Indienfamiljen

Vi håller oss kvar vid gårdagens tema om vad som står i tidningarna. Sen jag kom till Bangalore har det varit någon enstaka notis med svensk anknytning i de indiska tidningarna. Det senaste jag såg var en skymt av några ljusblå förvirrade MFF-spelare på en bild från Champions League matchen mot Real Madrid. Men artikeln handlade egentligen inte om MFF, utan om Ronaldo och att han slagit ett slags rekord i antalet gjorda Champion League mål. Sverige fick lite uppmärksamhet på köpet.

Men häromdagen slog man på stort i Times of India med både en artikel och en video om Sverige, men den uppmärksamheten kunde vi ha klarat oss utan. Det handlade nämligen om den förfärliga skolattacken på Kronans skola i Trollhättan.
”Nazist gick bärsärkagång i svensk skola” basunerade man ut och reaktionerna på jobbet var omedelbara.
”Jag som trodde Sverige var ett fredligt och säkert land. Törs vi åka till Trollhättan på uppdrag i fortsättningen? Jag har läst i tidningen att ni har många nazister.”

Naturligtvis kan man inte döma Sverige som ett rasistiskt och farligt land utifrån en enskild händelse. Alla är inte främlingsfientliga i Sverige precis som att alla inte blir våldtagna i Indien. Därmed inte sagt att det kan negligeras. Främlingsfientliga krafter i Sverige börjar pyra lite här och där. Det måste tas på största allvar. Kvinnoförtryck och våldtäkter är ett problem i Indien. Det måste stävjas, inte minst för alla indiska kvinnors skull, men även för att förbättra landets skamfilade rykte kring detta.

Den stora aktuella följetongen i indisk press är en helt annan sak. Nämligen något så upprörande som att människor äter nötkött. I vissa områden av Indien, främst i landets norra delar, har det varit vilda protester. Hinduiska folkmobbar har trakasserat och misshandlat människor som misstänks ha ätit nötkött och restauranger som serverat biff har vandaliserats. De har försvarat sig med att det inte varit kött från ko utan från buffel. Men det är så dags då när man redan ligger sönderslagen i en pöl av sitt eget blod eller restaurangen liknar ett ställe som råkat få samtidig påhälsning av AIK:s Black Army och Djurgårdens Järnkaminer.

Vi har riskerat livet flera gånger med att äta oxfilé sedan vi anlände till Bangalore. Det säljs öppet i vissa köttbutiker och kostar cirka 70 kronor kilot. Rätt prisvärt måste jag säga och blir hoten värre får vi väl dra för gardinerna och gömma oss under köksbordet när vi hädar och äter oxfilé.
Samtidigt visar statistik att Indien är världens största exportör av nötkött. Dessutom ägs fyra av de sex största producenterna av hinduer som tjänar stora pengar på att slakta de heliga korna och skicka köttet utomlands. Dubbelmoral kallas det visst.