En gnistrande västsvensk vinterdag

Allmänt / Permalink / 0

För att prata klarspråk – hur fan står ni ut?
Ännu en dag med ett par grader varmt och spöregn, så där retligt precis över nollan så det kommer som regn istället för snö. En vanlig gnistrande västsvensk vinterdag med andra ord, fast det är möjligt att det faktiskt inte blåser riktigt så mycket som det brukar göra.

Egentligen bor man precis på den breddgrad där man inte borde. Några timmar söderut och man kan njuta av Österlens vidder och fina cykelrundor. Och så kan man snika in och få sig ett skrovmål och en Bitburger hos Huaröds bäste gourmetkock.
Eller så flyttar man några timmar norrut och bosätter sig i en faluröd timmerstuga, skidåkning i världsklass och landets vackraste sommarbygd runt Siljan.

Eller så bosätter man sig i t ex Indien. Inger rapporterade som vanligt solsken från en klarblå himmel och temperatur runt 30 grader. Yoga, poolen, tennislektion och träning på gymmet. Som ni hör mycket som ska hinnas med och vi får hoppas att Inger inte bränner ut sig så stressigt som det är på dagarna.

Efter några dagar i det här bedrövliga vädret och mörkret känns det faktisk bra att blicka mot återresan. Nästan så jag glömt den där nödvändiga och långrandiga flygturen.

För ett par år sedan fick jag förmånen att bli inbjuden till en fantastisk cykelupplevelse. Vi var ett gäng som cyklade från Kristianstad till Venedig, med följebil som körde all packning. Vi kunde leka proffscyklister med full uppbackning och livet lekte.

Nu ska samma gäng göra en ny cykeltur, från Atlantens Bordeaux till Medelhavets Montpellier, sex dagar genom några av världens mest kända vindistrikt och på små slingrande vägar genom ett andlöst vackert Massif Central.

Den här gången får jag tacka nej eftersom jag inte kan få ihop det rent logistiskt från Indien och med ledighet från jobbet. Inger får istället ta ansvar för familjerepresentationen.
Det känns inte ett dugg jobbigt att inte vara med själv. Blir säkert skitdåligt väder. Och Kiruna-Lasses alla punkteringar på undermåliga små landsvägar. Dyra äckliga franska viner, sunkiga landsortshotell och Hasse som ska visa sig på styva linan och dra upp tempot hela tiden så alla stupar i säng av utmattning på kvällen. Emils urtvättade Oncetröja och urskåningen Christers tjat om blauu gaundouler pau Helgeu äåuuå. Och Kringstad som tvingar alla att stanna och svepa en liter Cola var femte kilometer. Nä, fy fasen vad skönt att slippa. Det där kan de ha för sig själva.

Istället kan jag sätta mig på altanen, vila ögonen på blomsterprakten och njuta av en kall Kingfisher.

 
Till top