En semestervecka i Borås
Har ni sett solen i Borås?
Nej, jag tänkte väl det, för det har inte vi heller. Borås är mer känt för ihållande regn än för soliga dagar och den gångna veckan var inget undantag. Men för att vara sanningsenlig så var inte vädret så illa som det skulle kunna ha varit. Det kom en del regn, men lyckligtvis kom det främst om nätterna och dagarna var faktiskt helt okej. Inte speciellt varma och molnen låg täta, men nederbörden höll sig för det mesta borta och det tackar vi för.
Men hur i hela fridens namn kan man komma på tanken att spendera en av sina dyrbara semesterveckor i Borås av alla ställen? För gemene man kan det tyckas korkat då staden knappast är känd som en attraktiv turistmagnet, men tillsammans med uppemot 15 000 andra orienterare var Borås ett självklart semestermål i år tack vare O-ringens 5-dagars som genomfördes den gångna veckan. Och trösten med svalt och molnigt väder var att det var riktigt behagligt att springa, men så klart blir allt runtomkring så mycket trevligare och enklare om vädret är fint.
Veckan har bjudit på det mesta och som vanligt på O-ringen varit intensiv och gått rasande fort. Det sociala livet är en stor del och vi har mött vänner från olika länder och platser i Sverige som vi kanske bara ser under själva O-ringenveckan varje år. Men även orienteraren Camilla som också bor i Bangalore och som liksom jag passade på att springa O-ringen under sin semester.
Vi bodde på den stora campingen i vår husvagn och när ni ser hur det såg ut så ruskar nog de flesta av er på huvudena. Men vi orienterare är inget bortskämt släkte och tro det eller ej, tältpinnarna tvingades ner i stenhögen och förtältet kom upp. Men visst, golvet i förtältet var inte det allra behagligaste att gå barfota på.
Björn, Line och Matilda såg vi närmast inte mer än när maten stod på bordet och när det var dags att krypa till kojs i vår husvagn. De hängde mest hos olika kompisar, förutom när det var fokus på tävlingarna. Och det skötte de med den äran i år. Line blev sjua i klassen D 18 Elit och Björn var inte mycket sämre med sin åttondeplats i klassen H 20 Elit. Två förnämliga prestationer i konkurrens med stora delar av världseliten i respektive klass. O-ringen lockar den internationella eliten och Line var till exempel bara slagen av tre svenskor och Björn hade bara två svenska killar före sig i resultatlistan.
Matilda skötte sig också jättebra med tanke på att hon inte rört en karta sedan förra hösten. Banorna var svåra och det var en bedrift av Matilda att ta sig runt dem så bra som hon gjorde. Hennes placering blev 50 av de cirka 120 tjejerna i klassen D 11.
Jag och Björn var även och såg när Elfsborg slog ut Randers i kvalet till Europa League. Sveriges meste landslagsman Anders Svensson var med och spelade mittback med stor framgång. Men jag gissar att kalaskulan under den gula Elfsborgströjan inte fanns där under landslagskarriären. Det har synbarligen slunkit ner en och annan tacos sedan dess.
Nu laddar vi om för en snabbtur runt Sverige. På måndag åker vi till mina föräldrar i Köping och vidare till Stockholm dagen efter för ett besök på den danska ambassaden. Line ska skaffa sig ett danskt pass för att liksom Björn kunna representera Danmark vid kommande tävlingar. Sen fortsätter färden till Huaröd i Skåne där vi ska besöka Stefan och Ingrid eller som de heter i var mans mun, Emil och Ängan. Där står även Ingers racercykel och längtar hem sedan cykelturen i Frankrike i våras.
Nu återstår det två veckor på dagen tills Matilda och jag vänder tillbaka till Indien och det är klart det känns vemodigt att lämna allt här hemma, framförallt resten av familjen. Men en sak väger tungt till Indiens fördel. Den svenska sommaren har inte levererat under semestervistelsen och en av fördelarna med att bo i Bangalore är tveklöst vädret. Sol och 35 grader är betydligt behagligare än 12 grader med storm och spöregn som vi har i Vänersborg just nu. Tyvärr fick även vårt vackra träd på framsidan av huset nog av ruskvädret och när vi vaknade i morse låg halva trädet knäckt på marken.