Om ingenting
En dag som passerade utan bestående intryck och hamnade i raden av alla andra dagar som i slutänden format själva livet. Ibland kommer sådana dagar när inget anmärkningsvärt händer. Minuterna och timmarna bara går och plötsligt är det kväll. Söndagen blev lite av en sådan dag och måndagen flöt också förbi utan några minnesvärda händelser.
Söndagen startade redan före sju tack vare att Mattias lurade hem mig tidigt från India Nights.
Matilda sov hemma hos Mattias familj och kom hemskuttande först vid elvatiden för att hämta badkläder och fortsatte fortfarande skuttande till poolen med Elsa och Märtha.
Jag var medbjuden på en golftävling ingående i en serie som svenskarna spelar och Alebys erbjöd sig vänligt nog att finnas till hands för Matilda under tiden jag var borta. Så för ovanlighetens skull väntade en golfrunda, blott den tredje sedan flytten till Bangalore för knappt ett år sedan.
Även om jag brukar hålla ihop spelet hyggligt trots att jag spelar alltför sällan så lyser ringrosten naturligtvis igenom. Speciellt i spelet runt och på greenerna, där känslan måste vara den rätta. Och känslan får man genom att spela regelbundet.
I Indien ingår en caddy i greenfeen, som ändå bara är en tredjedel av en normal greenfee i Sverige. Jag får en kunnig caddy med förstånd på stil och finess, det förstår jag direkt när han berömmer min snart 30 år gamla läderbag. Oftast brukar folk skratta åt den och fråga om jag hittat den på loppis. Så klart förstår jag att de bara är avundsjuka.
Jag peggade upp på tee för första utslaget och gav mig själv några goda råd.
– Titta på bollen genom hela svingen, vrid upp som du ska, lugnt svingtempo och slå igenom slaget.
Trots alla kloka råd till mig själv blev det en drive som till och med var till vänster om Lenins politiska inriktning, och dessutom lite för lång så mitt inspel till greenen förhindrades av ett träd 25 meter framför mig. Jag låg mask som det heter på golfspråk. Det vara bara att knacka ut bollen i sidled och jag tappade i praktiken ett slag redan där.
På det tredje slaget missbedömde jag avståndet en aning och träffade en perfekt järnnia som gick alldeles för långt och borrade sig in i kanten på sandbunkern bakom greenen. Fel klubbval helt enkelt. Jag fick slå mig ur bunkern i sidled och ännu ett förlorat slag. Därefter en halvhygglig chip och en aningens missriktad putt innan jag äntligen lyckades få bollen i hål på sju slag, tre över par. Ingen vidare start, men jag kämpade mig in i spelet efterhand och varvade mestadels par och bogeys (ett över par) på de kommande hålen.
När vi närmade oss varvning efter nio hål mörknade det betänkligt vid horisonten och vi kunde se blixtar och höra muller på avstånd. Den här dagen åkte ovädret i en trimmad Ferrari och på ett ögonblick var det över oss. Vi hann inte ens fälla upp paraplyerna innan himlen öppnade sig och den ena blixten avlöste den andra. En öppen golfbana är inte den bästa platsen att befinna sig på då, men trots det ville de andra fortsätta. I Sverige är det inte tal om att spela när det åskar, men i Indien gäller inga regler. Här är allt på eget ansvar.
Jag hade inget paraply och var vid det här laget blötare än en hinderlöpare som ramlat i vattengraven. För första gången sen jag kom till Indien frös jag faktiskt och med tanke på att det ändå var cirka 25 grader tyder det på att jag blivit riktigt indiskt acklimatiserad vid det här laget.
Efter en liten paus under tak efter hål 10 så insåg vi att det här inte var något snabbt övergående regn- och åskväder så vi beslöt oss gemensamt för att avbryta rundan. Jag erkänner att jag var ganska pådrivande i den diskussionen och jag var inte särskilt ledsen över beslutet.
Det var den allt annat än spännande berättelsen om min tredje indiska golfrunda. Det återstår att se om det blir några fler.
Måndag och arbetsdag igen. Matilda åkte till skolan och jag till jobbet. Vi kom hem på sena eftermiddagen och efter kvällsmat och läxläsning var det dags att lägga sig. Så mycket mer minnesvärt finns inte att berätta om den dagen. En dag som passerade utan bestående intryck och hamnade i raden av alla andra dagar som i slutänden format själva livet.