Färgade kulor i grenen
Julen närmar sig, men det märker man inte mycket av i Bangalore. Om man inte besöker något av stadens alla stora köpcentrum vill säga. Där är det julmarknad enligt amerikanskt snitt, med färgglatt och överdrivet pyntande. Precis som i USA finns det inget som är lagom, antingen görs ingenting eller så blir det smaklöst och alldeles för mycket av det goda.
Julen är en stor högtid för de knappt 15 % kristna som finns i Indien, men många andra tar tillfället i akt och sympatifirar. Alla anledningar till att kunna vara ledig från jobbet är bra anledningar, men på vår arbetsplats har vi bara en ledig dag i samband med jul och det är den 25 december. Vill man vara borta mer får man ta av sina semesterdagar.
Precis som i de flesta brittiskt influerade länder är det juldagen som är den stora dagen. Det är då man öppnar paketen och framåt kvällen äter man julmiddag enligt den brittiska traditionen med kalkon, potatis, brysselkål och en genuint äcklig ”christmas pudding”. Enbart att slippa det sistnämnda är skäl nog att tacka storken för att man inte föddes som engelsman.
Björn och Line kommer till oss på besök över jul- och nyårshelgen precis som förra året. Det blir riktigt härligt att träffa dem igen, men de dyker inte upp förrän dagen före julafton. Line ville inte missa ett skidläger i Idre med orienteringsgymnasiet som avslutas på söndag. Det gäller att prioritera det som är viktigt i livet. När de kommer får vi försöka skapa lite julstämning och som ett steg på vägen köpte vi färgade kulor att hänga i den granliknande växten som står i en kruka vid entrén. Tjugo kronor för ett gäng kulor, så det måste vara prima grejer.
I Palm Meadows märks det att många västerlänningar har åkt till sina hemländer för att fira jul eller på en långresa någonstans i världen. Australien, Nya Zeeland och olika resmål i Asien är populära.
Vanligtvis kryllar det av barn som är på väg till skolbussen på morgonen, men nu har de flesta internationella skolor lov och jag kör min joggingrunda på folktomma gator. De enda som är ute är de indiska pensionärerna som stapplar runt på sin dagliga morgonpromenad. Gud så skönt för då kan jag ta det lite lugnt och behöver inte tänka på att det ska se snabbt och proffsigt ut. Hasse har pallrat sig upp och hängt med på ett par morgonrundor. Ett finfint sällskap som i sin morgontrötthet sannerligen inte är den som driver upp tempot. Häromdagen lurade Inger även med honom på ett stentufft yogapass och vis av egen erfarenhet kan jag riktigt känna hur träningsvärken plågar hans kropp.
Inger gör sitt bästa för att underhålla Hasse under tiden jag jobbar. Det är träning på gymmet, yoga och besök på diverse indiska lunchrestauranger av enklare snitt. Torsdagen innehåller en heldag med Bluefoot Cultural Tour, en välrenommerad guidad tur i det ”riktiga” Bangalore med bland annat besök och lunch i slummen. För mig låter det som indisk matroulette och vi får hoppas att de inte kommer hem med en förstklassig matförgiftning.
Matilda är ingen lovälskare och klagar på att det är tråkigt när alla kompisar är borta. Ändå har hon redan hunnit med en dag tillsammans med Elsa innan hon åkte hem till Sverige för julfirande, ridning tillsammans med Norah och Märtha, avskedsövernattning hos sin tyska kompis Pia som ska flytta vidare till Japan, en pooldag med sin danska kompis Alberte och under torsdagen väntar bio och övernattning hos Emily Brown. Ett fullspäckat program som jag knappast kallar för långtråkigt. En normal människa skulle bli utbränd för mindre.
