Indienfamiljen

Torsdag var lika med heldagsmöte för GAI:s ledningsgrupp. David hade lyxat till det ordentligt och förlagt övningen utanför kontoret. Som av en händelse hade han bestämt sig för Palm Meadows Club, vilket medförde att han och jag hade 2-3 minuters promenad till jobbet.

Vi genomförde en ”Lean-assessment”, dvs en bedömning över hur Lean vi är i våra arbetssätt.
Alla seriösa företag med ambitioner, så även i Indien, har anammat Lean-tankarna och strävar idag efter att följa principerna, men ganska få når ända fram. Sammanfattningsvis kan man säga att Lean går ut på att minimera slöseri, standardisera arbetssätt och söka ständig förbättring samt att fokusera på aktiviteter som skapar värde för kunden.  

För er som är intresserade av en snabbkurs kommer här en 14-punkters beskrivning över Lean gjord av Forskaren Jeffrey Liker:

1. Basera beslut på långsiktigt tänkande även då det sker på bekostnad av      kortsiktiga finansiella mål.
2. Skapa kontinuerliga processflöden för att föra upp problem till ytan.
3. Undvik överproduktion.
4. Jämna ut arbetsbelastningen.
5. Skapa en kultur där processer stoppas för att reda ut problem.
6. Standardiserat arbete är grund för ständiga förbättringar och för medarbetarnas      medverkan.
7. Använd visuell styrning så att inga problem döljs.
8. Använd bara pålitlig, väl beprövad teknik som passar medarbetare och processer.
9. Se till att ledningen känner verksamheten på djupet, lever enligt företagets      filosofi och lär andra att göra det.
10. Utveckla människor och arbetslag att följa företagets filosofi.
11. Respektera partners och leverantörer genom att hjälpa dem att bli bättre.
12. Gå och se med egna ögon för att bättre förstå en situation.
13. Fatta beslut långsamt och i samförstånd. Överväg alla alternativ och genomför      sedan valt beslut snabbt.
14. Bli en lärande organisation genom att ständigt reflektera och förbättra.

Vår självgranskning gjordes utifrån ett åtta sidors material som GKN tagit fram, ett digert, på gränsen till överambitiöst, material som inte i alla aspekter var självinstruerande och ibland krävdes klarläggande diskussioner för vad som egentligen menades. Men efter en maratonmangling sprängde vi målsnöret strax efter femtiden och enligt Lean-andan så kan vi reflekterande konstatera att det blev en lyckad övning. Med undantag för några trötta ögonlock under vargtimmen direkt efter lunch så var engagemanget högt, med öppna diskussioner och högt i tak. Alla bidrog och vågade uttrycka såväl bu som bä, vilket inte är självklart i Indien. Här håller man gärna masken för att inte framställa andra eller, ännu värre, riskera att själv framställas i dålig dager.

Exklusivt för bloggen publiceras här en bild på hela ledningsgruppen in action, med undantag för Kumaran som var sjuk och jag själv som tog kortet. Från vänster till höger ser ni Dahrma, Veera, Sushovan, Prashant, Prarthana och David.

Skid-VM rullar på i skuggan av Cricket-VM-tsunamin som sköljer över den här delen av världen och vi gör så gott vi kan för att hänga med. Med stor glädje och nervositet följde vi via radiosporten Johan Olssons imponerande guldlopp på 15 km fristil. Likt en fågel Fenix har han än en gång rest sig och levererat till ett mästerskap. Det är så imponerande så det inte finns ord för det. Att tappa en hel månads träning bara ett par månader före mästerskapet borde vara nog för att kasta in handduken. Sen kompenserar han det med att köra över 100 timmars träning i januari, vilket enligt alla vetenskapliga teorier är fullständig idioti om man vill uppnå en formtopp bara några veckor senare. Men han lyckas med detta konststycke ännu en gång. Ponera att det var en ryss som gjorde så mästerskap efter mästerskap. Hand upp, hur många skulle misstänka att det var dopning inblandat?
Nu tror jag inte att det är fallet med Johan Olsson. Svenska och norska skidåkare är rena, det är jag övertygad om.
Johan Olsson är en fenomenal skidåkare, men kanske inte världens charmknutte. En tråkmåns helt enkelt som, förutom många skidmedaljer, även har världsrekordet i att säga ordet liksom så många gånger som möjligt i varje intervju.

Norrmännen är som vanligt dåliga förlorare. Är det inte skidornas fel så har de fått fel startnummer. Petter Northug är dock stor i nederlaget och säger rent ut att allt sånt gnäll är ”bullshit”, den bäste för dagen vann välförtjänt. Det är en utomhusidrott och då får man klara att hantera skiftande förhållanden också. Hedrande Petter, det kanske är på väg att bli folk av dig också. Mandomsprovet i uppförande blir väl i stafetten då han ska käka upp Calle Halfvarsson på upploppet. Bävar redan för vad han ska hitta på då.

Damstafetten var ungefär lika spännande som ett bandy-VM. Tre lag gjorde upp om medaljerna och Norge vann, gäsp, gäsp. Skidsporten har all anledning att känna oro inför framtiden då antalet nationer som kan konkurrera blir allt färre. Kanske dags att snegla mot vad det är som gör skidskytte så populärt, där trenden är den motsatta. Där är det väl snart bara Afrika som inte är representerade bland världsdelar som kan ta medalj.