Indienfamiljen - Julstämning light

Julstämning light

10 December 2015 / 04:58 / Allmänt / Permalink / 1

Två veckor till julafton. December är en månad där första delen ska betas av i väntan på julen. Man pyntar med stjärnor och ljusslingor, bakar lussekatter och kanske ett pepparkakshus. Tittar på adventskalendern. I år en annorlunda historielektion som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag tycker är genial eller inte. Jag gillar idén och att SVT vågar ta ett nytt grepp, men hade gärna sluppit de där dokusåpaliknande videoinslagen.
Vi gillar julstöket, alla förberedelser och pysslandet. Ligger det snö på marken är det nuförtiden en bonus. Inget slår en vit jul, men tyvärr är de vita jularna lätträknade i dagens globalt uppvärmda klimat. Både i Vänersborg och i Århus, där vi firat de flesta av jularna de senaste 15 åren.
I Bangalore vill inte den riktiga julstämningen infinna sig. Trots glögg och Janssons frestelse på den svenska julmiddagen så är det ändå palmer istället för granar och shorts istället för tomteskägg. Även om vädret är kallare och mer nederbördsrikt än normalt så är det långt till en vit jul. Närmare bestämt cirka 25 grader från att regnet övergår i snö.
Folk gör ändå sitt bästa för att frambringa julkänslorna. Och ska det vara så ska det. Blinkande och färgade ljusslingor lyser upp var och vartannat hus. Vi tar seden dit vi kommer och hakar naturligtvis på. Häromkvällen hängde jag och Matilda upp en av våra ljusslingor i vardagsrumsfönstret. Den är lite mer diskret med ett svagt gulaktigt sken jämfört med grannens blinkande tivolibelysning. CE-beteckningar och elsäkerhet är en bonus här i Indien, särskilt för produkter i prisklassen 10 kronor, och det dröjde inte länge innan jag fick mig en kyss som hette duga. Innan jag hunnit fatta vad som hänt åkte jag på en till och armen kändes som en darrande elektrisk ål. Som tur var hittade jag problemet och kunde rycka bort tråden och LED-lampan som orsakade stötarna innan det gick så långt att jag blev självlysande och krullhårig för resten av livet.
I fönstret lyser det nu hemtrevligt och det återstår bara att klä palmen på framsidan i den kulörta slingan så är familjen Cederberg redo för julen. Kanske kryddar vi lite extra med en julstjärna.

Inger har acklimatiserat sig snabbt och hittat in i sin tidigare indiska vardagsrytm med morgonyoga, kvällsträning på gymmet och så några koppar kaffe med de andra hemmafruarna däremellan. Tror hon mår bra av det efter några stressiga månader hemma i det svenska arbetslivet. Onsdagen innehöll även ett besök vid Stonehill där hon tittade på Matilda som sprang skoltävling i terränglöpning. Hon gjorde bra ifrån sig och slutade femma bland alla tjejer som deltog, de flesta äldre än henne. Bra gjort med tanke på hur lite hon löptränat här i Indien. Det har varit mest lagsporter och framförallt har hon blivit halvbiten av fotboll. Den sista månaden innan turneringen i Phuket tränade hon fotboll minst tre gånger i veckan. Förhoppningsvis blir hon botad från denna åkomma när hon flyttar hem till Sverige igen, men är det fotboll hon vill syssla med så får vi naturligtvis stötta henne i det till 100 %.
På fredag är det hennes sista dag på Stonehill och det känns en aning vemodigt. Matilda är däremot cool och verkar inställd på att det är dags att återvända till Onsjöskolan och alla sina kamrater där hemma. I skolbussen har hon fått göra ett schema för att hinna sitta bredvid var och en av Stonehillkompisarna de sista resorna. Rättvisa och att göra alla nöjda är viktigt för Matilda. Bra egenskaper tycker jag och jag hoppas hon tar med dem genom livet. Men det är viktigt att hon även kommer ihåg att göra sig själv nöjd emellanåt. Det är lätt att glömma för personer som är måna om att alla andra har det bra.