Two weeks and counting
Jag sjunger på de sista verserna. Min tid i Indien går mot sitt slut och då borde jag kanske skynda mig att uppleva så mycket som möjligt. Men det blir inte samma grej när jag är här själv och så värst mycket spännande blir inte gjort. Inspirationen och lusten tryter. Det ger så mycket mer att dela upplevelserna med någon, allra helst med familjen. Och jag vill inte tränga mig på omgivningen. Som tur är tänker inte vännerna i Palm Meadows på samma sätt. Alebys bjöd in mig på pizza, som jag tyvärr fick tacka nej till, och Borgs tog med mig till Phoenix Mall. Bra att de lockar mig ur huset nu när jag inte kan träna så jag inte blir sittande i soffan och tycker synd om mig själv. Och funderar på livet. Rannsakar mig i sann svensk och Luthersk anda. Vad kunde jag gjort annorlunda i livet, bättre? Ingen mening att ödsla beröm till sig själv i onödan. Den ska man förtjäna. Skämt åsido så är jag inte så mycket för att älta och grubbla. Ingen mening att ångra sina beslut eller oroa sig för eventuella framtida problem. Problemen får man ta sig an när de kommer, inte inteckna dem i förtid. Det brukar sällan leda någon vart. Man ska lära av historien och sina misstag, inte oroa sig för framtiden, men framförallt leva i nuet.
I fredags tog jag mig samman och följde med Lalit, en jobbarkompis, till Absolute Barbecue och åt middag. Det krävdes inte så mycket mer av mig än att bocka och tacka ja eftersom det var på hans initiativ. Det blev mycket prat om livet i allmänhet och skillnaderna mellan våra länder. Särskilt kring relationer och äktenskap. Ämnet är i högsta grad aktuellt då Lalit ska gifta sig under våren. Ett arrangerat äktenskap naturligtvis, som de flesta äktenskap i Indien. Något som vi svenskar fascineras av och inte riktigt kan förstå. Men för en indier är det inget konstigt utan fullt naturligt och accepterat, en nedärvd tradition genom generationer. Föräldrarna sköter jakten på en gemål och gör en grundlig research. Har den tilltänkta rätt bakgrund? Kan paret forma en framtid tillsammans? Kan föräldraparen acceptera varandra? Finns det grogrund för en attraktion mellan de unga tu? Relationen måste ju leda till barnbarn. Det är mycket som ska stämma och framförallt måste det sista nålsögat passeras. Astrologen måste garantera att just deras stjärnbilder står rätt på himlavalvet.
Förutom det sistnämnda kanske det inte är så stor skillnad mellan de olika företeelserna när allt kommer till kritan. I våra” love-marriage”, som de kallas i Indien, riskerar den passionerade kärleken att försvinna om man inte anstränger sig och gör något för att hålla den vid liv. Att älska är ju snarare ett verb som leder till en känsla. Saker man gör och säger till varandra. Oavsett en arrangerad relation eller av kärlek, båda måste bjuda till för att både hitta och behålla gnistan. Det gäller både i Indien och i Sverige.
Det blir en hel del tid för mig själv, särskilt på vardagskvällarna, och nu när jag inte kunnat träna pga förkylningen så har jag haft ett David Bowie tema. Kollat på gamla konserter och intervjuer på youtube. Synd att han ska behöva gå och dö för att bli uppmärksammad. Jag hade nästan glömt vilken fantastisk artist och personlighet han var. En visionär och banbrytare, oftast åtskilliga modiga steg före sin omgivning. Och det slår mig hur snygg han var. Alltid välklädd och full av stil. Det är nästan så man förstår varför inte Mick Jagger klarade att hålla tassarna borta. Tack och lov vände Bowie Jagger ryggen och haffade Imam istället, en av världens absolut vackraste modeller, och de var gifta de sista 24 åren av hans liv.
För er som fortfarande inte har insett David Bowies storhet rekommenderas konserten Live by request från 2002 på Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=eQq4FH81jd0.
Se den och ni kommer att förstå. När den spelades in var han 55 år gammal. Oförskämt fräsch och snyggare än någonsin. Trots att han säkert käkade knark både till frukost och till middag under en personligt svajig period på 70-talet. Kanske var det trots allt det levernet som tog ut sin rätt till slut. Jag vill i alla fall tro att en massa löpning är en mycket bättre grogrund för ett långt och hälsosamt liv.
Nu väntar den näst sista arbetsveckan innan hemresan till Sverige. Tiden går snabbt och jag fasar för den nordiska vinterkylan. Om vädret består i Västsverige så väntar mig en omedelbar omställning på cirka 40 grader. För att inte huttra ihjäl får jag nog inrikta mig på att spendera de första dagarna framför braskaminen.