Är det här det är party?
Äntligen en sekund över så jag hinner uppdatera bloggen. Helgen var knökfull av aktiviteter, de flesta av dem av det mer festliga slaget. Det började redan i fredags kväll med avskedsfest hos Peter och Gunilla Bladstedt, en familj som varit här ett par år för Ericssons räkning. För Inger blev det många glada återseenden med flera av sina vänner sedan tiden när hon var här, men också ett tillfälle att möta de som flyttat hit sedan hon lämnade. För det har anlänt några familjer sedan dess och det är så livet är här. Familjer flyttar hem och nya kommer till i en till synes aldrig sinande ström. Framförallt är det Scania som bidrar till att hålla den svenska fanan högt i Palm Meadows. Deras satsning i Indien är ambitiös och långsiktig och det krävs tålamod för att etablera sig här. Vilket Scania har och jag hoppas de lyckas. Det förtjänar de.
Festen hölls hemma i Peter och Gunillas hus. De hade hyrt in ett cateringföretag som skötte allt från mat till drinkar. Efter ett besök i baren insåg man snabbt att det inte snålades med drickat. En första klunk av Mojiton fick det att krulla sig i nackhåret. Trots att det var väldigt trevligt lyckades vi behålla förnuftet och vi letade oss hem före tolvslaget utan att ha vittjat baren . För min egen del fanns en anledning att undvika en potentiell ”hang over”, nämligen sista deltävlingen i Scandinavian Open 2015. Golftouren för svenskar och andra intresserade. På slutet har jag spelat tre rundor och golfformen blir allt bättre. Jag lyckades slå många riktigt bra golfslag, men tyvärr några väldigt dåliga också så slutresultatet blev ändå några slag för mycket. Trots allt ett steg i rätt riktning. Om man satsar på golf, vilket jag knappast kan påstå att jag gör.
Lördagskvällen var vikt åt nästa festlighet. Svenska Handelskammarens julfest på det oerhört pampiga hotellet Taj West End. Köttbullar, Janssons frestelse, knäck och några skrämda små sillbitar var kära återseenden. Och så öppen bar så klart. Om man har dålig karaktär och gillar att supa till så finns det många tillfällen till det här i Bangalore. Som tur är har vi inte begåvats med den genen och än så länge har vi inte behövt ta till antabus för att klara av att hålla oss.
Så kom söndagen och vad stod då på programmet? En fest så klart. Söndagsbrunch på Mariott med det danska gänget. En årlig tradition med pakkelej som avslutning på allt ätande. Och drickande så klart. Det var ju ändå danskarna som hade fest. I år hade vi i familjen turen och tärningen på vår sida och lyckades erövra många paket i pakkelejen innan klockan ringde.
På kvällen gjorde jag äntligen debut i Palm Meadows prestigefyllda innebandykamp. För flera år sedan startade min kompis och föregångare här nere, Asim, innebandyspel en timme varje söndagskväll. Trots att alla i ursprungsgänget har åkt hem så fortsätter traditionen. Tyvärr har jag inte kunnat vara med eftersom speltiden sammanfaller med Matildas sängdags, men nu är Inger här så jag kunde gå dit. Ringrosten var påtaglig efter ett par år utan innebandy , men det var kul och trots alla löften till mig själv om att ta det lugnt för att undvika träningsvärk så var det snart glömt. Vilket jag bittert fått ångra idag. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det inte var någon njutning i ömma sätesmuskler och lår att sätta sig på toaletten i morse.
Idag har Matildas sista skolvecka på Stonehill inletts. Här mesas det inte utan det är full rulle ända in i kaklet som gäller. Det är läxor in i det sista och här sitter Matilda och Augusta och tragglar med kluriga matteuppgifter.
