Lakshmi - kvinnornas föredöme

Allmänt / Permalink / 0

Vi vaknar till ett strilande regn vilket är mycket ovanligt och för första gången på våra nio månader i Bangalore skyddar vi oss under ett paraply när vi går till skolbussen.
Jag gillar att springa i regn och min morgonlöpning blir ett ovanligt behagligt himmelrike, men av någon anledning får asfalten alltid en snorhal hinna när den blir våt och jag får ta det försiktigt i de tvära kurvorna. Jag förbannar att jag inte kan ta tillfället i akt och springa en längre tur, men plikten kallar så det finns inte tid för mer än tre extra minuter i det redan pressade schemat.

När det är dags att åka till jobbet har regnet redan upphört. Vädret är ur led även i Indien och det pratas en hel del om växthuseffekten. Det vanliga under regnperioden är att dagen börjar klar och solig, men framåt eftermiddagen samlas molnen och var och varannan dag kommer det en regnskur som varar någon timme.
Jag var klar i tid och satte mig utanför huset och väntade på Babu för att åka till jobbet, men han dök inte upp vid avtalad tid. Inte alls ovanligt, men när det gått tio minuter över tiden började jag bli irriterad och ringde för att höra var han var. Inget svar. Jag skickade ett sms och fortsatte ringa med cirka fem minuters mellanrum, men förgäves. Slutligen svarade Babus hustru och det visade sig att Babu var på sjukhus. Det behöver inte vara allvarligt för i Indien går man till doktorn redan första dagen man blir sjuk, om det så bara är magsjuka, feber eller ont i halsen. Och det kanske måste vara så när de symtomen kan vara denguefeber eller malaria likaväl som en harmlös förkylning. Oavsett vad det handlar om är det inte en orimlig förväntan att Babu meddelar sin frånvaro med ett enkelt sms så att jag kan arrangera en annan transport till arbetet. Jag har sagt det tidigare och det tål att upprepas. Att ha tjänstefolk är tacksamt, men de är alltför ofta energitjuvar och en källa till irritation. Särskilt när det krånglar med chauffören eftersom man är så beroende av honom.

Indien är festivalernas Mekka och så gott som varje vecka finns minst ett par tillfällen att hedra och fira något, vilket många också gör. En del högtider gäller hela landet, medan andra är mer regionala eller lokala. Den här veckan är inget undantag och under fredagen firas gudinnan Lakshmi, den store guden Vishnus älskade maka. Lakshmi är välståndets och rikedomens gudinna och en av de mest omtyckta. Många kvinnor ser henne som något av en husgudinna och hon är ofta avbildad i de små bönerum som finns i varje hinduiskt hem.
Vi har också ett bönerum i vårt hus, men det fungerar för tillfället som förvaringsrum för våra resväskor och andliga tecken eller avbilder lyser helt med sin frånvaro. Det lilla utrymmet är perfekt anpassat för resväskförvaring, men hade vi varit hinduer skulle det med all säkerhet sättas på karmans minuskonto.

Lakshmi återges ofta stående eller sittande på en lotusblomma, Indiens vackra och säregna nationalblomma som symboliserar renhet, fruktbarhet och andlig makt. Hon är oftast klädd i rött med inslag av guld, där det röda symboliserar aktivitet och styrka medan guldet symboliserar välstånd och rikedom.
Hon ses som förebilden för hur en sann och rättrogen hinduisk hustru ska vara. Kvinnan ska vara lydig mot sin make, visa tillgivenhet och tillfredställa mannens olika behov. Det låter som en fin förebild, men jag misstänker tyvärr att Lakshmi kan få svårt att slå igenom i våra mer jämställda trakter.

 
Den 29 augusti kommer nästa högtid. Den är inte av religiös art utan mer en familjär händelse. Då hedrar systrarna sina bröder genom att binda en symbolisk prydnad runt sin ena handled. Bröderna återgäldar med gåvor och löften till sina systrar att alltid skydda dem och finnas som stöd när de råkar ut för problem.
Traditionen är en gammal sedvänja från de otaliga historiska krig som Indien varit inblandad i. När soldaterna gav sig ut i strid satte systrarna på sig armbanden som sades skydda mot onda krafter och brodern fick lova att komma hem igen. De tog nämligen inte av armbanden förrän han kom tillbaka, vilket innebar att många fick behålla dem på livet ut.

I Kerala infaller även Onam just den här veckan och det är den viktigaste högtiden under året i den delstaten. Det är en skördefest som firas under flera dagar med olika aktiviteter och festmåltider, vilket lockar tusentals besökare från när och fjärran. Här finns en länk att klicka på för den som är intresserad av att se hur det kan se ut. Onam i Kerala

För mig och Matilda väntar inget firande. Fredagkvällen och helgen är utan planerade aktiviteter och blir sannolikt lugn. Kanske blir det ett besök till närliggande Lake View farm så Matilda och kompisen Elsa får fixa till naglarna på skönhetssalongen där, en av deras favoritsysselsättningar här i Bangalore.

Till top