Svågerhunden

Allmänt / Permalink / 0

Drillande lärkor och klungor med cyklister. De danska vårtecknen dyker upp ett efter ett på vår väg ner till etapp 3. Matilda ligger femma och jag går ut som fjärde man i jaktstarten. Det blir lite stressigt med att förbereda mig och att hjälpa Matilda så jag är inte riktigt uppvärmd när det är dags att ge mig iväg. Till råga på allt har jag fått ont i ryggen av sängen jag sover i.
Första tredjedelen av banan är rätt kuperad och det är tungsprunget i lövmattan och leran. Jag har knappt styrfart uppför backarna. Ryggen klagar, lungorna spränger och hjärtat håller på att hoppa ur bröstkorgen i sin iver att skicka ut så mycket syresatt blod som mina trötta ben behöver. Efter ett par kilometer gör jag ett litet misstag på kanske 30 sekunder och jag blir ikappsprungen av en norrman som gick ut som nummer fem, ungefär 1 minut efter mig. Men nu är backarna slut och det är flackare och mer lättlöpt terräng. Jag piggnar till alltmer ju längre vi löper och norrmannen är på vippen att få släppa gång efter gång. Men det är många kontroller och när jag behöver sakta ner en aning för att hitta kontrollerna så får han kontakt igen i den öppna skogen. På väg in mot sista kontrollen har jag skaffat mig en liten lucka, men i den tuffa motbacken på upploppet tar han nästan livet av sig för att ta sig förbi mig. Just den här dagen var jag inte beredd att plåga mig till döds för en fjärdeplats och bara några meter före mållinjen kastar han sig fräckt nog förbi mig. Sen blir han liggande i tio minuter likt en utpumpad längdskidåkare en meter bakom mållinjen. Rätt åt honom och det priset kan han gott få betala efter att ha hängt mig hela banan. Jag fick nöja mig med en femteplats, men i gengäld hade jag krafter nog att gå direkt till väskan och byta om till torra och varma kläder. Det var det värt.
Matilda hade problem att hitta en kontroll idag och var inte lika nöjd som tidigare. Hon gjorde ingen större affär av det och heller inte över att ha tappat ett par placeringar i slutresultatet. För henne finns det andra saker att värdera högre. Som till exempel att de hade pizza till försäljning på tävlingsplatsen. Nu ser vi (mest Matilda) fram emot en rejäl sovmorgon i morgon bitti. Jag lär väl vakna vid femtiden som vanligt. Pensionärsvarning på det.

Nu har Ingers syster med familj åkt hem till Själland igen. Det har varit en trevlig och intensiv påsk med många gäster som passerat revy. Det tog uppenbarligen hårt på min svåger och på slutet övergick han till ett rent hundliv. En promenad i skogen (kanske för att kissa), äta mat och sen ner i källaren för att sova. Och så upprepades det i några loopar. Ett behagligt liv. Jag såg inte om de hade koppel på honom under promenaden, men det behövdes nog inte. Han är snällheten själv så han kan allt springa lös utan att börja jaga varken harar eller rådjur.

Till top