Indienfamiljen

Nu är vi ”hemma” i Bangalore igen. Kerala var en väldigt trevlig bekantskap och en vacker delstat, som är väl värd ett besök om ni någon gång får för er att resa till Indien. Den bästa tiden på året för en resa till Kerala är nu, mellan november och januari. Det är då klimatet är som behagligast och det är stor skillnad mot högplatåns torra klimat där Bangalore ligger. Högre temperatur, en bit över 30 grader och mycket högre luftfuktighet, vilket gör att värmen är mer påtaglig och man svettas mer. Men som sagt, behagligt.

Det var nära att resan gick i stöpet, då vi bara ett par dagar för avresan fick ett sms från flygbolaget Spice Jet (visade sig vara lika förtroendeingivande som det låter) som förkunnade att ”your flight is cancelled”. Inte vad man vill höra med hotell förbokat och överskridet datum för att kunna avboka utan kostnad. Som tur var fick vi hjälp att hitta nya biljetter med IndiGo, men till mer än dubbla priset naturligtvis.

Kerala är en av Indiens mindre delstater och i storlek något större än Jämtland, men det finns betydligt fler Kerala-bor än sur-jämtar. Här bor drygt 35 miljoner invånare och det är Indiens näst mest tätbefolkade delstat. Här pratar man framförallt ett språk som heter Malayalam och precis som alla andra indiska språk låter det helt obegripligt för oss.

Huvudstad är Thiruvananthapuram nere i söder, uttala det om ni kan, men den största staden är Kochi. Där bor det ca 3 miljoner, förstäderna inräknat. Kochi är en f d egen koloni som i tur och ordning styrts av portugiser, Vasco da Gama landsteg här redan 1498, holländare och engelsmän. Den på sina håll vackra gamla stadskärnans byggnader och smala gator är påtagligt influerade av detta.
Men Kerala är framförallt landsbygd och byarna avlöser varandra. I väster, mot indiska oceanen är det i stort sett en enda sammanhängande by, men i öster mot de över 2000 meter höga Ghatsbergen (Kardemummabergen) är det mer glesbefolkat. Här finns många te- och kryddodlingar, vilket Kerala är känt för, men även plantager med gummi, kaffe och kokosnötter.

Kerala har väldigt få industrier och de flesta lever av jordbruk, fiske eller inom tjänstesektorn. Arbetslösheten är närmare 20 % och enbart 13 % av kvinnorna har jobb. Även ungdomar har mycket svårt att hitta arbete i Kerala och efter att ha utbildat sig söker sig många till andra delstater eller utomlands för att hitta sin försörjning. Det är ingen slump att Kochi har direktflyg till t ex Dubai, där andelen indiska gästarbetare är väldigt stor. Man räknar med att så mycket som 20 % av Keralas BNP består av pengar som skickas hem till familjerna från Kerala-bor som jobbar utanför delstaten.

Kerala kallas ofta för ”God´s own country” och här lever religionerna tätt inpå varandra på ett annat sätt än i andra indiska områden. Man ser ofta tempel, kyrkor och moskéer sida vid sida. Hinduismen är inte så dominant som i andra delstater, men fortfarande i majoritet med sina drygt 50 % av befolkningen. Både Islam och Kristendomen är starka här med sina ca 25 % respektive ca 20 %.

Kerala är unikt på många sätt. T ex har de Indiens bäst utbyggda socialsystem, med kostnadsfri skola och sjukvård. Det har säkert bidragit till att läs- och skrivkunnigheten är högst i landet (94 % av befolkningen), att barnadödligheten är Indiens lägsta och att den genomsnittliga livslängden (72 år) också är i topp.
Det kryllar av leende och till att börja med reserverat nyfikna barn, som i sina skoluniformer är på väg till eller från skolan. De vill gärna veta vad man heter, var man kommer ifrån osv. Men man får oftast ta första steget för att det ska bli en dialog, annars vågar de sig bara på en liten vinkning.

Kerala är en av två delstater där kommunismen fortfarande är stark och så sent som i delstatsvalet 2006 fick de egen majoritet. Det är en rätt vanlig men ovan syn, som väcker gamla minnen till liv från orienteringsresor i det gamla östblocket på 80-talet, att se den röda fanan med hammaren och skäran vaja i vinden.