Indienfamiljen - Årets sista dag

Årets sista dag

31 December 2014 / 13:40 / Allmänt / Permalink / 2

Efter ett par molniga dagar är solen tillbaka och vi pustar ut vid poolen. Väbehövligt efter en maratonmangling på Commercial Street. Det är ett område av smala gator och med ett till synes oändligt antal butiker i ett enda stort gytter. Vartenda litet skrymsle inhyser en butik och även trottoarerna är proppfyllda med försäljning.
Det som inte går att hitta på Commercial Street finns knappast till salu i hela Bangalore.

Billigt är det också. Märkeskläder som Abercrombie, Hugo Boss, Hilfiger, Ralph Laurent och Levis för en dryg hundring. Äkta vara? Vem vet, vi kan i alla fall inte se den minsta skillnad på de kläder av samma märken som vi köpt i märkesbutikerna hemma. Även i dem står det Made in India eller Made in China.
Däremot misstänker jag starkt att solglasögonförsäljarna som gick runt med en väska på axeln och fiskade fram Ray Ban ur innandömet för dryga femtiolappen oprutat var ena riktiga luringar.

Den här gången hade vi ett mycket viktigt uppdrag på Commercial Street. Björns flickvän Moa har anlänt och nu skulle vi hitta en sömmerska och tyg till hennes klänning för vårens studentbal. Moa hade med bilder från Sverige och en bestämd uppfattning om hur klänningen skulle se ut. En tillverkare med sömmerskor hade vi fått tips om, Elan Design. Kan bara bli bra eftersom Elan har fina meriter sedan tidigare, ansvariga som de var för att designa och tillverka skidorna till världens genom tiderna bäste slalomåkare. Att de nu gett sig in i sömnadsbranschen förklarar möjligen varför de försvunnit från pisterna. De övriga i familjen påstår att det inte är samma företag, men jag håller fast vid den tron till motsatsen bevisats.

Elan visade sig vara rätt val och nu återstod bara att hitta tyg, vilket var ett betydligt besvärligare kapitel. Mysore Silk hade inte ”lace” (spets) i den rätta färgen och vi fick leta vidare. Till slut hittade vi vad vi sökte i den rätta färgen, både ”lace” och ”silk”. Vi kunde andas ut och Björn sken ikapp med solen. Björn förresten, som i vanliga fall blir alldeles vimmelkantig av shopping redan efter 30 minuter, visade sig ha en helt annan uthållighet när Moa var med. Till vår stora häpnad pratade han inte en enda gång om att vi måste åka hem för att träna eller att han var hungrig.

Nu förbereder vi oss för kvällens stora nyårsfest på hotellet som finns här i Palm Meadows. Ska visst vara en fest utöver det vanliga, med oändliga mängder mat, dryck, uppträdanden och dans.

Med en bild från årets sista träningspass vill vi tillönska alla våra vänner och läsare av den här bloggen ett riktigt

Gott Nytt År!

Och tänk på att vi når år 2015 när klockan bara är 19:30 år 2014 hemma hos er i Sverige, sölkorvar...