Indienfamiljen

Lördag morgon. Hasse och jag stack ut på en tidig löprunda i verkligheten. Bland sjabbiga gatuhundar, larmande trafik, utspridda sopberg samt människor som ogenerat och illa gömda satt och klämde ur sig sin rinnande morgonskit. Utan att ha gjort någon grundläggande forskning verkar hårda magar vara en sällsynt företeelse i det här landet. I alla fall om de färska stinkande klickarna som låg i kanten av grusvägen vi sprang på är representativa för hela befolkningens avföring.
Att springa i Indien är en kontrast mot att göra detsamma i Sverige. Och detta hade Hasse sett fram emot. Ännu lyckligt ovetande om kontrasten mot en njutningsfylld runda i Sverige, där det är självklart med ringlande barrstigar, fågelkvitter, rena uppfriskande andetag och inte en bil så långt ögat eller örat når. Men nu har han provat Indien också och kanske fått en förståelse för varför många människor här föredrar träning på gymmet.
Inger har tyvärr fortfarande problem med sitt knä och fick hoppa över löpningen. Men hon kör hårt med det som fungerar för knäet och direkt efter vårt löppass hängde vi med henne på ett tufft yogapass. När hon kommer hem till Sverige väntar operation och vi håller tummarna för att hon får ordning på sina krämpor. En Inger utan möjlighet att springa, cykla och åka skidor är svårt att föreställa sig. Det är det hon gillar och mår bäst av. Att leva i en familj där alla är besatta av att träna gör inte tillvaron lättare när man själv inte kan. Nu får hon nöja sig med att gneta på testcykel, roddmaskin och crosstrainer. Redskap som kräver ett envetet pannben utöver det vanliga och det har Inger när hon bestämmer sig för det. Jag imponeras och avundas hennes förmåga att ta ut sig när hon sätter den sidan till. New York Marathon, Birkebeinerrennet och Vasaloppet är några exempel på lopp hon genomfört på rent jävlar anamma efter att ha fått alla förberedelser förstörda av långdragna förkylningar.
Helgen startade annars med ett av många fredagskvällsbesök på mikrobryggeriet Beer Club. Trevlig miljö och riktigt god öl, där framförallt det senare passade Hasse som en hand i handsken. Matilda däremot hade tråkigt. Hon är van vid att springa runt med kompisarna när vi är på Beer Club, men nu är de flesta bortresta. Den sista tuggan av hennes pizza Margherita hade knappt  landat i magen förrän hon började tjata om att åka hem. Och lite vilset kändes det även för oss att inte ha sällskap med Mattias, Eleonor, Roger och Karin, våra pålitligaste och bästa Beer Club vänner.
Lördag och söndag rann iväg av bara farten. Ansträngande julshopping på Phoenix Mall balanserades med avslappnande poolhäng. För att försöka hitta lite vinterkänsla inför julen tittade vi på världscupen i längdskidåkning från italienska Toblach. Men kung Bore verkar inte ha hittat till Europa den här vintern och förutom den vita strängen där spåren var dragna lyste terrängen grön som en sommardag. Har klimatförändringen tippat över en gräns och nått så långt att vita vintrar är ett minne blott?