slumpmässigt uppdykande telefonkiosk, med en telefonautomat som käkade mynt i samma raska takt som en utekväll på Stureplan. Huvuddelen av tiden fick de lita på att allt var bra så länge de inte hörde något.
Jag kan föreställa mig hur oroliga vi skulle vara som föräldrar om Line, som är i samma ålder som jag var då, reste runt med en jämnårig kompis i Europa och vi knappt hörde av henne. Men när jag växte upp var föräldrar förhoppningsvis härdade och vana vid att det var så det var och kunde tackla oron lite bättre.

I dagens högteknologiska informationssamhälle är det helt andra förutsättningar med mobiltelefoner, sms, Whats App, Facebook, Skype, Facetime, Instagram, Snap Chat osv. Världen har krympt och kommer sannolikt att krympa ännu snabbare i takt med den allt raskare utvecklingshastigheten. Mobiler och datorer tar allt större plats i våra liv och vi föräldrar knorrar över att barnen spenderar allt mer tid till att vara uppkopplade. På samma sätt som våra föräldrar säkert en gång hade synpunkter på några av de nymodigheter vi tog till oss när vi var barn. Som att sitta framför TV:n och välja och vraka mellan de två enda kanaler som fanns till buds.

     

Att bo Indien är genom alla dessa tekniksprång inte samma utmaning som det säkert var förr i tiden. Samhällsutvecklingen i det här landet går hiskeligt fort, inom de allra flesta områden. Även om fattigdomen fortfarande är väldigt utbredd så får alltfler indier det allt bättre. Och att landet är långt framme när det gäller informationsteknologi råder det inget tvivel om, det ser vi bevis på dagligen. Att till exempel betala med kort för ett inköp är betydligt lättare här i Indien, om det så bara är ett kyffe i väggen, än i till exempel Tyskland, där många restauranger och butiker inte ens tar kort.

Tekniken hjälper oss även att vara uppdaterade på vad som händer där hemma i Norden. Terroristangrepp i Köpenhamn, Reinfeldt och Borg har nya flammor och efterträdaren Anna Kinberg-Batra har besökt fjällen i Falun, vilket är en bedrift må jag säga. Hon är nog den enda som hittat fjäll i trakten runt Falun. Vi kan se vad det är för vinterväder där hemma och tydligen har ni haft tur och bara haft regn 25 dagar i månaden. Här kom de senaste dropparna på nyårsnatten. När jag ser Leksands kräftgång i SHL önskar jag att internet inte fanns, men desto mer glädjande att se Charlotte Kalla. GULD TILL KALLA och vems ögon kan stråla som hennes när hon lyckas, då är hon som en söt och aptitlig liten karamell. Men VM är inte slut och hon kan fortfarande skrämma livet ur hukande reportrar och andra med den tjurigaste mördarblicken om det går grus i maskineriet.

På grund av TV-rättigheter kan man inte följa SVTPlays sändningar i utlandet via det normala nätet. Däremot kan jag koppla upp mig mot det svenska nätet via min arbetsdator och följa sändningarna. Tyvärr är det lång väg att transportera bilden till Indien och linan verkar inte ha större kapacitet än ett sugrör, vilket medför att en direktsändning hänger sig och hackar oftare än bilden flyter på. Frustrerande som bara fasen när Kalla kör för guld, men lyckligtvis finns radion och den fungerar alldeles utmärkt via datorn.
Vill också ge en stor indisk klapp på axeln till vardera Urban Nilssons svenska vallateam samt Maria Rydkvist. En ratad tvåbarnsmorsa som bjuds in till VM via bakdörren när Haag får en kråka i näsan och nu har fixat en fin niondeplats på skiathlon och en ännu finare fjärdeplats igår. Där ser man att det går lika bra att mästerskapsladda på egen hand i Älvdalen som på hög höjd i Seisser Alm.

Jag kan inte låta bli att le lite i smyg åt att den självsäkra väldiga norska skidapparaten fick sig en knäpp på näsan igår, även om jag tyckte uppriktigt synd om både tjejer och vallare. Den stackars smörresjefen Nystad fick uppleva ett Sotji i repris och gång efter gång förklara varför man vallat med Karlssons klister. Jag för min del är övertygad om att Kallas lopp hade räckt till guld även om både Barbie och Björgen haft bra skidor.