Hästen Kanthaka
Den ihärdiga värmeböljan i Indien skördar människoliv och det kanske inte är konstigt att gamla och svaga människor tuppar av när det är temperaturer upp mot ofattbara 50 grader. För en svensk som flämtar och klagar på värmen när det närmar sig 30 är det helt obegripligt att det kan bli så varmt. Jag tackar min lyckliga stjärna för att vi bor i Bangalore, för här blir det sällan mer än dryga 35. Och då tycker jag det börjar bli outhärdligt att göra något mer ansträngande än att bara ligga vid poolen eller hålla sig inomhus i A/C tempererade rum.
Värmen verkar dock inte bekomma den gemene indiern på gatan i någon större utsträckning. Personalen som sköter trädgårdar och håller gatorna rena i Palm Meadows jobbar oförtrutet vidare, i saris plus tilldelade arbetskläder som skyddande överdrag. Jag förstår inte hur de överlever. Men det gör de och när arbetsdagen är slut ser man dem myllra ut mot Palm Meadows ”gate” mot familj och hem som ofta består av ett spartanskt litet hus utan el, toa eller rinnande vatten. Ofta har de samlat på sig trädgårdsavfall, kvistar och grenar som de bär hem på huvudet för att elda med till matlagning och att värma vatten för tvagning och tvätt.
Vi har inte en aning om hur bortskämda vi är som har allt sådant serverat på silverfat, en självklarhet som vi inte ens reflekterar över. När solen steker hela dagen måste det dessutom kännas som att krypa in i en ugn och lägga sig på kvällen, när husen oftast är helt oisolerade och bara har ett enkelt korrigerat plåttak. Stora delar av året blir det svalare på natten, men nu är det aldrig under 30 någon tid på dygnet och det är omöjligt att föreställa sig hur varmt det måste vara i de små oventilerade skjulen.
Häromdagen läste jag i en artikel att hälften av världens fattiga lever i Indien, en siffra som är helt omöjlig att ta till sig. Enligt artikeln lever knappt 500 miljoner människor på en dollar eller mindre om dagen i det här landet och när de går upp på morgonen finns inga långsiktigare planer än att skrapa ihop tillräckligt med rupier för att familjen ska överleva ännu en dag.
Ändå är jag kluven till att ge bistånd till Indien. Det finns hur mycket pengar som helst i det här landet, men det är några få förunnat att äga dem. Så länge det är minimal skatt för de rika och ett genomkorrumperat samhälle som sannolikt ser till att det mesta av biståndet hamnar i redan överfyllda fickor gör pengarna bättre nytta på annat håll. Enbart en bråkdel av våra biståndspengar når sannolikt ner till samhällets botten där de behövs som mest. Ett krav för att ge bistånd till Indien borde vara en kraftig neddragning av utgifterna till krigsmakten samt krafttag mot korruptionen inte minst inom den statliga administrationen.
Det här är inte frågor som är överst på den indiska agendan för tillfället. Nej, här har pressen viktigare saker att uppmärksamma. Premiärminister Modi har varit på statsbesök i Mongoliet och av sin mongoliske motsvarighet och värd fick han den mongoliska hästen Kanthaka i gåva. Problemet är att indiska lagar inte tillåter att varken ge bort eller ta emot djur i samband med statsbesök. En lag som kom till för några år sedan för att skydda djuren. I den här delen av världen är det vanligt att förära sina gäster ett djur, men historierna är många om elefanter, kameler och hästar som inte klarat klimatet i det nya hemlandet eller dukat under redan vid den långa och traumatiska transporten. Så när Modi åkte hem till Indien igen lämnades hästen kvar, men den inhemska kritiken är ändå hård eftersom han enligt lagen inte ens borde ha tagit emot hästen. Dessutom är Mongoliet och dess premiärminister förnärmade att gåvan inte uppskattades av Indien, vilket utlyst en liten diplomatisk kris mellan länderna.
Fattiga människor i överflöd, värmebölja i landet och störda diplomatiska förbindelser med grannländerna. Och som om det inte var nog nu även hästen Kanthaka på halsen, som ovetande om att han skapat en diplomatisk kris går och betar i sin ensamhet på den indiska ambassaden i Mongoliet. Det är inte alltid lätt att vara premiärminister i världens folkrikaste demokrati.