Indienfamiljen

”Cricket for dummies” har vi avhandlat och vi har även nuddat vid ”Hinduism for dummies”. Idag ska vi fortsätta på det temat.

I Indien tar man sin religion på allra största allvar och den är en naturlig del i de allra flesta människors vardag. Det är skillnad mot i våra nordiska länder där folk numera knappt hittar till kyrkorna och i ännu mindre utsträckning har koll på vad tron och kyrkorna står för. Sagt av en som inte ens är konfirmerad, men det är en helt annan fråga. Det var alldeles för många träningar och tävlingar för att ha tid med sånt.
Utan att sympatisera med de rättrogna som slaviskt följer varje liten sorgtyngd rad i den heliga skriften, så kan vi väl ändå vara överens om att vi är på väg att tappa bort många av de goda värderingar som kyrkan ändå spred i sitt budskap. Kyrkan har inte klarat av att modernisera sig och tilltalar allt färre. Inget annat har ersatt som en samlande kraft och vi börjar tappa bort de grundläggande värderingar som hållit oss samman genom generationer. Idag är det vardagsmat med nyheter om misshandel, ligor som terroriserar omgivningen, som tävlar om att ha ihjäl varandra, våldtäkter och inbrott där människors käraste minnen och ägodelar utan samvete tas ifrån dem. Det är som att vi slutat tänka på varandra. Empatin, respekten och omtanken om varandra suddas ut alltmer.

I Indien tillkännager sig cirka 80 % av befolkningen till hinduismen. På vårt kontor finns endast ett par kristna och en muslim, resten är hinduer. Många av dem har en färgprick i pannan, oftast röd som kluddats dit i samband med välsignelsen, ett tecken på att de besökt ett tempel på väg till jobbet. Och ett tempel är inte svårt att hitta. Det kryllar av dem, stora som små. Från jättelika byggnader till små, i storlek med ett ordinärt gammalt svenskt utedass ungefär. Där upphör dock alla likheter.

Inom hinduismen finns så många gudar att det är svårt att hålla ordning på alla. Somliga påstår att det finns flera miljoner gudar, som om en stor del av Sveriges befolkning skulle gå runt och vara gudar. Men i vår kultur känner jag bara till tre oantastliga gudar, en riktig och två hemmasnickrade. Den riktiga guden Gud samt de självutnämnda Zlatan och Carl Bildt. Men vem vet, du kanske delar kontor eller till och med dubbelsäng med en av alla dessa potentiella vardagsgudar?

Även om det finns många gudar inom hinduismen är det tre som sticker ut lite extra och anses som de viktigaste. Det är Shiva, Brahma, och Vishnu. Shiva har vi avhandlat i tidigare inlägg och längre fram i kommande kapitel av ”Hinduism for dummies” ska vi titta närmare även på de andra två kanaljerna.

I de flesta hinduiska hem finns ett husaltare eller bönerum. Där finns bilder på olika gudar och gudinnor som tillbes, ofta varje morgon och kväll. Under bönen tänds rökelser och man ställer fram offer på altaret, vanligtvis bestående av blommor och små skålar med frukt.
I vårt hus finns också ett bönerum med ett altare. Det ligger på bottenvåningen bredvid matplatsen. Ett särskilt litet rum med egna dörrar som man kan stänga om gudarna när de vill vara ifred. I vårt bönerum lyser dock både gudar och utsmyckningar med sin frånvaro och ni får lova att inte säga nåt till hinduerna. För oss är nämligen bönerummet ett perfekt förvaringsställe för bland annat resväskor och vi har även routern till vårt trådlösa internet stående där. Halleluja!