Indienfamiljen

Vad är det som händer? David Bowie går och dör, 69 år gammal. Hur gick det till? Hur kan han ha blivit 69 år utan att ha passerat varken 30, 40 eller 50? Han var den evigt unge, odödligheten personifierad och för mig är han fortfarande den androgyne och rebelliske Ziggy Stardust. Min uppväxtstad Köping var ett särskilt starkt David Bowie-fäste och under en period fanns många hängivna fans som gjorde allt för att efterlikna honom. Som Tjabo, en av mina bästa kompisar under senare tonåren. Eller Kumla som lyckades bäst med en identisk Ziggy Stardustfrisyr och look. Kumla hade naturligtvis alla skivor, officiellt utgivna såväl som bootlegs. Allt han gjorde, sa och tänkte var inspirerat av Bowie. För att inte tala om kläderna och sminket. Till och med en färgad lins i vänster öga för att kopiera Bowies naturligt olikfärgade ögon. Kumla inte bara liknade David Bowie, han var David Bowie. Den fulländade kopian. Åtminstone på ytan.
Jag var ingen David Bowie, men han var en av hjältarna under min uppväxt. En av de coola. Jag hade en period när jag lyssnade väldigt mycket på hans musik. Många av låtarna håller än idag och för mig tillhör han de allra största. Som musikskapare och för sin enorma sångröst. Lyssna på låten Young American så förstår ni vad jag menar https://www.youtube.com/watch?v=ScVi_L817ec. Changes, Heroes, Life on Mars?,  Ziggy Stardust, Lady stardust, Space Oddity och min personliga favorit Sound and Vision https://www.youtube.com/watch?v=GYEOlxcirX0. Grymt bra låtar och listan kan göras ännu längre. Men precis som med många andra artister tycker jag att Bowies storhetstid var under 70-talet, möjligen nåt år in på 80-talet. Den enda som fortfarande levererar mästerverk av den generationens musiker är Neil Young. Från Toronto, bara en sån sak. När jag satt som åskådare på en NHL-match utanför Los Angeles mellan Anaheim Ducks och Toronto Maple Leafs zoomades plötsligt Neil Young iförd Torontotröja in på läktaren och visades på jumbotronen. Det genererade den kvällens överlägset största jubel. En kille i bortalagets tröja. Det kunde inte hockeystjärnor som Ryan Getzlaf, Temu Selänne och Corey Perry matcha på långa vägar där ute på isen.

David Bowie må vara saknad och hyllad i västvärlden, men i Indien får jag leta länge innan jag hittar en liten notis i Times of Indias nätupplaga som berättar att han gått ur tiden. Här har man andra hjältar och idoler. När jag frågade runt på kontoret var det många som inte ens hört talas om David Bowie. Ytterligare en lärdom om hur trångsynta vi västerlänningar kan vara. När våra tabloiders framsidor talar om att världen sörjer David Bowie så stämmer det säkert för oss, i den del av världen där Sverige ligger, men världen är så mycket större än så.

Måndag var lika med operationsdag för Inger. Äntligen skulle hennes sargade knä åtgärdas, men hon vaknade tyvärr upp med halsont och feber och den planerade operationen fick ställas in. Så jävla (förlåt) typiskt! Enligt sjukhuset kan hon få en ny tid inom ett par veckor och det låter ju förhoppningsfullt. Men som Inger sa, efter att ha bott i Indien ett tag vågar jag inte ta ut något i förskott.