Ett halvår som indier

Allmänt / Permalink / 0

 

Torsdag 30 April. Idag är det exakt på dagen sex månader sedan vi flyttade till Indien. Tiden har verkligen gått fort och våra upplevelser har varit oräkneliga. Naturligtvis är det omöjligt att redogöra för dem alla på ett rättvist sätt via en blogg, men jag hoppas ändå det gett en liten hint om vad vi varit med om. Som vanligt är det nåt helt annat att uppleva det själv.
Sedan Inger åkte har Matilda och jag haft en liten släng av hemlängtan, tydligen ganska vanligt efter cirka ett halvår då nyhetens behag lagt sig. Naturligtvis har det också påverkats av att jag varit sjuk, det är alltid skönast att vara på hemmaplan när man är sjuk. Men framförallt saknar vi vår familj och vi ser mycket fram emot nästa besök i Sverige i början av juni.

För ett par veckor sedan berättade jag om en gemensam strejkdag som utlystes i hela Karnataka. Det blev små skärmytslingar till kravaller, men inte mer än så. Då sa Indien-veteranen David, med sina knappt sex år i landet, att det tar nog inte lång tid innan det kommer en till och då säkert ihop med någon helg så det ger en lämplig långledighet. Och mycket riktigt, idag är det dags igen. Igår började det gå rykten om kravaller och innan dagen var slut så gick det ut E-mail till alla våra anställda med varningar att ta sig till jobbet. Matildas skola har stängt och så är det även på de flesta arbetsplatser och i de flesta butiker, särskilt inne i centrum där det kan gå ganska vilt till. Den här gången har jag förstått att det är en landsomfattande strejk, fråga mig inte varför de protesterar. Det kan vara mot jordbävningen i Nepal eller mot att det regnat ovanligt mycket på slutet, skitsamma. I morgon är det ju 1 Maj som är en röd dag i Indien och vad passar då bättre än att leva rövare på gatorna dagen före så man får en riktig långhelg?

Igår var jag på ”Student lead conference” på Stonehill, att likna vid ett utvecklingssamtal. Upplägget var att Matilda själv guidade mig via ett antal stationer som speglade olika ämnen och projektarbeten. Hon fick beskriva syften med vad de gjort samt visa sina arbeten och resultat, lyfta upp och diskutera sina starka sidor samt vad hon behöver förbättra. Ett mycket intressant upplägg som verkligen uppmuntrade eleven till att vara aktiv, till skillnad mot ett traditionellt utvecklingssamtal där läraren håller i taktpinnen och eleven intar en mer passiv roll och svarar på de ställda frågorna.
Efter att ha passerat de fem olika stationerna, vilket tog knappt två timmar, så avslutade man med ett kvartssamtal med klassföreståndaren för att formulera personliga mål framåt. Det skulle vara ett ämnesorienterat mål samt ett mål kring det sociala samspelet.

Matilda valde att sätta ett mål kring att förbättra grammatik och stavning i engelska samt, ivrigt uppmuntrad av Miss Flo (lärarinnan), att utveckla sina egenskaper att ta en ledarroll i grupper. Det sistnämnda är så typiskt för Indien, att uppmuntra till utveckling av sina ledaregenskaper och att våga göra sig hörd.

På jobbet har jag genomfört ett stort antal anställningsintervjuer på slutet, samtliga har varit med indier. På frågan om deras långsiktiga ambitioner och mål har alla utom en uttryckt en vilja att bli chef. Det säger sig självt att det är en omöjlighet att uppfylla alla dessa chefsdrömmar, på ett företag måste man ha personal som utför arbetet också. Alla kan inte gå runt och leda och det är en utmaning i sig att hålla humöret och motivationen uppe för den majoritet som aldrig får sin dröm uppfylld. Och det kan vara nog så komplicerat då kanske hela familjens prestigefyllda förväntningar tynger deras axlar. Nu ska minsann frukterna skördas för den gigantiska investering som en civilingenjörsutbildning har varit för föräldrarna. Att då komma hem och berätta att det inte står Manager på visitkortet kan vara nog så problematiskt.

Igår försvann äntligen det nerblåsta trädet från vårt tak. En dag visade sig i själva verket betyda en vecka, inte så illa pinkat ändå för att vara Indien. Nu återstår bara besiktning av skadorna och reparation av det som behöver åtgärdas. De skulle visst komma redan idag… 

Det numera saligen hädangångna trädet var ett populärt tillhåll för en flock halsbandsparakiter.
 
Till top